I ran from Iran - historien om Alan Whittle
I en serie artiklar framöver kommer fokus att ligga på lite annorlunda historier, anekdoter, fakta och ögonblick som inte mer än kanske de mest inbitna supportrarna är medvetna om. Det blir helt enkelt en skola i Everton och fotbollshistoria, "School of Science" om ni så vill som vi Evertonians alla såväl vet vad det innebär. Denna lektion blir - annorlunda..
Alan Whittle, vid denna tidpunkt endast 19 år, var högst delaktig då Everton tog sin 7:e ligatitel säsongen 1969-70 med sina 11 mål på 18 matcher. Speciellt en sekvens där han gjorde 6 mål på 6 matcher var mycket avgörande för att ligatiteln kunde säkras under Harry Cattericks framgångsrika ledning. Just Catterick hade redan innan säsongen börjat hävdat att Whittle var den största talang Everton skådat fram till dess. Dessutom hade den brittiska pressen dubbat honom till "The next Denis Law" vilket understryker vilken talang denna blonda och hårfagra yngling besatte. Förutom att han var teknisk, innehade han en (för den tiden) fantastiskt bra touch så var han en terrier som med lätthet ofta passerade sina motståndare med sin snabbhet. Ett smakprov från säsongen går att se här http://www.youtube.com/watch?v=wfNbkfejnHw där yrvädret Whittle snor bollen på egen planhalva och sedan bara tar kortaste vägen mot West Hams mål och placerar bollen enkelt i mål.
Talangen till trots så var Alan Whittle för ojämn som spelare på högsta nivån i England och i det så stjärnfyllda Everton med spelare såsom Brian LaBone, Howard Kendall, Joe Royle, Alan Ball och Tommy Wright blev han inte bofast i och han lyckades därmed inte fullgöra sin potential som så många andra lovande spelare. För 100.000 £ såldes han till Crystal Palace där han stannade i 4 år innan han gjorde sig ovän med managern Malcolm Allison och fick lämna klubben. Ett år i Sheffield Utd och inte en matchminut där följdes av 1 år i Leyton Orient. Redan som 27 åring var i princip Alan Whittle slut som fotbollsspelare och ännu en i raden av talanger som sakta men säkert tynat bort till en skugga av vad som kunnat vara något mäktigt stort. Ingen ovanlig historia redan 1976 och ännu mindre ovanlig idag där talanger på löpande band faller ifrån av olika anledningar.
1977 hade Whittle förbrukat sitt förtroendekapital i England och fick en något annorlunda förfrågan om att spela för Persepolis F.C i den Iranska huvudstaden Teheran... Iran hade 1973 startat en fotbollsliga och Persepolis hade redan etablerat sig som ledande klubb med två titlar då de lyckades med konststycket att värva Alan Whittle. Whittle var dock inte ensam om att åka till Iran, Billy McClure från Liverpools reservlag signades samtidigt och de två var de 2 första européerna som spelade i Iranska ligan.
Alan Whittles debut var signifikativ för hela hans karriär och den talang som han besatte men inte tog vara på. Han började som avbytare mot Zob Ahan och publiken var så exalterade över att få se sin engelsman spela då han klev upp från avbytarbänken för att bli inbytt med en kvart kvar att spela. Motståndarna var så rädda för vad Whittle skulle kunna göra så de gjorde allt för att hålla bollen i spel inom laget så bytet inte skulle kunna göras. Till slut lyckades en spelare i Persepolis sno bollen och skickade genast ut bollen över linjen till inkast så att bytet kunde genomföras till publikens stora jubel. Ett par minuter senare får Whittle på ett sällan skådat långskott som resulterar i ett fantastiskt mål och den misslyckade engelsmannen fick helgonstatus i Teheran...
Folk kom i horder fortsättningsvis för att se Whittle trixa och underhålla som den fotbollsentertainer han var och han stortrivdes i glansen av att vara den stora idolen, om än i Persepolis F.C och inte i Everton F.C. Laget och Whittle lyckades inte vinna ligan trots hans 9 mål och året därpå utbröt det Iranska inbördeskriget som gjorde att ligan ställdes in. Avslutningsvis summerar Alan Whittle det Iranska äventyret, och egentligen hela hans karriär, så här: "I could have anything I liked. Food, booze, cars...absolutely anything."
Tråkigt nog fick den gode Alan fly landet 17 månader efter han kommit dit och gjort succé. Han tvingades lämna allt det där fina bakom sig; food, booze, cars och inte minst en massa 10 000 tals pund...
Källor: Evertonfc.com och Everton Miscellany
