Ajax - PSV
2 - 2

Inför: Chelsea - West Ham

Ett Londonderby står på menyn på säsongens kanske mest klassiska speldag, Boxing Day, och det är två av seriens mest formstarka lag som gör upp om viktiga poäng i toppen.

Vi är inne i December, och matcherna duggar numera tätt. Bara fem dagar efter den ovanligt bekväma segern borta på Brittania Stadium, så väntar nu ”the Hammers” hemma: ett av tio möten i Premier League som Chelsea under säsongen kan rubricera som ett Londonderby. Chelsea mot West Ham blir tyvärr inte hetare än den klassiska och kanske lite krystade ”Östra London mot Västra London”-etiketten, och även ifall ett familjenamn som Lampard de senaste årtiondena hjälpt till att hetsa upp stämningen något så kan det knappast anses vara ett av det hetare i ligan, om ens inom London. Men ett derby är det i alla fall, och vad vi faktiskt lärt oss under de senaste säsongerna är att det aldrig riktigt går att utläsa ett resultat på förhand från dessa matcher: matcher Londonlag emellan har en tendens att kunna sluta lite hur som helst, i alla fall när Chelsea är inblandat. Eller vad som sägs om ett resultat som 0-1 mot QPR hemma på Stamford Bridge i Januari för bara strax två år sedan? Eller varför inte 0-0 i samma match (alltså Chelsea – West Ham) förra säsongen? Finns säkerligen ytterligare exempel, även ifall det är dessa som just nu ligger närmast i minnet. Lättare blir det ju inte heller när motståndarlaget för tillfället är formtoppat.

West Ham

Lagets fem senaste matcher:
West Ham 2 – 0 Leicester City (Carrol, Downing)
Sunderland 1 – 1 West Ham (Downing
West Ham 3 – 1 Swansea (Carrol x2, Sakho)
West Bromwich Albion 1 – 2 West Ham (Nolan, Tomkins)
West Ham 1 – 0 Newcastle (Cresswell)

Som ni ser på resultatraden ovan så är West Ham just nu inne i ett minst sagt bra period: man har tagit 13 poäng av 15 möjliga senaste fem matcherna, man ligger sensationellt nog fyra i Premier League efter närmare halva säsongen, och i princip alla pusselbitar i lagbygget har fallit på plats. I en kombination av gammalt och nytt har Sam Allardyce fått ihop ett oerhört intressant lag, och faktum är att man den nuvarande formtoppen till trots presterat starkt under egentligen hela säsongen, vilket inte minst statistiken med en enda förlust (borta mot ett då formtoppat Newcastle, som uppenbarligen är en svår match...) på de 11 senaste matcherna visar. Vad som då är anledning till denna plötsliga framgång blir givetvis frågan man ställer sig, och vad jag kan förstå beror detta på framförallt två anledningar: man har fått en oerhörd effekt på sommarens investeringar på spelartruppen, samt ett nytt, lite mindre långsbollsorienterat spelsätt. Låt mig förklara.

Under sommarens transferfönster var West Ham oerhört aktiva, och plockade in spelare som VM-succén Enner Valencia, doldisen Diafra Sakho från franska Ligue 2, den i Championship oerhört duktige Aarons Cresswell samt besten Cheikhou Kouyaté från Anderlecht, vid sidan av smarta lån som Carl Jenkinson (från Arsenal) och Alexandre Song (från Barcelona). Jag skrev för några veckor sedan inför matchen mot West Bromwich hur Albions inte fått den effekt man önskat på flera av sina, på förhand, intressanta värvningar. Med West Ham är det tvärtom. Mer eller mindre samtliga av ovanstående namn går i skrivande stund att knappast kallas för annat än succéer, och krydda detta med återupplivandet av tidigare Liverpool-floppar som Andy Carrol och Stewart Downing, så går det att konstatera att laget besitter en hel del kvalité. Lägg på målvakten Adriàn, som många Chelseasupportrar förmodligen fortfarande drömmer mardrömmar om efter den helt löjliga insatsen på ”the Bridge” förra säsongen, samt det stabila mittbacksparet bestående av den duktiga Winston Reid, samt den underskattade James Tomkins, så går det att se ett lagbygge med en mycket stabil centrallinje, flankerat med mängder av teknisk briljans.

När Sam Allardyce dessutom lyckats hitta en formation perfekt passande för det spelmaterial han besitter, så förstår man framgångarna. Jag ska erkänna att jag inte sett alltför många matcher med West Ham under hösten, men efter att ha läst några taktiska analyser från här och var så ska det framförallt vara Allardyce införande av en diamant på mittfältet som ska vara grunden för framgångarna. Med en Alexandre Song som defensivt ankare, två av Kouyaté/Nolan/Noble/Amalfitano framför, samt Stewart Downing som offensiv spets, så går det att förstå. Just omskolandet av Downing får framförallt kallas för en nyckel, vilket inte minst de fyra mål och sex assist visar. Lägg dessutom till att Andy Carrol blivit kompletterad av två betydligt mer djupledsspelande anfallare i Sakho och Valencia, så känns övergången från den gamla långsbollsfotbollen till ett mer passningsorienterat spel, det klassiska ”West Ham Way”, rimlig. Inför matchen mot Chelsea saknas enbart, enligt Physioroom, Mark Noble, medan James Collins och Kevin Nolan är osäkra, vilket öppnar upp för följande startelva:

West Ham (4-1-2-1-2): Adriàn; Carl Jenkinson, Winston Reid, James Tomkins, Aaron Cresswell; Alexandre Song; Cheikhou Kouyaté, Nolan; Stewart Downing; Enner Valencia, Andy Carrol.

Chelsea

Lagets fem senaste matcher:
Stoke 0 – 2 Chelsea (Terry, Fabregas)
Derby 1 – 3 Chelsea (Hazard, Luis, Schurrle)
Chelsea 2 – 0 Hull (Hazard, Costa)
Chelsea 3 – 1 Sporting Lissabon (Fabregas, Schurrle, Obi Mikel)
Newcastle 2 – 1 Chelsea (Drogba)

Reaktionen på säsongens första förlust har blivit precis så bra som man hade kunnat hoppas, och istället för att falla ner i ett förlorarspår har laget fortsatt rada upp vinster. Om den absolut början av säsongen tillhörde Diego Costa, perioden strax därefter Cesc Fabregas, och den senaste månaden Eden Hazard, så är det nu Nemanja Matic tur att stå i rampljuset. Det senaste dagarna har lovorden rasat in, och ord som ”världens bästa defensiva innermittfältare”, ”BPL Player of the Year” samt ”Den nya Makélélé” är bara ett axplock av alla olika formuleringar folk använt sig för att beskriva Matic nuvarande form. Det roliga är att Matic varit precis såhär bra egentligen hela säsongen, och frågan är om det inte var den där spektakulära brytningen mot James Cameron i matchen mot Stoke som fick folk att på allvar förstå storheten hos serben. Vid sidan av Matic har John Obi Mikel blivit förste man att bryta Mourinhos annars helt självklara startelva, där Oscar senast offrades för Obi Mikel, vilket gav Fabregas förtroende högre upp i banan. Då var det en av säsongens svåraste bortamatcher som väntade, medan det nu är en match på hemmaplan som Chelsea alla dagar i veckan förväntas vinna. Spelarna som förväntas få den uppgiften lär bli följande:

Chelsea (4-2-3-1): Thibaut Courtois; Branislav Ivanovic, John Terry, Gary Cahill, Cesar Azpillicueta; Nemanja Matic, Cesc Fabregas; Willian, Oscar, Eden Hazard; Diego Costa

Samtliga spelare ska på förhand vara tillgängliga, även ifall det funnits ett frågetecken kring Eden Hazard, som dock verkar vara vara redo för spel. Det finns givetvis utrymme för rotation med tanke på de närmsta veckornas intensiva matchande, och sådana rotationer hade kunnat ge spelare som Filipe Luis, John Obi Mikel och André Schurrle ytterligare chanser i startelvan. Själv kommer jag aldrig klaga på en startelva innehållandes John Obi Mikel, samtidigt som jag på allvar tycker att Schurrle förtjänar att få starta ibland på bekostnad av Willian. Brassen var i mina ögon direkt svag senast, samtidigt som tysken de senaste veckorna fortsatt visa vilken effektiv poängspelare han faktiskt är. I vilket fall, bli inte överraskad ifall någon av dessa tre namn syns i grafiken inför matchen på fredag.

Förväntad matchbild

Chelsea på Stamford Bridge har under säsongens gång egentligen inneburit en enda typ av matchbild: fullständig dominans från hemmalaget. Med ett Londonderby på Boxing Day lär dessutom stämningen på läktarna kunna nå nya höjder. West Ham chans blir att försöka stänga igen, och sedan försöka kontra, för ingen kan väl på allvar tro att Sam Allardyce kommer och spelar ”The West Ham Way” borta mot Chelsea? Senast det begav sig anklagade Mourinho sin kollega för att ha spelat ”fotboll från 1800-talet”, efter att West Ham då krigat till sig ett 0-0 resultat genom en extremt försvarsinriktad prestation. Lite att kasta sten i glashuset från Mourinhos håll, kanske, men något liknande är förmodligen att vänta från West Ham även den här gången. På fasta situationer har man ett vapen i Andy Carrol, men genom spelare som Enner Valencia och Stewart Downing kan det även gå fort i eventuella kontringsmöjligheter. West Ham i sin nuvarande form är väldigt flexibla, och ska inte ha några problem att anpassa sig efter uppgiften. Jag tror att det blir en tight match, där Chelsea dock tillslut drar det längsta strået, efter ett sent avgörande. Värt att nämna är även lagets prestation i ”The London League”, tabellen som bara räknar Londonderbyn, där Chelsea under säsongen än så länge vunnit samtliga fyra derbyn man spelat (2-0 mot Arsenal, 3-0 mot Tottenham, 2-1 mot Crystal Palace, 2-1 mot QPR) medan West Ham än så länge vunnit två av tre (vinster med 3-1 mot Crystal Palace och 2-0 mot QPR, förlust med 0-1 mot Tottenham).

Tips: 2 - 1

Övrig info
- Domare är Kevin Friend.
- Matchen sänds på Viasat Fotboll och Viaplay med start klockan 13:45.
- Glöm inte Chelseatipset!