I skuggan av Anfield
Vinden har vänt och vi har återigen vind i seglen. Men för hur länge? Efter att ha förlorat med 3-1 mot ligajumbon vinner vi nästa match med samma siffror mot ligaledaren. Det svänger onekligen fort i fotboll. Läs David Olssons senaste rapport från de innersta delarna av Liverpool.
Efter en vinter fylld av gråa dagar med konstant regndis hängande i luften är våren äntligen kommen till Liverpool. Solen håller sig kvar på himmelen allt längre för varje dag och morgnarna är inte längre lika råa. Även stadens stora stolthet, Liverpool FC, andas morgonluft. Överkörningen av ärkerivalen i senaste ligaomgången kommer generera kraft och optimism inför avslutningen av säsongen. Samtidigt är fansen högst medvetna om om att grundtryggheten i laget saknas och att magplask som det mot West Ham kommer att inträffa igen innan säsongen är över.
Vi har inlett något nytt i och med Kennys återinträde i klubben men det kommer att ta tid innan vi kan visa samma kontinuitet i våra framträdanden som t.ex. Manchester United kan. Stad och fans tror på Kenny och kommer därför också ge honom mer tålamod och tilltro än vad andra tränare fått i samma situation. Ett bra exempel på detta är våra två matcher mot Sparta Prag där vi dels mönstrat småsömniga startelvor, som Kennys företrädare Roy Hodgson garanterat hade fått uttstå mycket kritik för, och dels visat upp ett tveksamt spel såväl hemma som borta. Men likväl uteblir den direkta kritiken mot Kenny. Folk må ha åsikter om Kyrgiakos fumlighet eller Lucas uppenbara birst på tempo men det sägs ingenting om att Kenny möjligtvis hade kunnat göra mer. Det är tydligt att vi står bakom vår tränare.
Befann mig på juniorernas match mot United och efterspelet har mest handlat om de sånger Unitedfansen sjöng om Hillsborough- och Heyselkatastroferna. Till exempel har den förre spelaren och numera krönikören i Liverpool Echo, John Aldridge, fördömt beteendet och kallat det för vidrigt. Innan vi ställer oss i klagokören måste vi dock se över vårt eget hus. Bland Liverpoolfans förekommer det elaka sånger om Münchenkatastrofen, den flygkrasch som 1958 gjorde att stora delar av Uniteds dåvarande A-lagstrupp omkom, och med det i åtanke ska vi tänka efter innan vi skriker oss hesa över vad Unitedfansen gjorde i söndags. Jag har pratat med flera inbitna supportrar om händelsen och de menar alla att "Those scums are a group of bastards" men de säger också att vi har gjort samma sak "At the end of the day". Det är ett lågt och smutsigt spel där den som är med i leken får leken tåla.
Angående matchen var det kul att se att våra ungdomar spelar en positiv fotboll längs marken. Vi höll i bollen bra och lät oss inte stressas utan spelade lugnt runt bollen. Ytterbackarna följde bra med upp i anfallen och skapade på så vis ytterligare alternativ i offensiven. Raheem Sterling vandrade fritt mellan kanterna i första halvlek medan han höll sig till vänster i andra. Killen har en otrolig speed och ett driv i steget som på många sätt påminner om Tottenshams Aaron Lennon. Insticken, man-man-utmaningarna och kvickheten i fötterna kan på sikt bli positiva tillskott till A-laget. Jag har dock svårt att se att han kan bli den yttermittfältare vi behöver redan till nästa säsong. I övrigt var det kul att se Liverpoolsonen Adam Morgan upprepade gånger kyssa klubbmärket. Han vinkade flera gånger till publiken och det är uppenbart att killen gillar att spela för Liverpool.
Sunderland borta nästa. Ska vi säga att Carroll spelar huvudrollen och hjälper oss till en pinne?
Ni vet var ni hörde det först.
David Olsson, Liverpool.
