Om en bubblig känsla i magen och resultatservice
Man har plågats ganska länge,på gränsen till vad man klarar av, men så börjar det kännas, vinden kan vara på väg att vända, det pirrar och bubblar och bävan och besvikelse vänds till förväntan och firande!
Huddersfield Town AFC spelade under september fyra matcher på raken utan att göra mål. Det VAR verkligen med något som kanske ska liknas vid ångest man förberedde sig att lyssna till radioutsändningarna eller med svettiga händer nervöst trycka fram resultatet på texttv. Man gör så konstiga saker som plågar en. När de lag jag intresserar mig för allra mest för och som jag har starka eller mycket starka känslor för har spelat (Town såklart, men också Motala AIF i div 2 östra götaland och IFK Motala bandy) drivs jag ofta till att (när den resultatsidan kommit upp) täcka över hela sidan och sakta sakta ta fram motståndarnas målsiffra och då bedöma chanserna till seger oavgjort eller förlust. Kanske något plågsamt men det blir ännu värre om eventuella förlustsiffror kommer upp och hånskrattar en i ansiktet.
Jag har en själsfrände som hjälper mig med resultat när jag sitter illa till och inte på något sätt kan ordna resultaten själv. Igår satt jag på en lång bussresa när klockan närmade sig 16 och laginfo hade textats av fränden till telefonen, både om Town men också om landslaget. Meddelandena som följde var plågsamma påminnelser om landslagets frustrerande form för tillfället men så kom, det för mig mest intressanta, halvtidsresultatet från Macalpine...
Efter matchen i ligacupen där Huddersfield med sju egna produkter på plan pressat ett formstarkt Burnley, har det känts mycket mer hoppfullt att vara Townsupporter. Mot Burnley och i det efterföljande mötet mot Port Vale var passiviteten och missmodet som färgat laget som bortblåst. Inspirerade ungdomar fick fart på mätta stjärnor och i går kände jag mig konstigt nog aldrig orolig. En skön känsla och det visade sig också att Town ledde med 2-0 i halvtid. Efter det var jag aldrig orolig, Adie Moses var ju tillbaka i försvaret och eftersom han varit lysande när han spelat denna säsongen visste jag att det äntligen skulle bli tre poäng. Senare fick jag också målskyttarna som jag oftast är lika nyfiken på att få reda på som själva matchresultatet. Adie Moses visade sig inte bara ha hållit rent bakåt utan också sett till att Town gick till halvtidsvila med sitt 2-0-mål. 19-årige anfallstalangen Jon Stead gjorde sina första två mål i a-laget och det kan kanske ha lossnat för Huddersfield Town AFC.
I dag har jag läst mig till att matchen dominerades helt av Town mot ett svagt Notts Co. County sköt sitt första skott mot mål efter en timme och kanske är inne i en liknande svacka som Town haft. Ironiskt nog kommer Huddersfields uppsving på plan samtidigt som klubbens ekonomiska verklighet fortfarande hänger som ett mörkt moln över hedarna i västra Yorkshire. I veckan har höginkomsttagarna i truppen tillfrågats av klubbledningen om de kan tänka sig att sänka sina löner. Klubben verkar fortfarande blöda men kan man överleva till säsongens slut kan det bli att man klarar biffen eftersom dessa höginkomsttagares kontrakt går ut.
En seger, över nedflyttningsstrecket och man tycker att livet är underbart. Det är nog därför man aldrig slutar att plåga sig under riktiga formsvackor. En seger kan ju alltid vara där runt hörnet och då var det ju värt all "ångest".
Nästa vecka möter vi Mansfield, tror jag behöver Din hjälp igen Wolfen....
Bring on Mansfield!!!