Inför: Liverpool - Chelsea
Det är veckan när titelstriden i Premier League i praktiken kan avgöras eller öppnas upp helt. Seriesuveränen Chelsea reser till Anfield under en femdagarsperiod när de även tar emot tabelltvåan Arsenal på Stamford Bridge. För Liverpools del är första fokus inte guldjakten utan att hitta tillbaka till sin identitet, sitt spel och sin stolthet.
CHELSEA FC
Januariövergångar
IN
Kyle Jameson, mittback, Southport, fri transfer
UT
Oscar, offensiv mittfältare, Shanghai SIPG, £60m
John Obi Mikel, central mittfältare, Tianjin TEDA, fri transfer
Patrick Bamford, anfallare, Middlesbrough, £6m
Dion Conroy, mittback, Swindon Town, okänd summa
För att kunna hantera en stor trupp utan spel i Europa den här säsongen har Chelsea spritt spelare över världen och har i nuläget så många som 36 spelare utlånade till allt från Solihull Moors och Mouscron-Péruwelz till Ajax och Juventus.
Säsongen 2016/17
Det mest avgörande i positiv riktning för Chelsea säsongen 2016-17 kan i efterhand anses vara deras prestationer under september månad när de gick som sämst, hur märkligt det än låter. Efter inledande segrar mot West Ham, Watford och Burnley tog sviten stopp på Liberty Stadium där det bara blev 2-2 mot Swansea. Det var dock det som skedde i de två återstående matcherna som lade grunden för vägen mot toppen.
Den 16 september vann Liverpool på Stamford Bridge med 2-1 efter Dejan Lovrens 1-0 från nära håll och framför allt Jordan Hendersons vackra kanon från distans. Diego Costa reducerade i andra halvlek, men Liverpool hamnade aldrig under särskilt hård press och kunde försvara de tre poängen till slutsignalen utan alltför svettiga tröjor. En vecka senare blev Chelsea överkörda på Emirates där Arsenal gick upp i en 3-0-ledning i halvtid, ett resultat som stod sig matchen ut.
Antonio Contes val att växla till en 3-4-3-formation efter förlusterna i september visade sig vara ett riktigt lyckat drag.
Efter raka nederlag mot toppfyrakonkurrenter fattade Antiono Conte beslutet att växla till en 3-4-3-formation där Gary Cahill, David Luiz och César Azpilicueta bildade trebackslinje med Marcos Alonso och Victor Moses som vingbackar. Vad som skulle ha hänt om Chelsea exempelvis kryssat i båda matcherna och ifall Conte så småningom ändå hade genomfört växlingen till en trebackslinje får vi aldrig veta, men i ett tillspetsat scenario kan Liverpools seger alltså ha bidragit till att hjälpa Chelseas framfart. Oavsett hur det är med den saken blev Contes drag ytterst framgångsrikt.
De fem följande matcherna efter fadäsen mot Arsenal vann Chelsea med en sammanlagd målskillnad av 16-0 innehållande förödmjukande hemmavinster mot Manchester United (4-0) och Everton (5-0). Efter landslagsuppehållet i november tajade det till sig med fyra 1-0-segrar, en 2-1-vinst och så 3-1 borta mot Manchester City, men fortsatt idel 3-poängare och ett mycket svåröverlistat försvar. Noterbara nyckelmoment under den här perioden är Thibaut Courtois idioträddning på stopptid borta mot Sunderland i ledning 1-0 samt Kevin de Bruynes ribbträff när City ledde med 1-0 hemma.
December avslutades med mer målrika tillställningar och sammanlagt 7-2 hemma mot Bournemouth och Stoke City. Chelseas imponerande svit stannade vid tretton raka segrar och 32-4 i målskillnad när Tottenham vann derbyt på White Hart Lane med 2-0 den 4 januari i år. Det verkade dock bara utgöra ett litet väggupp på en öppen landsväg, för i de följande matcherna har det blivit 3-0 borta mot Leicester City och 2-0 hemma mot Hull City.
Efter att ha släppt in 5 mål mot Liverpool och Arsenal på två matcher har Chelsea släppt in 6 mål på de följande sexton.
Costa leder skytteligan med 15 mål följt av Eden Hazard på 9 mål. Den enda övriga spelarna som har gjort fler än 3 ligamål är Pedro och William, båda 5 mål. Costa har nätat i 15 av hans 21 senaste ligamatcher.
Diego Costa - den givna spelaren att hålla koll på när du möter Chelsea.
Viktig vecka
Med femton vinster på de sexton senaste ligaomgångarna, där laget har hållit nollan i tolv av matcherna, behöver det inte tilläggas så mycket ytterligare vad gäller Chelseas favoritskap till titeln. 4-6 poäng i matcherna mot Liverpool och Arsenal skulle till att börja med befästa deras form och styrka samt behålla och utöka avståndet nedåt i tabellen. Dessutom skulle Contes lag ta sig förbi den förmodat sista möjligheten att få in större grus i maskineriet och chansen att så ett frö av tvivel hos Chelseaspelarna. De här sexpoängsmatcherna ser jag också som sista möjligheten för de jagande lagen att ingjuta hopp i sina egna chanser även om ingen i realiteten kommer att lägga sig ner och dö oavsett vad som händer den kommande veckan. Chelsea möter de två Manchesterlagen inom loppet av elva dagar i april, men så dags kan det redan vara för sent att rubba dem.
I nuläget har Chelsea 8 poäng ner till Arsenal på andraplatsen och ytterligare 1 poäng till Tottenham på tredje och Liverpool på fjärde. Här under ser ni hur de två kommande omgångarna i Premier League ser ut och Chelsea kan ha utvidgat gapet nedåt till hela 11 poäng om de vinner båda sina matcher, men under optimala förhållanden (sett till titelspänningen och inget annat) kan tabelltoppen efter 24 omgångar också ha Chelsea på 55, Arsenal på 53, Tottenham på 52 och Liverpool på 51 poäng.
Med bara FA-cupen som distraktion under våren och Burnley, Swansea, West Ham, Watford, Stoke och Crystal Palace som kommande motståndare efter nästa helg markerar det ena extremfallet (6 poäng för Chelsea och spritt poängtapp för övriga lag) sannolikt att titeln i praktiken är klar. Det andra extremfallet erbjuder dock en ytterst spännande sluttredjedel av Premier League där alla lag ända ner till Manchester United skulle kunna bli inblandade.
Tabelltopp efter 22 omgångar
1 Chelsea 22 18 1 3 47-15 55
2 Arsenal 22 14 5 3 50-23 47
3 Tottenham 22 13 7 2 45-16 46
4 Liverpool 22 13 6 3 51-27 45
5 Man City 22 13 4 5 43-28 43
6 Man United 22 11 8 3 33-21 41
Omgång 23
Arsenal-Watford
Sunderland-Tottenham
Liverpool-Chelsea
West Ham-Manchester City
Manchester United-Hull City
Omgång 24
Chelsea-Arsenal
Hull City-Liverpool
Tottenham-Middlesbrough
Manchester City-Swansea City
Leicester City-Manchester United
Skadeläget
Conte har inte en enda spelare skadad och kan välja från en full trupp.
Asmir Begovic och Branislav Ivanovic har båda dock länkats till övergångar och kan därför komma att utelämnas från matchtruppen.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 66 vinster, 32 oavgjorda och 49 förluster
Totalt Premier League: 19 vinster, 10 oavgjorda och 19 förluster
På Anfield: 46 vinster, 16 oavgjorda och 11 förluster
Premier League på Anfield: 13 vinster, 5 oavgjorda och 6 förluster
Sedan säsongen 2004/05 har Liverpool och Chelsea mötts 42 gånger. Resultatet från dessa matcher är att Chelsea har vunnit sjutton matcher att jämföra med Liverpools fjorton segrar.
Efter att ha varit lite av en mardrömsmotståndare i ligan har det gått något bättre under senare år och Liverpool har vunnit nio och förlorat fem av de nitton senaste mötena i Premier League. Trots 3-1-segern på Stamford Bridge i oktober hösten 2015 går det att spåra en José Mourinho-effekt eftersom åtta av de tio senaste vinsterna som Chelsea har mot Liverpool kom under portugisens ledning. Under Mourinhos frånvaro vann Liverpool sex och förlorade bara två av elva möten med Chelsea i ligan.
Chelsea var obesegrade i åtta raka matcher mot Liverpool i liga eller cup före nederlaget hösten 2015.
Jordan Henderson gjorde 2-0-målet när Liverpool vann på Stamford Bridge i höstas.
Liverpool har inte vunnit någon av de fyra senaste hemmamatcherna mot Chelsea, men är å andra sidan obesegrat i de fyra senaste inräknat även bortamöten.
Ingen ligamatch lagen emellan har slutat 0-0 de senaste 23 åren.
Conte hade inte förlorat hemma som manager på 30 matcher sedan Juventus föll mot Sampdoria i januari 2013 när Liverpool besegrade Chelsea med 2-1 i september 2016.
LIVERPOOL FC
Tre raka hemmanederlag är inte vanligt för Liverpool och senast det hände var i oktober 2012 när Brendan Rodgers ledde laget och motståndet hette Arsenal, Manchester United och Udinese. Ganska stor skillnad mot Swansea, Southampton och Wolverhampton även om startelvorna varit svagare den här gången. För att hitta fyra raka förluster på Anfield måste vi backa ända till december 1924, så Liverpool har på tisdagskvällen ett historiskt bottenmärke att hålla kvar i historien.
Jävla januari
Med bara en seger på åtta matcher efter årsskiftet går det inte att tala om något annat än en rejäl formsvacka och när vi nu vet utkomsten framstår de fem(!) cupmatcherna inom loppet av tre veckor som slöseri med tid och energi från så väl spelare som supportrar samt onödigt vänsterprassel vid sidan av ligan. Det täta matchandet har lett till ett hattande med startelvorna och halvdana blandningar som inneburit brist på kontinuitet, för många andra- och tredjeval (om ens det) i laget och att Liverpool sköt mot all mål samtidigt och missade vartenda ett.
Kallt, regnigt, mörkt, dåligt spel och svaga resultat.
I synnerhet semifinalplatsen i Ligacupen var en verklig förklädd mina. Den första matchen mot Southampton drog fokus från mötet med Plymouth i FA-cupen, vilket gav ett omspel som gick ut över den förväntade promenadsegern över Swansea och returmatchen mot Saints fick konsekvenser för den följande matchen mot Wolverhampton.
Det blev en kostsam verklighetsuppdatering av hur långt bakom förstaelvan många spelare i truppen står och i stället för en fin möjlighet att ge avbytare och ungdomar chansen mot enklare motstånd sänkte det kraft och moral för hela laget inklusive ligaspelet.
Som kontrast spelar Liverpool bara tre matcher i februari och samtliga i Premier League. Jag tror både laget och fansen kan må bra av det.
Sönderlästa och sönderlåsta
Redan från starten av säsongen ställdes Liverpool på hemmaplan mot lag som inledde väldigt djupt från avspark, något som successivt förstärkts (tänk på matchena mot Manchester United och Sunderland) till att bli ett nästan parodiskt skyttegravskrig som får Stoke under Tony Pulis att framstå som överdrivet chanstagande.
Efter tio, femton, ibland tjugo minuter fick dock Liverpool hål på motståndet och när de skulle börja ställa om till mer framskjutna formationer passade Liverpool på att göra processen kort medan de förgäves sökte hitta rätt i positionerna. 4-1, 5-1 och 6-1 var resultat vi vande oss vid då och ofta var matcherna avgjorda tidigt.
Det enda laget som jag anser har kommit till Anfield med något som liknar en matchplan som inte bygger på att backa hem totalt är Leeds United, men undantaget det har egentligen inget hänt på sistone vad gäller motståndarnas matchplan och ändå har resultaten uteblivit och spelet havererat. Varför då kan man fråga sig?
Trollkarlen och jokern
Vi kan inte blunda för Roberto Firminos 8 mål och 3 assist eller Adam Lallanas 7 mål och 7 assist när det gäller betydelsen för Liverpools offensiv, målskörd och poängplockande i Premier League, men när det handlar om att ta sig an uppställda och lågt liggande motståndarförsvar är det inte dessa två spelare som Liverpool i först hand kan luta sig mot. Likt många spelare får de avsevärt större utväxling för sitt spel när det öppnas ytor att löpa på och detta kan antingen ske baserat på hur motståndarna spelar eller genom hjälp av sina medspelare.
Detta för oss till de två spelare som jag kallade trollkarlen och jokern i rubriken och som flera av er redan har gissat är det Philippe Coutinho och Sadio Mané jag talar om. Det är knappast en tillfällighet att Liverpools offensiva stagnation sammanfaller med Coutinhos skadefrånvaro och väg tillbaka till hundra procent samt Manés frånvaro till följd av landslagsspel.
Coutinho och Mané - ytterst saknade.
Coutinhos bollkontroll på små ytor, blick för passningar och genomstickare som en del inte ens ser, än mindre kan utföra. När han har bollen på offensiv planhalva drar han direkt på sig bevakning och motståndarnas uppmärksamhet, något som frigör rörelse för medspelarna. Det samma gäller Mané som jag med joker inte menar något okontrollerat och fladdrigt utan att han bidrar med det oväntade och på egen hand med ditt ryck kan skaka av sig motspelare och skapa lägen.
Att avsaknaden av Coutinho och Mané skulle märkas är en sak, men att den skulle bli så avgörande är en annan. Divock Origi (målet mot Wolves var hans första sedan den 14 december) och Daniel Sturridge (2 mål på elva matcher) har båda underpresterat grovt som offensiva alternativ och Roberto Firmino har undantaget andra halvlek mot Swansea under de senaste femton matcherna varit en skugga av säsongsstarten och Klopps variation av att starta med honom centralt eller på kanten verkar vara som en varannandagsfeber till att försämra hans egenskaper.
Pyspunka
Som helhet har Liverpool dessutom uppvisat en kollektiv kraftlöshet, något som särskilt har yttrat sig i avslagna och fantasilösa förstahalvleker de senaste veckorna, och det täta matchandet verkar ha sugit musten ur spelarna. Liverpool har inte nätat från öppet spel före paus sedan Giordini Wijnaldum nickade in 1-0 mot Manchester City på nyårsafton! Sedan dess har Liverpool gjort två mål på hörna och ett på straff före halvtid och så här blekt ser facit från första fyrtiofem ut de senaste sju matcherna.
0-2 (Wolverhampton)
0-0 (Southampton)
0-0 (Swansea)
1-0 (Plymouth)
1-0 (Manchester United)
0-1 (Southampton)
0-0 (Plymouth)
Målexplosionerna som en följd av springande och sprittande spelare som tog kommandot från avspark och visade vilket lag som hade hemmaplan känns väldigt avlägset. Men samtidigt som avsaknaden av Coutinho och Mané varit större än befarat, backupalternativen i form av bland andra Sturridge och Origi inte hållit måttet och det täta matchandet bidragit till obeprövade och obalanserade elvor kan vi inte bara uppehålla oss vid offensiven.
Lovren och Klavan är inte urtypen för bolltrygga mittbackar.
När Liverpool med en enda förlust i ligan på hela säsongen möter tabelljumbon på hemmaplan för en av säsongens på pappret enklaste uppgifter och det mesta efter matchen handlar om varför en viss mittback inte var tillgänglig för spel vet man att det kanske trots allt inte är så att alla problemen handlar om den offensiva tredjedelen. Med så högt positionerna ytterbackar och ett så framskjutet lag måste ett Klopplag innehålla bolltrygga mittbackar som kan hantera snabbt kontrande smålag. Om en bollsäker mittback som klarar kvicka förflyttningar inte står högt på scoutningslistan för sommaren blir jag riktigt orolig.
Källor: BBC Sports, liverpool.no, en.wikipedia.org, whoscored.com
