Inför Everton - Spurs
Sex poäng står på spel på Goodison Park. Spurs är en av de stora konkurrenterna till en åtråvärd Champions League-plats. Det är nu det gäller. Det är nu Everton ska cementera sin plats i toppen.
Jag vet att det börjar bli tjatigt, för om någon någonsin har orken att gå tillbaka för att kolla mina inför-artiklar, så spinner de alltid på temat: det är nu det gäller!
En normal – och kanske också riktig – reaktion är ju att den där Per har skrivit alldeles för många inför-rapporter med en fantasi som är lika begränsad som en guldfisks förmåga att recitera något ur poeten Dan Anderssons kulturskatt. Ja, eller för den delen även Nils Ferlin eller Tomas Tranströmer.
Jag var själv länge inne på den tesen.
Men, så satt jag häromdagen och reviderade mitt liv. Från början till slut. Ja, eller från 1969 till 1995 då allt tog ett abrupt slut i och med att Tipsextra övergick till Tipslördag. Början till slutet på en institution som format mig mer än den svenska skolan.
Okej, livet kanske inte tog slut efter Tipsextra rent fysiskt, men det blev själsligen fattigare på något sätt.
Everton visades 37 gånger i Tipsextra. Det var betydligt fler gånger än de flesta lagen, så jag var nog ganska så lyckligt lottad. Första gången var den 14 november 1970 borta mot Stoke City. Matchen slutade 1-1 och jag var drygt åtta månader gammal, så det kanske inte är ett av mina allra tydligaste minnen från barndomen, men en milstolpe i mitt liv hursomhelst.
Den uppmärksamme konstaterar nu att jag ovan hävdat att mitt liv började 1969, fastän jag inte var född. Det är helt korrekt. Jag definierar nämligen inte min födsel från den dagen då jag kravlade mig ur livmodern där på centrallasarettet i Boden den 11 mars 1970. Nä, min själsliga födsel skedde den 29 november 1969 då Bo Hansson kommenterade den allra första Tipsextramatchen mellan Wolverhampton Wanderers och Sunderland. Det dova bakgrundsljudet från publiken som kanaliserades ut via svenska tv-apparater rakt ut i vardagsrummet där min pappa låg och slumrade i soffan och min mamma säkert sprang runt och gjorde något annat, formade en tro på något stort i mitt inre.
Ljudet var min frälsning. Min sanning. Och upplevdes sannolikt från livmoderns varma, men något begränsade utrymme. Kroppen var inte färdig, men själen var präglad. Jag föddes den 29 november 1969.
Och så jävla märkvärdigt är det ju inte. Det finns ju bevisligen folk som skapats genom jungfrufödsel.
Everton och Spurs är två klassiska Tipsextralag, men har endast möts två gånger. En seger vardera, och Tony Cottee gjorde mål i båda matcherna.
Varje lördag hoppades jag att Everton skulle vara med. För det mesta blev det tji, men 37 gånger hände det, och då var det på liv och död. Numera kan man ju se varje match, vilket i och för sig är underbart, men… det blir ju lite mer vardag över det hela…
Ja, man ska inte klaga, men närmare julaftonskänslan kom man inte, än då det i tidningar stod att Everton skulle visas på lördag. Förutsatt att vädret tillät, och det inte blev inställt.
Men allt detta har fostrat mig. En match i taget. Varje ny match är den viktigaste och det är också därför mina inför-artiklar tenderar att spinna på samma tema varje gång.
Och i ärlighetens namn är det ju också så David Moyes jobbar. En match i taget. Steg för steg. Och nu är det dags för Spurs. Den absolut viktigaste matchen just nu. Åtminstone på lördag.
Ett Tottenham utan Gareth Bale möter ett Everton som kanske kommer att ställa upp med Kevin Mirallas, och då blir det åka av även på högerkanten.
Det är nu det gäller. Nu eller aldrig. Åtminstone fram till nästa match.
Everton:
Howard – Hibbert, Jagielka, Distin, Baines – Mirallas, Osman, Gibson, Pienaar – Fellaini - Jelavic
