Hull City - Charlton
2 - 0

Hull City - Charlton 2-0

En klar förlust för Charlton under lördagen när Hull vann på hemmaplan med 2-0.

Det blev en odiskutabel förlust när Charlton nollades på bortaplan mot Hull. Utan att varken producera målchanser eller något spelmässigt och med ett rött kort efter 60 minuter, gjordes en redan svår uppgift ännu svårare.

Lee Bowyer gjorde två förändringar i laguppställningen sedan senast och där en var framtvingad. Albie Morgan ersatte Jonny Williams, medan Chuks Aneke var avstängd och ersattes av Omar Bogle. Laget ställde upp i en 4-4-2 formation och mönstrades på följande sätt:

Charlton: Amos; Gunter, Pratley, Pearce (C), Matthews; Watson (Gilbey 10), Forster-Caskey, Maatsen, Morgan (Williams 61); Bogle (Smyth 46), Washington
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Purrington, Oshilaja, Maddison

Hull: Long, Emmanuel, Jones, Greaves, Fleming, Smallwood (Batty 85) Honeyman (Slater 79), Docherty, Wilks, Eaves (Lewis-Potter 70), Adelakun.
Ej använda avbytare: Ingram, Coyle, McLouglin

Första halvlek
Det blev omedelbart tydligt att det var bakom backlinjen ytorna att anfalla på fanns. Hull var dock laget som från minut ett kom att utnyttja detta och tog genom det också kommandot direkt. Mycket av kampen utspelade sig på mittplan, men när tillfället fanns var inte Hull långsamma med att sätta en snabb boll i djupled. Just på det här sättet tog man ledningen i matchen, när Ian Maatsen slarvat med ett försök till en långboll och istället gav bort bollen till Brandon Fleming. Ytterbacken i Hull såg sin chans och levererade en djupledsboll till snabbe Malik Wilks. Wilks tog sin i straffområdet och letade ett inlägg mot bortre. Inlägget hann på sin väg både styras på Jason Pearce, Tom Eaves och Ben Amos, innan det nådde fram till en helt fri Hakeeb Adelakun som enkelt rullade in 1-0 (18).

Hull fortsatte hota Charlton och kunde med långbollar från eget straffområde vaska fram hyfsade målchanser. Eaves skarvade och Wilks löpte sig fri men Amos klarade både dennes skott och ett nickförsök inifrån Charltons straffområde. Det Charlton kunde producera framåt var röriga situationer efter hörnor. Genom detta nickade Pearce rakt på mål från nära håll, och Bogle svingade hål i luften från sex meter efter en andraboll. Just andrabollsspelet var påtagligt bristande över hela planen matchen igenom. Jake Forster-Caskey hade också ett frisparksskott på mål men Long gjorde en bra räddning till hörna. Utöver detta var det annars Hull som var närmre att utöka sin ledning, än att the Addicks skulle lyckas kvittera. Både Eaves, Wilks och Honeyman sköt över från nära håll när de kunde varit mer kyliga. 1-0 stod sig därmed till halvtidsvilan.

Andra halvlek
Det gjordes en förändring inför andra halvlek. Bogle utgick efter en usel insats och byttes ut mot mer löpvillige Paul Smyth. Detta var Charltons andra byte då Ben Watson fick utgå redan i matchens 10:e minut med en befarad skada. Alex Gilbey ersatte den gången. Efter Smyths byte antog laget en 3-5-2 formation, genom att Morgan flyttades in i mitten och Maatsen samt Matthews tog varsin kant. Förändringarna gav ingen omgående effekt så efter en kvart gjorde även det sista bytet när Williams ersatte Morgan.

Williams intåg skulle kunna vara det som skulle fått fart på laget, men han hann bara vara inne två minuter på planen innan Charlton reducerades till ett vara en man mindre. Williams hanterades hårt på kanten med en tydlig knuff i ryggen och väl på marken valde han att låsa bollen med fötterna. Frisparken gick felaktigt till Hull men spelet blåstes inte igång då den assisterande linjedomaren på den aktuella sidan ville tala med huvuddomare Coy. Utan att någon tv-tittare förstod varför visades Darren Pratley ut med ett direkt rött kort efter domarduons samtal. Ett hårt slag för Charlton och en ännu brantare uppförsbacke var skapad. I efterhand har det visat sig att Pratley utanför spelet riktat någon form av spark mot Wilks, vilket linjedomaren uppfattade. Svårt att säga om det är rätt eller inte då situationen inte visats i bild.

Utvisningen gjorde det redan svåra utgångsläget övermäktigt och den återstående halvtimmen blev lång. Egentligen väntade man bara på att Hull skulle stänga matchen och det gjorde man i minut 75. Hemmalaget anföll i en omställning där Honeyman ryckte sig loss till höger, drev inåt och släppte ett instick mot en diagonallöpande Keane Lewis-Potter. Den unge forwarden (som vi minns från förra säsongen…) chippade ett inlägg mot bortre, där Wilks mötte upp och nickade i ribban. Charlton fick inte undan returen utan den hamnade hos Honeyman i straffområdet, som oegoistiskt klackade bak till Docherty som smällde upp 2-0 i nättaket från nära håll. Efter 2-0 målet var matchen egentligen över. Charlton kom aldrig nära en reducering. Hull höll undan enkelt och tog tre poäng.

Efter match
Nej, det blev ingen vidare lördag för Charlton denna gång heller. Hemmalaget kändes inte oövervinnerliga men var bättre på det mesta och vann välförtjänt. Det kollektiva spelet brast och Charlton hade mycket svårt att ta sig framåt för att få till någon form av målchans.

Defensiven gjorde inga större blunders trots att man bitvis en hel del att stå i. Man var starka i duellspelet under större delen av matchen och hade en rivig trio mot sig. Precis som mot Plymouth var det dock det längre djupledsspelet som vållade försvarslinjen problem. Något Hull inte helt oväntat, troligtvis, hade studerat och pekat på innan matchen.

I det egna spelet hade Charlton en hel del bollinnehav. Trots underläge både resultat- och spelmässigt fick Charlton låna bollen ganska mycket och kunde därför passa på att prova vilken typ av mentalitet man skulle anamma. Det korta passningsspelet fungerade stundtals bra med fina kombinationer på mitten mellan Gilbey, Forster-Caskey, Morgan och senare inbytte Williams. En, två och tre passningar gick bra mellan varandra men när sedan ett kliv framåt i planen skulle tas så fanns det ingen där. Bogle var dålig, Washington slet men utan produkt och Smyth fick inte ut någon av sina egenskaper i sitt inhopp. När ingen idé fanns offensivt tenderade, ju längre matchen led, kombinationerna på mittplan sluta med en passning bakåt istället för framåt. De gånger Charlton hotade Hull var antingen genom fasta situationer med förhoppningen att Pearce och Pratley skulle knuffa in ett mål, eller när man lyckades överbemanna en kant genom ett snabbt och rakt passningsspel mot den fria ytan.

Sedan ska det sägas att Hull i det stora hela var, eller är, numret större än Charlton. De uppträdde inte som någon given seriesegrare men var så pass stabila att jag blir förvånad om de inte firar direktuppflyttning när 48 omgångar är spelade. De var tillräckligt stabila defensivt för att inte släppa till något bakåt (om det nu är någon bedrift mot dagens offensiv i Charlton…) och var tillräckligt skickliga i sitt snabba offensiva spel som hela tiden kändes hotfullt när de tog sig över halvplan. Idag saknade de även några spelare som brukar synas i startelvan, och med den bredden man besitter kommer Hull mala ner många lag när schemat blir tätare. Framförallt hade man skickliga ytterbackar och mittfältare som nästan från vilken position som helst på planen kunde sätta sina offensiva figurer i hotfulla situationer. Allt detta saknade Charlton för dagen.

Det var också givetvis nedslående att Charlton inte kunde stå upp bättre mot ett Hull som varken spelat match på två veckor eller hade möjlighet att använda sina bästa 11 gubbar. I Charlton borde både matchformen vara bättre och valmöjligheterna i startelvan större. Inför matchen kändes det som ett bra läge att komma undan med fler poäng när säsongens kanske svåraste bortamatch väntade. Detta leder till tankar om att antingen taktiken är helt obalanserad eller det är för många i dagens startelva som tyvärr inte håller måttet. Bowyer pratar om att man behöver bli bättre och mer kliniska offensivt och att det är främst där det har brustit under de poängtapp som präglat Charlton den senaste tiden. Det kan jag till viss del hålla med om. Smyth är ingen renodlad forward, Washington är inne i en svag form och Bogle verkar inte vara tillräckligt bra. Men å andra sidan ställer Bowyer upp med ett lag där det till stor del saknas kreativitet på mittfältet bakom anfallarna. Om det brister i offensiven, varför börjar då både Maddison och Williams på bänken? Istället är det ännu en gång tre ytterbackar från start, och där både Maatsen (till höger) och Morgan (till vänster) spelar på fel kanter. Taktiken fungerade inte mot Plymouth och definitivt inte mot Hull heller. Därmed är känslan att man för tillfället vandrar och befinner sig på fel stig.

Omgångens svårutdelade poäng går till:
3p – Jake Forster-Caskey: En av få som syntes en hel del i matchen. Löpte många meter när han både gick ner defensivt för att hämta boll och var en av dem som var först med att sätta press offensivt. Hanterade också passningsspelet bra, när Charlton vid några tillfällen kombinerade sig förbi.

2p – Jason Pearce: Mittbacken var stabil i en backlinje som hade mycket att göra. Vann sina dueller när det blev närkamper och gjorde några avgörande brytningar vid Hulls genombrott. Var även hotet framåt när fasta situationer var det farligaste laget kunde prestera.

1p – Alex Gilbey: Det var inte många som slogs om poäng efter matchen men Gilbey knep den sista. Kom in efter 10 minuter på grund av Watsons skada och skötte sig helt ok. Slet på, fungerade i passningsspelet och tog kampen mot ett svårmanövrerat motstånd på mittfältet.

COYA!!!