Inför Watford vs Everton
Det finns många glädjeämnen att hämta hem från möten med just Watford. Inte minst FA-cupfinalen 1984.
Tv-bilderna kablades ut över världen med en Elton John rörd till tårar. Popikonen hade som ordförande starkt bidragit till Watfords magiska resa upp i seriesystemet och nu kunde allt krönas med en FA-cupbuckla. Laget med Luther Blisset, Nigel Callaghan och John Barnes. Ja, inte fasen fanns det väl någon som tänkte på det blåa gänget som också tagit sig till Wembley. Faktiskt för andra gången samma säsong. I ligacupfinalen hade Everton dock fått stryk av Liverpool FC, men just denna eftermiddag var den unge managern Howard Kendall med sitt lovande gäng mer än beslutsamma.
Everton vann matchen med 2-0. Unge högermittfältaren Trevor Steven fick sitt genombrott inför en storpublik och rutinerade Andy Gray gick upp i duell med Watfords målvakt Steve Sherwood i samband med 2-0-målet. Gränsfall, kanske, men typiskt Andy Gray. Tvekade aldrig. Med karaktärer som målvakten Neville Southall, lagkaptenen och mittbacken Kevin Ratcliffe, mittfältaren Peter Reid och anfallarna Andy Gray och Graeme Sharp (den senare som för övrigt gjorde 1-0), fanns där en sällan skådad vinnarattityd. Något som kan liknas vid intensiteten i dagens Leicester, men inte existerar i samma universum som Roberto Martinez Everton.
Denna underbara dag 1984 var Evertons första pokal under den senaste stora epoken för klubben. Två ligatitlar, en andra plats, ytterligare tre FA-cupfinaler och en cupvinnarcuptitel skulle följa kommande fem år. Har för mig Everton vann någon magisk match mot The Hornets som slutade i stil med 5-4 också under mästerskapssäsongen 1984/85..? Dock inte säker.
Dagens möte mellan lagen präglas av desperation att återfå formen. Watford har undan för undan sjunkit längre ned i tabellen och behöver stabilisera upp verksamheten, medan Everton har tre raka förluster med uselt spel.
För Evertons del har veckans dominerats av vänsterbacken Leighton Baines uttalande om att laget saknar kemi och hoppas för mycket på enskilda individuella insatser. Ett uttalande Martinez fick honom att ta tillbaka, medan hela världen - till och med försiktiga Liverpool Echo och välvilligt inställda kolumnister - inser att Baines har helt rätt. Att just Bainesy säger detta ger än mer fog för den oro som råder över hur det är ställt med Evertons lag. Vänsterbacken är känd för sin eftertänksamhet och att aldrig slänga ur sig onödiga uttalanden, men här undslapp en sanning. En tuff sanning.
I Everton är Gareth Barry tillbaka efter avstängning, vilket nog kommer krävas då det handlar om att vara fokuserade och täta i försvarsspelet när det ska stångas med tuffa forwards som Troy Deeney och Odion Ighalo. Två spelartyper som passar Evertons rätt nonchalanta försvarsspel oerhört illa.
Oavsett resultatet av dagens tillställning, så finns där faktiskt en möjlighet för repris av FA-cupfinalen 1984. Watford och Everton spelar i varsin semifinal senare denna månad?. Men det är en annan historia som - med tanke på lagens formkurva - kanske inte ens kommer att inträffa.
Trolig uppställning Everton (svår att förutse denna gång): Robles - Coleman, Stones, Jagielka, Baines - Lennon, McCarthy, Barry, Deulofeu - Barkley - Lukaku
FA-cupfinalen 1984
Everton vann matchen med 2-0. Unge högermittfältaren Trevor Steven fick sitt genombrott inför en storpublik och rutinerade Andy Gray gick upp i duell med Watfords målvakt Steve Sherwood i samband med 2-0-målet. Gränsfall, kanske, men typiskt Andy Gray. Tvekade aldrig. Med karaktärer som målvakten Neville Southall, lagkaptenen och mittbacken Kevin Ratcliffe, mittfältaren Peter Reid och anfallarna Andy Gray och Graeme Sharp (den senare som för övrigt gjorde 1-0), fanns där en sällan skådad vinnarattityd. Något som kan liknas vid intensiteten i dagens Leicester, men inte existerar i samma universum som Roberto Martinez Everton.
Denna underbara dag 1984 var Evertons första pokal under den senaste stora epoken för klubben. Två ligatitlar, en andra plats, ytterligare tre FA-cupfinaler och en cupvinnarcuptitel skulle följa kommande fem år. Har för mig Everton vann någon magisk match mot The Hornets som slutade i stil med 5-4 också under mästerskapssäsongen 1984/85..? Dock inte säker.
Dagens möte mellan lagen präglas av desperation att återfå formen. Watford har undan för undan sjunkit längre ned i tabellen och behöver stabilisera upp verksamheten, medan Everton har tre raka förluster med uselt spel.
För Evertons del har veckans dominerats av vänsterbacken Leighton Baines uttalande om att laget saknar kemi och hoppas för mycket på enskilda individuella insatser. Ett uttalande Martinez fick honom att ta tillbaka, medan hela världen - till och med försiktiga Liverpool Echo och välvilligt inställda kolumnister - inser att Baines har helt rätt. Att just Bainesy säger detta ger än mer fog för den oro som råder över hur det är ställt med Evertons lag. Vänsterbacken är känd för sin eftertänksamhet och att aldrig slänga ur sig onödiga uttalanden, men här undslapp en sanning. En tuff sanning.
I Everton är Gareth Barry tillbaka efter avstängning, vilket nog kommer krävas då det handlar om att vara fokuserade och täta i försvarsspelet när det ska stångas med tuffa forwards som Troy Deeney och Odion Ighalo. Två spelartyper som passar Evertons rätt nonchalanta försvarsspel oerhört illa.
Oavsett resultatet av dagens tillställning, så finns där faktiskt en möjlighet för repris av FA-cupfinalen 1984. Watford och Everton spelar i varsin semifinal senare denna månad?. Men det är en annan historia som - med tanke på lagens formkurva - kanske inte ens kommer att inträffa.
Trolig uppställning Everton (svår att förutse denna gång): Robles - Coleman, Stones, Jagielka, Baines - Lennon, McCarthy, Barry, Deulofeu - Barkley - Lukaku
FA-cupfinalen 1984
Per Malmqvist Stoltskribentper@gmail.com@permalmqvist2016-04-09 09:24:46
