Aldrig har en skitmatch varit mer underbar (Uppdaterad)
Town blev stundtals utspelat av ett disciplinerat Plymouth men tack vare en heroisk insats av reservkeepern och första straffen för säsongen tog Huddersfield Town sin andra raka 1-0-seger
Full av hopp satte sig undertecknad framför datorn för att lyssna på ännu en gastkramning från The Mac. Som läget är nu är varje match en måstematch, inte minst hemmamatcherna måsta vinnas. Nu var man ju inte lite hoppfull efter Towns viktiga seger över Cardiff för 10 dagar sedan. Men det skulle inte bli riktigt samma sak den här dagen...
Mick Wadsworth fick ställa orutinerade Phil Senior i mål. Den kortväxte egna produkten hade inför matchen en enda erfarenhet av ligafotboll och det var när ordinarie Scott Bevan blev utvisad mot Crewe som 20-årige Phil fick hoppa in i den 68 minuten. Nu var det alltså dags för första matchen från start. Och vilken debut han gjorde. När Towns mer rutinerade (och bättre betalda) stjäror darrade var det Senior som var där och redde ut probemen.
Town började matchen med ett engelskt hemmalags förväntade anstormning i början. Redan i tredje minuten fick man en frispark som elegante klasspelaren Martin Smith vräkte i ribban från 20 meter. Tyvärr skulle det bli det närmsta Huddersfield kom ett mål i första halvlek. Ett antal halvchanser skapades men inget som störde Larrieu i Plymouth-målet. Ändå hade man förhoppningar om seger inför andra halvlek eftersom Plymouth inte gav hemmalaget någon skrämselhicka direkt.
Ångesten kom krypande redan i början på andra halvlek när det visade sig att det var Plymouth som kom ut som ett helt nytt lag efter pausen. Inspirerade av sin comebackande lagkapten Paul Wotton skapade man ett antal glödheta chanser, inte minst för Jason Bent som från tre meter lyckades missa mål. Till slut började man dock skjuta in sig, då : Enter Phil Senior! Med en pondus värdig en riktigt rutinerad burväktare började han kommendera boxen som en riktig fältherre. Trots sin relativa kortväxthet kom han ut och plockade varenda kross som kom in och hans reflexer svek honom inte någon gång. Men hjärtat var långt upp i halsgropen innan han fick ut en arm på veteranen Mickey Evans stenhårda nick från nära håll. Plymouths press ökade dock hela tiden i styrka och man satt bara och väntade på att Pilgrimarna skulle sätta in dolkstöten. Då: En kontring, ett inlägg, en hands....ETT MIRAKEL!!!
När kommentatorn skriker straff för hemmalaget och man vet att den här straffen kan göra stor skillnad för bottengänget Town då bara snurrar det runt tankar i huvudet. Tvivlen sprider sig som gift i kroppen, varför ska turen vända nu? Han bränner den...Vem ska lägga den förresten? Boothy? Nej, bra på huvudet men inte mycket mer...Thorrington? Nja, känns aldrig bra med en avbytare...MARTIN SMITH! Självklart, the son of Pelé är den ende att lita på i detta utsata läge.
Mål! Det unisona yeah engelsmännen utstöter vid ett mål når ända till ett par usla datorhögtalare i Spånga och jag utför en liten krigsdans i min lägenhet. En poäng upp till strecket. 3 poäng till den svindlande höjden som heter 15 plats. Underbart, härligt, boom-boom, swooch.
Säger så här. Huddersfield Town FC ska ända in i kaklet.
