Inför: Swansea City - Liverpool
Från toppen till botten på åtta dagar när Liverpool byter Manchester City mot Swansea City som sedan oktober 2016 har bytt ordinarie manager tre gånger och har bara nätat sex gånger på hemmaplan den här säsongen. Liverpool går in till matchen med arton raka utan förlust.
SWANSEA CITY AFC
Januariövergångar 2017
IN
---
Lån IN
---
UT
Josh Sheehan, central mittfältare, Newport County, fri transfer
Lån UT
Tyler Reid, högerback, Newport County, säsongslån
Ryan Blair, central mittfältare, Falkirk, säsongslån
Säsongen 2017-18
Den sjunde raka säsongen i Premier League inleddes med blandad kompott. Oavgjort borta mot Southampton, storförlust hemma mot Manchester United och en bortavinst mot Crystal Palace. Därefter följde uddamålsförluster mot Newcastle, Watford och West Ham med ett kryss mot Tottenham in emellan. 5 poäng på sju omgångar var inte lysande, men än mer stack det ut att laget bara nätat i två matcher.
I mitten av oktober kom en välbehövlig vinst hemma mot Huddersfield med 2-0, men direkt var Swansea tillbaka på förlorarstråt och i de kommande sju matcherna blev det bara en poäng, via 0-0 hemma mot Bournemouth. De övriga sex matcherna slutade med förlust och återigen var det präglat av uddamålsförluster.
Femton matcher in på säsongen hade Swansea förlorat fyra matcher med 0-1 och fyra med 1-2 samt spelat 0-0 i tre stycken. Swans var inte ett lag som spelades av banan eller var ute ur matchen efter en halvtimme. Tvärtom hade de med bara lite vassare offensivt kunnat plocka poäng och vinster både här och där. Men nio mållösa matcher på femton omgångar talar sitt tydliga språk.
Det fanns ett lag som tävlade med Swansea om sämst form i ligan och det, West Bromwich Albion, kom på besök till Liberty Stadium den 9 december. I en riktig krampmatch frälste Wilfried Bony hemmafansen nio minuter från slutet och en ohyggligt viktig seger för Swansea var ett faktum.
Wilfried stod för det viktigaste av Swanseas sex hemmamål.
I en match där det såg ut att skilja två divisioner snarare än arton platser lekte Manchester City med Swansea och vann till slut med 4-0. Det är sällan du ser en sådan klasskillnad över hela planen i Premier League. Ett pånyttfött Everton vände 0-1 till 3-1 hemma på Goodison Park den 18 december och det var Swanseas tolfte förlust för säsongen.
Den 20 december skickade klubbledningen ett hårt paket till Paul Clement och gav honom sparken. Tills klubben hittade en permanent ersättare till Clement tog assisterande tränare Leon Britton över managerrollen. Britton som klev in i stället för Claude Makélélé när den senare flyttade till belgiska K.A.S. Eupen i mitten av november. Swansea har haft sex managers på två år och skulle må bra av stabilitet, oavsett om det blir i Premier League eller Championship.
I en föreställning det vore fel att kalla underhållande, räddade Jordan Ayew 1-1 hemma mot Crystal Palace i en match det i slutänden nog var viktigast för båda lagen att inte förlora. Britton inledde med en poäng, men det är klart att hemma mot en konkurrent i botten är det inte gott nog.
Det blev som bekant 0-5 på Anfield mot Liverpool, men den 30 december vann Swansea borta för första gången på fyra månader när Watford besegrades med 2-1 efter två Swansmål sista fem minuterna. Då stod den nye managern Carlos Carvalhal, närmast från två år i Sheffield Wednesday, vid sidlinjen.
2018 års första match slutade med 0-2 hemma mot Tottenham och förra helgen spelade Swansea 1-1 borta mot Newcastle. Ayew nätade igen och har stått för tre av de fyra senaste Swanseamålen. Extra anmärkningsvärt eftersom Ayew gick mållös från de femton föregående.
Nye managern Carlos Carvalhal har givit ett lätt lyft för Swans.
Just Ayew och Tammy Abraham har med 4 mål vardera stått för hälften av Swanseas blygsamma målskörd.
Swansea har bara gjort 6 mål på hemmaplan den här säsongen, minst antal av alla lag. Liverpool är med 29 mål på bortaplan bäst i det avseendet.
Hård kamp om sistaplatsen
För tredje året på raken låg Swansea på nedflyttningsplats vid jul, men de två föregående åren lyfte de sig till tolfte respektive femtonde plats. Trots den trenden har elva av de arton lagen som befunnit sig under strecket vid jul ramlat ur.
Med 13 av 15 poäng under säsongsspurten svingade sig Swansea upp i slutet av den förra säsongen och trots att ha levt med nedflyttningsspöket under en stor del av säsongen kunde de ta semester med 7 poäng tillgodo på Hull just under nedflyttningsstrecket och Swans slutade på en femtondeplats. Om än inte riktigt så högt poängsnitt, kommer Swansea snart att behöva göra något liknande för att förbättra sin mycket utsatta position om Walesfönstret inte ska stängas till nästa säsong och detta för en klubb som under sina tidigare sex säsonger i Premier League snittade 47 poäng och slutade på plats 8-12.
Sådan tur är för Swansea är de i gott, eller ska det vara ont, sällskap. Paul Clement blev efter Frank de Boer, Criag Shakespeare, Ronald Koeman, Slaven Bilic och Tony Pulis den sjätte managern i Premier League att sparkas och sedan Clement gick har mark Hughes och Marco Silva tvingats lämna sina poster. Ser vi placeringsmässigt låg alla lag på plats 17-20 när managern sparkades utom Silva vars Watford innehade en tiondeplats när beskedet kom den 21 januari i år.
Räknar vi in Southampton, som bytte manager i juni 2017, är det på den undre halvan bara Bournemouth, Brighton och Newcastle som har samma manager i dag som när säsongen inleddes. Att Brighton och Newcastle är nyuppflyttade, och därmed har andra krav än mer etablerade klubbar, kan säkert spela in även om klubbledningarna inte är kända för att visa överdrivet tålamod om det med sju eller åtta omgångar kvar börjar luta mot nedflyttning.
Upplevelsen den här säsongen har också varit att ovanligt många lag har gått svagt och uppvisar ytterst bristfälligt eget spel. Watford har en seger och åtta förluster på elva matcher, Huddersfield har bara tagit två trepoängare på tretton försök och Southampton har inte vunnit på elva matcher eller bara en av de femton senaste.
Av alla problemlag ser det no mörkast ut för Charlie Austins Southampton.
Sedan finns det lag som åtminstone tillfälligt har fått nytt syre, men där det är alldeles för tidigt att blåsa faran över. Stoke City vann i helgen efter att endast ha vunnit två av de tretton föregående och West Bromwich 2-0-seger över Brighton var deras första vinst i ligan på tjugo omgångar. Newcastle har tagit poäng i fyra av de sex senaste, men samtidigt endast vunnit två av de femton senaste i ligan. Bournemouth hade en seger på tio när de vann mot Arsenal förra helgen, men här kan som i fallet Newcastle i alla fall spåras en stigande trend.
Till detta kan vi lägga lag som inte behöver oroa sig för nedflyttning, men som ändå borde skruva en del på sig. Burnley återfinns på övre halvan, men har nu sju raka utan seger och har gått mållösa från fem under samma period. Slutligen ska vi inte glömma Arsenal, vars explosiva start mot Crystal Palace lätt kan få en att glömma att de bara vunnit två av de föregående nio ligamatcherna. På tal om Gunners får Östersund ett vältajmat möte i Europa League den 15 och 22 februari med tanke på att Arsenal möter Tottenham den 10 februari och Manchester City den 25 februari. Arsene Wengers lag må ha spolat Palace av banan enkelt, men deras bänk skrek inte truppdjup.
Trots att Swansea bara har vunnit två och förlorat hela tio av de femton senaste är konkurrensen om nedflyttningsplatserna så hård att deras främsta hopp kanske inte är att hitta nya styrkor hos sig själva utan att lita till den stora mängden svagheter runtomkring dem.
Skador och avstängningar
Högerbacken Kyle Naughton är tillbaka efter en tre matcher lång avstängning.
Mittbacken Mike van der Hoorn är kvitt sin hamstringskada och hjälper också till att förstärka försvaret.
Tammy Abraham, forwarden som är på lån från Chelsea, har fortfarande problem med en skada i buken.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 17 vinster, 7 oavgjorda och 9 förluster
Totalt Premier League: 7 vinster, 3 oavgjorda och 3 förluster
Borta mot Swansea: 3 vinster, 4 oavgjorda och 8 förlust
Premier League borta mot Swansea: 2 vinster, 2 oavgjord och 2 förlust
Liverpools övertag på Swansea i Premier League bottnar i hemmaspelet, för i Wales har det bara blivit en seger på fem besök och även om vi räknar in alla resultat genom historien hittar vi bara tre vinster på femton bortamatcher.
Förlusten med 1-3 våren 2016 var den första matchen på nio som Liverpool förlorade mot Swansea efter sex segrar och två oavgjorda på de åtta föregående, så Liverpool brukar inte ha så svårt för Waleslaget.
James Milner avgjorde sent på Liberty Stadium vid Liverpools senaste besök.
Efter att Roberto Firmino och James Milner vänt matchen på Liberty Stadium i oktober 2016 föll Liverpool skrällartat på Anfield när lagen möttes i januari 2017. Två mål av Firmino hade just hämtat upp ett 0-2-underläge när Gylfi Sigurðsson nätade bara fem minuter senare och Liverpool lyckades aldrig hämtat sig mentalt för att etablera någon ny måljakt. Swansea reste i det läget till Liverpool med bara fyra vinster på hela säsongen och endast en bortavinst på nio försök.
Liverpool gick inte i samma fälla när Swansea kom till Anfield på Boxing Day förra året. Det stod visserligen bara 1-0 i halvtid, men efter paus växlade Liverpool upp och fick utdelning för sitt övertag med ytterligare fyra mål.
LIVERPOOL FC
Liverpool skickade ett tydligt budskap till fotbollsvärlden att livet går vidare utan Philippe Coutinho genom att besegra seriesuveränen Manchester City och tillfoga dem den första förlusten i ligan på 30 matcher. Av en händelse ligger Liverpool trea i maratontabellen över längsta förlustfria sviter i högstadivisionen på 31 matcher.
En oavgjord match hade på förhand inte varit en katastrof för någon av klubbarna, men så som matchen utvecklade sig hade det varit mentalt förkrossande att kliva av planen med 4-4 (siffror som inte ger några sköna vibbar för Liverpoolsupportrar). Även om det är svårt att motivera ur ett poängperspektiv, hade det varit värre att tappa 4-1 till 4-4 än att förlora med 0-2 mot ett, i det här teoretiska scenariot, överlägset City.
Första halvlek påminde länge om den på Etihad så till vida att Liverpool var det bättre laget, skapade flera bra anfall, men den här gången stannade Sadio Mané på planen och Ederson överlistades. Det var trist att ett positioneringsmisstag av Joe Gomez återigen straffades maximalt, men känslan i halvtid var ändå att Liverpool låg närmast nästa mål. Efter ribbträffen på hörna, som om vi ska vara ärliga hade kunnat skicka matchen ner i vrångstrupen, inträffade en sådan där period som är större än spelarna och spelet. När det ur Anfields djupaste grunder reser sig en osynlig jättelik hand som lyfter och bär hela arenan och laget, och för att citera Bill Shankly, ”de hade behövt skicka ett lag från mars för att besegra oss”.
Sadio Mané var en av många röda som exploderade i andra halvlek.
Under en tiominutersperiod får Liverpool Manchester Citys defensiv att se ut som ett gäng nyvakna pojklagsspelare och rusiga av det galna flytet satt vi bara och väntade på 5-1 och 6-1. Tillnyktrad efter några minuter av avtagande anstormning infann sig den jobbiga tanken på att jag ännu inte sett ett Kloppskt, och inte heller Rodgerskt, lag växla till att kontrollera en match på något annat sätt att pressa sönder motståndarna. Det fungerade inte heller den här gången.
Det var givet att den energiuttömning som krävs för att hålla en spelare som Kevin de Bruyne och ett lag som Manchester City flera kvarter från deras hemmaplan av omställningar och bollrullande skulle vara svår att hålla till slutsignalen. Lägg till ett bar byte, något som allt ger en stund av anpassning, och att City lika gärna kunde chansa rejält samt att Liverpool utan den höga pressen inte har så många defensiva vapen och inte ens 4-1 kändes skrivet i sten. Jag ska inte orda så mycket om avslutningen mer än att den inte var överraskande, att 4-2 var ett bra fotbollsmål medan 4-3 inte var det. Något konstruerat kan vi påstå att de sista minuterna blev en påminnelse om att inte bli för kaxig och att mycket jobb återstår att göra, men inte tror jag att Klopp och spelarna vid en 4-1-seger hade slagit sig till ro och förväntat sig att alla defensiva blundrar var begravda.
I och med Manchester City förlust övertog Liverpool ledningen i längst förlustfria svit i Premier League med fjorton raka matcher. Trea den här säsongen är Manchester United med åtta matcher. En uppfattning exakt om hur överlägsna City varit kan vi få genom att notera att efter deras arton raka segrar kommer närmaste lag (Leicester, Liverpool, Chelsea, Tottenham och Manchester United) på fyra raka...
Omväxling förnöjer
Det är inte bara det att Jürgen Klopp gillar att ändra i laget från en match till en annan, det är hur mycket oftare han gör det jämfört med övriga managrar.
Klopp gör i genomsnitt 4,2 förändringar i startelvan i Premier League, att jämföra med Manchester City (2,3), Chelsea (2,5), Manchester United (2,1) och Arsenal (1,9). Närmast bakom Liverpool hittar vi Southampton, Everton och Newcastle på 2,9 med Burnley som mest oföränderliga med 0,9 förändringar mellan matcherna.
Liverpool är tillsammans med Tottenham och West Bromwich de enda lagen som ännu inte ställt upp med samma startelva i två raka matcher.
Med Simon Mignolet förpassad till bänken kan Mohamed Salah snart bli spelaren i truppen med flest matchminuter.
Flest matchminuter i ligan (max 2070 min)
Simon Mignolet (1837 min)
Mohamed Salah (1763 min)
Roberto Firmino (1683 min)
Gini Wijnaldum (1620 min)
Fortsättningen
Efter det hektiska jul- och nyårsprogrammet samt kickstarten på 2018 i form av mötet med Manchester City väntar nu en på pappret mer behaglig resa de kommande sex veckorna. På bortaplan ställs Liverpool mot Swansea, Huddersfield och Southampton, på Anfield tar Klopps mannar emot Tottenham, West Ham och Newcastle. Under den här perioden hittar vi även West Bromwich hemma i FA-cupen samt dubbelmötet med Porto i Champions League.
Källor: BBC Sports, liverpool.no, en.wikipedia.org, @experimental361
