StartenglandPremier LeagueChelsea FCInför Chelsea - Brighton & Hove Albion

-

Inför Chelsea - Brighton & Hove Albion

Sex matcher in på ligasäsongen är Lampard fortfarande på jakt efter sin första hemmaseger i Premier League. I vägen står denna gång Graham Potters Brighton som gästar Stamford Bridge på klassisk avsparkstid – lördag kl. 16 (svensk tid).

Chelsea

Optimismen och feel good-känslan spirar på Stamford Bridge i lindan av Frank Lampards ungdomsrevolution. Resultatmässigt är dock ”högt och lågt, fågel eller fisk” och ”Chelsea heaven”, Chelsea hell” exempel på uttryck som känns signifikativa för säsongsinledningen. För precis som många anade redan under försäsongen har laget presterat ojämnt. I somliga matcher har Lampards unga och spännande gäng spelat riktigt bra utan att få lön för mödan (inte sällan med en rejäl skopa otur), medan man i andra matcher helt enkelt inte hållit måttet. Det är till exempel rimligt att påstå att Chelsea förtjänade åtminstone en poäng mot hittills obesegrade Liverpool efter en ruskigt bra andra halvlek i 2-1-förlusten i söndags. Men det är lika giltigt att hävda att laget inte borde ha fått några poäng alls i 1-1-matchen mot Leicester, då man klarade sig undan med blotta förskräckelsen efter en kollaps i andra halvlek.

I denna ojämnhet har dock två genomgående teman kunnat identifieras: en briljant offensiv och en lika bristfällig defensiv. Den stundtals bländade farten, de finurliga kombinationerna och intrikata passningstrianglarna har i vissa matcher varit för mycket för motståndarna att hantera, framför allt i 5-2-segern mot Wolverhampton och 7-1-krossen mot Grimsby i veckans Carabao Cup-spel. Chelsea har hittills gjort tolv Premier League-mål, vilket tillsammans med Tottenham är tredje flest i ligan efter Liverpool och Manchester City. Målproduktionen är det alltså inget större fel på. Dessvärre har däremot defensiven rämnat likt ett undermåligt konstruerat korthus. Kollektivt har laget lämnat på tok för stora ytor och individuellt har det begåtts alldeles för många enkla misstag. Särskilt beklämmande har dock försvarsspelet på fasta situationer varit. I match efter match har ett zonförsvar använts – ett markeringsspel som till och med femåring krasst kan konstatera att det här laget inte behärskar överhuvudtaget. Chelsea har hittills släppt in 13 mål i ligan, vilket är tredje flest efter Norwich (14) och Watford (18). Två mål bakåt per match är ett snitt som deprimerande nog håller nedflyttningsklass.

Lagets ojämnhet illustreras även tydligt av resultatraden i ligan. På de sex matcherna har det blivit två vinster, två kryss och två förluster. ”The Blues” har segrat mot Norwich (2-3) och Wolves (2-5), spelat lika mot både Leicester (1-1) och Sheffield United (2-2) hemma, och besegrats av Manchester United (4-0) och Liverpool (1-2). Tabellmässigt innebär detta att Chelsea FC för närvarande befinner sig på elfte (!) plats. I kraft av sämre målskillnad är de blå näst sist i den sex lag stora klunga som alla har samlat ihop åtta poäng hittills. I denna tidiga tabell har de kungsblå tre poäng upp till Arsenal på fjärdeplatsen och fyra poäng ner till 18:e-placerade Aston Villa. Avståndet till ligaledande Liverpool som ”gått rent” är hela tio poäng. I cupspelet har Chelsea en hedersam straff-förlust mot Liverpool i supercupen (2-2), en sista-minuten-torsk mot Valencia i Champions League (0-1) och en övertygande överkörning mot League Two-laget Grimsby Town (7-1) att redovisa.

En starkt bidragande orsak till lagets pendlande form har varit det svåra skadeläget, men kanske, kanske börjar det äntligen ljusna något. N’Golo Kanté gjorde en lysande comeback förra helgen, och i veckan stod både Callum Hudson-Odoi och Reece James för mycket lovande 90-minutersinsatser mot Grimsby efter sina respektive långtidsskador. Under fredagens presskonferens hade Lampard både goda och dåliga besked. De goda beskeden: Andreas Christensen förväntas vara i speldugligt skick igen efter att ha linkat av planen mot Liverpool, och Olivier Giroud kan bli aktuell för spel efter att ha skakat av sig en illmarig sjukdom. De dåliga beskeden: Antonio Rüdiger missar matchen mot Brighton på grund av en återkommande ljumskskada (och inte den knäskada som hållit honom borta från spel på sistone). Även Emerson Palmieri är otillgänglig efter att ha slagit upp sin knäseneskada mot ligaledarna och förväntas komma tillbaka först efter landslagsuppehållet. Ruben Loftus-Cheek blir också borta ett bra tag till, men gör framsteg i sin återhämtning.

Lampard valde sunt nog att mönstra ett kraftigt roterat lag bestående av comebackande spelare, reserver och ett flertal debutanter i en 4-2-3-1-uppställning mot Grimsby. Mot Brighton lär vi däremot få se ett mer ordinarie manskap. Att förutspå vilken formation Lampard kommer att ställa upp med är alltid lite av en gissningslek med tanke på hans taktiska flexibilitet, men jag skulle tro att han återigen väljer en offensiv 4-2-3-1 mot ett, åtminstone på pappret, underlägset Brighton & Hove Albion.

Med detta sagt och med skadorna i åtanke gissar undertecknad på följande elva: Kepa Arrizabalaga lär återta sin plats mellan stolparna (även om detta enligt min enkla mening inte borde vara självklart efter spanjorens svaga säsongsinledning). Vänsterbacksplatsen tar Marcos Alonso i brist på andra alternativ. Till höger är det jämnt mellan de två alternativen James och Azpilicueta efter den förstnämndes imponerande veckoinsats och den sistnämndes tvivelaktiga form. Jag tror Lampard vill skynda långsamt med Reece James med tanke på hans nyliga comeback, och därför ges vår spanske kapten förtroendet denna gång. Christensen och den på sistone mycket stabile Tomori bildar sannolikt mittlås. På innermittfältet är Kanté förstås en given startman, och känslan är att Jorginho kamperar ihop med honom. I nummer 10-rollen borde Mason Mount vara självklar. På högerkanten ser vi troligtvis Willian, och av samma anledning som James tror jag att Hudson-Odoi börjar på bänken med Pulisic som starter till vänster. Längst fram är det inget snack om att Tammy Abraham (eller Kevin Oghenetega Tamaraebi Bakumo-Abraham som han egentligen heter) startar.

I en mer lättläslig uppställning således: (4-2-3-1 från vänster) Arrizabalaga; Alonso, Tomori, Christensen, Azpilicueta; Jorginho, Kanté; Pulisic, Mount, Willian; Abraham.

Stärkta av den tidigare nämnda 7-1-uppvisningen mot Grimsby i veckan går nu Chelsea in i en period med klart överkomligt ligamotstånd. Efter helgens match mot Brighton (h) spelar laget i tur och ordning mot Southampton (b), Newcastle (h), Burnley (b) och Watford (b) och Crystal Palace (h). Ska de blå ha något med striden om CL-platserna att göra överhuvudtaget vore det önskvärt att trepoängare bärgas i merparten av dessa, innan det är dags för säsongens tuffaste bortamatch på Etihad Stadium den 23 november. Chelsea har med andra ord en gyllene chans under två månaders tid att få de strulande bitarna på plats och finna en jämnhet i såväl spelet som resultaten. De slarviga poängtappen och hedersamma förlusterna måste börja upphöra. Jag hoppas innerligt att Lampards första ligavinst på Stamford Bridge kommer per omgående. Det är kort och gott dags att prestera.

Brighton

Efter att Brighton & Hove Albion näppeligen klarade sig kvar i Premier League förra säsongen bestämde sig klubbens ägare, pokerässet Tony Bloom, för att det var dags att byta inriktning – ut med det gamla och in med det nya! No-nonsense-förespråkande Chris Hughton fick foten och ersattes av den mer progressive Östersundsbekantingen Graham Potter. Potter har fått uppdraget att transformera Brightons filosofi i grunden. ”Attraktiv” fotboll ska spelas på Amex Stadium från och med nu. Som exempel ska de milt uttryckt begränsade mittbackarna Dunk och Duffy inte längre rensa upp på rad 83 vid varje givet tillfället, utan påbörja speluppbyggnaden.

Hur har då denna radikala förändring gått? Sisådär. Sydkustlaget fick en lovande start då man slog höstens krislag Watford med klara 0-3 borta, men sedan har vinsterna i ligan lyst med sin frånvaro. Den potterska revolutionen har avstannat något. Premiären följdes förvisso upp av ett oavgjort resultat mot ett starkt West Ham (1-1), men sedan kom två raka förluster mot Southampton (0-2) och Manchester City (4-0) och två mindre imponerande likaresultat mot Burnley hemma och ett hopplöst Newcastle (0-0). Med sex poäng på sex matcher hittar vi ”The Seagulls” på 15:e plats i tabellen med lika många poäng som Norwich och en poäng färre än Southampton och Everton. I veckan fick Brighton även tacka för sig i ligacupen då man föll mot hemma mot Aston Villa (1-3) efter ett tidigare avancemang mot Bristol Rovers (1-2).

Potters lag har liksom Chelsea en del skadebekymmer inför helgens match. Skadorna på Trossard, March, Izquierdo, och Schelotto i all ära, men tappet av Shane Duffy, som fick kliva av i cupförlusten mot Villa, är givetvis enormt. Däremot kan den till synes evigt unge 36-åringen Glenn Murray vara redo för spel efter sin skada, liksom iraniern Alireza Jahanbakhsh.

Matchbild och tips

Det är ingen vild gissning att Chelsea kommer att gå ut hårt med ambitionen att ta tag i taktpinnen och dominera matchen från start till mål. Graham må vara en offensiv tränare i grunden, men han är inte dum och har naturligtvis gjort sin läxa. Han vet mycket väl att Brightons bästa chanser kommer att uppstå i samband med snabba spelvändningar mot en exponerad backlinje och framför allt fasta situationer. Att Duffy inte saknas är förstås av monumental betydelse, men jag ger mig sjutton att en annan reslig mittback kommer att Dunka in minst en boll bakom den alltför passive Kepa. Jag utgår att Chelsea släpper in sina sedvanliga två mål. Men kommer bara anfallsspelet upp i nivå bör det ändå bli tre poäng här.

Tips: 4-2

Värt att notera

Chelsea har vunnit alla sina Premier League-matcher mot Brighton, med den sammanlagda målskillnaden 11-1.
Sedan Brighton gick upp i Premier League 2017 har de bara tagit en poäng på bortaplan mot ”Big Six”-lagen.
Släpper Chelsea in mål igen har de inte hållit en enda nolla på sina sju första ligamatcher. Sist det hände var säsongen 1990/91.
13 av Chelseas totalt 19 mål i tävlingssammanhang har gjorts av akademispelare. Den mest frekvente målgöraren av dem, Tammy Abraham, ligger tvåa i skytteligan med sina sju mål, ett mål bakom Sergio Agüero.

Övrigt