Matchrapport: Aston Villa - Swansea 1-0
Swansea förlorar på ett fullsatt och glödande Villa Park efter att fjolårslånet Tammy Abraham avgjort tidigt. Efter en bedrövlig första halvlek skapade Swansea ett dussin halvchanser i andra, men i vanlig ordning vägrar bollen hitta nätmaskorna.
Aston Villa - Swansea 1-0 (Abraham '7)
Villa (4-5-1): Nyland - Taylor, Chester, Tuanzebe, Hutton - Adomah, McGinn, Grealish, Bjarnason, Mohamady - Abraham
Swansea (typ 3-5-2 eller 5-3-2 eller 4-4-2 eller 3-5-1 eller...): Nordfeldt - Harries, Rodon, Van der Hoorn - Olsson, Fer, Celina, Fulton, Roberts - McBurnie, McKay
Första halvlek
Inför en imponerande inramning på Villa Park - Premier League-fotbollen har inte en chans i jämförelse - tog Aston Villa en 1-0-seger mot Swansea som därmed har tre raka matcher utan seger.
Graham Potter ignorerade som väntat helt min tippade startelva och startade med något som liknade en 5-3-2-formation. I den ingick bland annat ligadebutanten Cian Harris. Kanske trodde Potter att Aston Villa med sin nye tränare vid rodret skulle starta med både Tammy Abraham och Jonathan Kodija på topp, och kände därför ett behov av att gardera sig.
Kodija startade dock på bänken och det stod tidigt klart att Swansea inte var beredda på att det skulle vara så trångt i mitten. Att hemmalagets skotte John McGinn var i särklass bäst på planen underlättade inte - både Fulton och Fer tappade bollen till honom flera gånger.
Efter bara sju minuter kom ledningsmålet som skulle visa sig bli matchens enda. Tammy Abraham - förra året utlånad till Swansea - kapitaliserade på ett bra slaget inlägg och därmed har ex-Swansea-spelare gjort hälften av alla mål mot Swansea den här säsongen. Bittert.
Första halvlek fortsatte att se allmänt bedrövlig ut även om sista kvarten var ganska jämn.
Andra halvlek
Tidigt i andra halvlek går nämnde Cian Harris ut med Daniel James som ersättare. Martin Olsson gick ner på vänsterbacken (han hade någon mycket diffus roll i första halvlek) och James klev ut till vänster, medan McBurnie som haft ett utgångsläge lite till vänster i banan nu klev in i mitten med McKay till höger.
Andra halvlek blev som så många gånger förr den här säsongen en kavalkad i målchanser och nästanchanser. Villa var inte ofarliga när man kontrade men Swansea dominerade och i vanlig ordning var det otroligt frustrerande att se alla missade nickar, täckta skott och räddningar. Slumpen handlar det dock inte om, snarare finns det ett skriande behov av någon offensiv spelare som med tillförlitlighet producerar poäng.
Spelaromdömen
Kristoffer Nordfeldt gjorde det bra i målet, många Swansea-fans är skitförbannade över att Mulder inte står men Potter vill ha, eller snarare kräver, en målvakt med bra distribution och Nordfeldt är överlägsen i Championship med sina 81,6% passningar till rätt adress. Står för några svettiga räddningar men återigen släpper vi in mål på inlägg och även om det idag inte fanns särskilt mycket att göra på målet så har Kristoffer lite bristande auktoritet i luftrummet.
Backlinjen gjorde i min mening en bra insats med tanke på hur många livsfarliga bolltapp Fulton och Fer hade till i synnerhet John McGinn. Joe Rodon och Mike van der Hoorn håller Premier League-klass, Connor Roberts hade inte sin bästa dag på jobbet men gjorde bra ifrån sig. Cian Harris i någon slags kombinerad roll som mittback/vänsterback gjorde en ok debut.
Bäst för dagen i Swansea var dock Martin Olsson som i uppspelsfasen och när laget backade hem agerade vänsterback medan han i offensiven spelade som en slags vänsterytter. Mot Villa gjorde han det bra i båda riktningarna och det var väldigt kul att se för hittills har säsongen varit sisådär för svensken.
På mittfältet var Fulton, Fer och Celina riktigt svaga i första halvlek och även om man spelade upp sig i andra var det många onödiga och farliga bolltapp. Alla tre får i min bok underkänt i första och godkänt i andra. Det är inte som att det finns en uppsjö av vettiga alternativ även om Tom Carroll och Matt Grimes gjorde bra inhopp idag.
Längst fram spelade Swansea med McBurnie initialt i en vänsterytterposition. Det var ganska tydligt att man hade en matchplan där uppspelen skulle gå via Olsson till vänster via Celina som skulle kombinera med McBurnie samtidigt som McKay skulle ligga och fiska i djupled. Men eftersom att Villa hade en man mer på mitten än väntat fanns inte utrymmet. Dessutom var Barry McKay i vanlig ordning inte särskilt bra och konsekvenserna av att behöva köpa spelare för kaffepengar är rätt tydligt i det fallet. Förhoppningsvis kan han utvecklas, men... det vore helt ok om vi kunde få låna Ken Sema i januari.
Inhopparna James och Carroll gjorde det väldigt bra och gav laget en extra dimension. Grimes såg jag inte mycket av men det som noterades var godkänt.
Matchens tre bästa
1. Villa-fansen
Fantastisk inramning; sång, optimism och elektricitet flödade från läktarna ner på planen och spelarna såg inte alls ut att ha varit i kris så sent som för två veckor sedan. Kul att se att den i Premier League så stendöda läktarkulturen antar en mer engagerad och eldig form i Championship.
2. John McGinn
Hade aldrig hört talas om mannen före matchen men han gjorde en lysande prestation på mitten och till och med en specialist på att tråckla sig ur tuff mittfältsmarkering - Fer - hade det riktigt svårt att vända bort McGinn, som terroriserade både mittfält och backlinje med sin rivighet, intensitet och förmåga. Kul för Villa. Trist för oss.
3. Martin Olsson
Gör idag sin bästa match för säsongen och kommer runt fint på vänsterkanten flera gånger samtidigt som han allt som oftast vann kampen defensivt mot Elmohamady (som jag visserligen aldrig sett göra en vettig match under sin snart tio år i England, men det bortser vi från).
