Kaos i Swansea
Tre spelare lämnade klubben och inga nya anslöt i januari, trots uppenbara hål i truppen. Därtill var vi nära att förlora nyckelspelarna Daniel James och Leroy Fer innan ordförande Huw Jenkins gick emot ägardirektiven och behöll spelarna. Nu har Jenkins tvingats avgå och trots bra resultat på planen anas ett ändlöst kaos i kulisserna.
Long time no see...
Det innebär inte att det inte händer saker i Swansea.
Om vi börjar på fotbollsplanen kan vi konstatera att det går bättre än förväntat. Förlusten mot Bristol City i helgen var årets första och inte mycket att säga om: vi mötte ett bra fotbollslag. Tittar man på deras trupp är det fullt av lyx till höger och vänster: de har fler än två mittbackar. De har innermittfältare på bänken även om någon skulle vara skadad. De har vänsterbackar som håller Championship-nivå. Antagligen har de till och med fler än en anfallare som duger i den engelska andradivisionen. Somliga har det bra.
Vi befinner oss på 30:e plats i tabellen - 11 vinster, 8 oavgjorda, 11 förluster - ett fantastiskt facit sett till den ganska tragikomiska sits vi befinner oss i.
Utanför planen har det varit ännu mer turbulens.
Efter att ha gjort oss av med tretton spelare i somras och värvat sex stycken (varav den äldste - McKay - är 23) samt fått Olsson skadad säsongen ut och mittbacken Joe Rodon i sex-sju veckor var förhoppningarna att vi åtminstone skulle plocka in en eller två spelare på lån samtidigt som vi gjorde oss av med överflödiga pengaätande skepnader så som Bony och Narsingh.
Någon spelare anslöt emellertid inte. Däremot höll vi på transferfönstrets sista dag på att göra oss av med supertalangen Daniel James till Leeds. James åkte till sin tilltänkta nya klubb, genomförde läkarundersökningen och satt sedan där i sex timmar i väntan på att Swansea skulle godkänna dealen. Samtidigt gjorde vår lagkapten Leroy Fer en läkarundersökning i Birmingham för att skriva på för Aston Villa. Men i sista stund kom beskedet: båda stannar.
Exakt vad som hänt är oklart men den troligaste teorin är att ordföranden - Huw Jenkins - sina många brister till trots sagt "nä fan det här går ente" och vägrat skriva under de avtal våra amerikanska ägare Jason Levien och Steve Kaplan muntligen godkänt. Vi fick alltså behålla Fer och James - och i förrgår stod det klart att Jenkins lämnar, eller mer troligt fått sparken, ordförandeposten.
Jenkins har varit ordförande 2002 och var med under resan från när vi i princip höll på att relegeras från ligasystemet 2003 till den fantastiska bedriften att krångla sig hela vägen upp till en åttondeplats i Premier League 2014/15. Sedan han 2016 var medverkande i försäljningen av klubben till jänkarna Levien & Kaplan och dessutom lekt bort närmare en miljard kronor på transfermarknaden med efterföljande nedflyttning har dock kritiken mot Jenkins växt bland fansen.
Enligt Jenkins eget uttalande nu i dagarna har han haft väldigt litet inflytande på senare år och tröttnat på att vara ansiktet utåt för ett haveri han fått allt mindre roll i. Enligt ägarnas vedervärdiga "avskedsmeddelande" på klubbens hemsida får Jenkins gå på grund av klubbens miserabla transferaktiviteter och misslyckande att rekrytera nya spelare. Ett påstående som framstår som märkligt när flera av ägarjänkarnas hantlangarjänkare betonat att klubbens ekonomi är i uruselt skick och att värvningar är osannolika.
Jenkins beslut att inte sälja Fer och James tycks ha varit droppen som fick bägaren att rinna över. Rykten påstår att Potter hotat med att avgå om klubben gjorde sig av med Fer och James utan någon form av nyförvärv. Osannolikt i min mening - snarare kanske Jenkins visste att hans dagar var räknade och det här var en sista chans att förbättra relationen med fansen - trots sina brister är han faktiskt en enorm del av klubbens moderna historia och själv sedan barnsben ett fan - innan han sjasades ut.
Swansea-fansen, som visserligen länge önskat Jenkins avgång, är inte nöjda med förfarandet. Så länge amerikanerna äger klubben kan man sannolikt tillsätta allt från Leon Britton till Ronald McDonald som ordförande och situationen vore fortfarande skit. Att få eller inga problem lösts genom att göra sig av med Jenkins förstår man från supporterhåll, och nu vill många bojkotta FA-cupmatchen mot Barnet eller Brentford för att tvinga bort jänkarna.
Men i England finns ingen 51%-regel. Amerikanerna kan i godan ro fortsätta sitta tysta borta på sin kontinent och styra klubben i den riktning man önskar. Många fans tror att det handlar om ren och skär "asset stripping"; d.v.s. jänkarna har relativt billigt köpt ett undervärderat företag (Swansea) och gör profit genom dess tillgångar (tv-pengar från PL och efter nedflyttningen fallskärmsavtalet, spelarförsäljningar o.s.v.). Tyvärr är ekonomisk transparens ett diffust begrepp i miljardindustrier som fotbollen är.
Medan vi fick behålla James och Fer lämnade ändå tre spelare oss sista transferdagen. Jefferson Montero, som varit en strålande inhoppare, lånades ut till WBA. Tom Carroll som varit skadad sedan början av säsongen lånades ut till Villa, kanske som plåster på såren för att de inte fick vår kapten, och £100 000-pund-i-veckan-mannen Bony skeppades iväg till någon klubb i Qatar. Jag skiter i vilken och det gör du med.
Swanseas trupp ser därmed ut så här nu:
Målvakter: Erwin Mulder, Kristoffer Nordfeldt och Steven Benda. Bra så.
Vänsterbackar: Martin Olsson som är skadad säsongen ut och Declan John som är miserabel defensivt men åtminstone helt ok med bollen.
Mittbackar: Mike van der Hoorn, Joe Rodon (borta i sex-sju veckor med ett brutet ben i foten) och Cameron Carter-Vickers. Cian Harries först på tur bland junisarna. D.v.s. har vi de närmsta cirka två månaderna två mittbackar med erfarenhet av seniorfotboll.
Högerbackar: Connor Roberts och Kyle Naughton. Finfint.
Innermittfältare: Leroy Fer (skadad ett par veckor), Jay Fulton, Matt Grimes och George Byers. De tre sistnämnda ansågs inför säsongen vara av högst tveksam Championship-klass men har alla gjort det bra.
Offensiva mittfältare: Bersant Celina. Han är klass och muy importante men går han sönder kan Barrie McKay göra ett jobb där.
Yttrar: Massvis. Trots att vi skeppat Jeff Montero har vi Daniel James, Barrie McKay, Wayne Routledge, Nathan Dyer, Joel Asoro, utfryste Luciano Narsingh (dock på bänken senast) och Yan Dhanda att tillgå.
Anfallare: Oliver McBurnie samt Courtney Baker-Richardson som för ett år sedan spelade i engelska sjättedivisionen vilket han trots viss målfarlighet med all önskvärd tydlighet visat då laget i princip spelar med 10 man när han är på banan.
Sannolikt den tunnaste truppen i ligan så när som på något stackars nedflyttningsdömt skitlag.
Vad som händer nu när jänkarna ska rekrytera en ny ordförande (ett oerhört obehagligt scenario för klubbens fortlevnad) och Potter - som beskrivs och betraktas som limmet som håller ihop den här soppan på en åtminstone dräglig nivå - lämnats med en trupp med tydliga hål och brister på många håll och kanter står skrivet i stjärnorna.
Klart är att de närmaste månaderna (ur ett klubbperspektiv; på planen är playoffplatsen körd efter detta transferfönster) och sommaren blir väldigt intressant att följa. Kommer någon kunna tvinga bort jänkarna? Hur ska fortsatta "besparingar" göras? Hur illa är egentligen den ekonomiska situationen? Vem blir ny ordförande? Pallar Potter bossa över en klubb som i så många avseenden är skit? Vad händer med våra genombrottsmän - Rodon, Roberts, Grimes, James, McBurnie m.fl. - i sommarens transferfönster?
