Krönika: Den löjliga säsongen
Fotboll är så mycket mer än bara en lek. Kärlek, ilska, glädje och passion talas det ofta om när vi diskuterar vad det är som gör fotbollen till den fullbordade livsfilosofin som den faktiskt är. Miljontals människor, världen över, lägger ned enormt mycket av sin tid på fotbollen och är, för många, en lek på liv och död.
Men jag måste få flika in här. Min åsikt här är klar. Fotbollen är en underbar passion men den hade inte varit den samma utan sina transferfönster, eller Silly Season, som de flesta väljer att kalla det.
Många konstaterar att det är idioti att professionella fotbollsspelare kan byta klubb för en summa på en halvmiljard och jag är beredd att hålla med där. Men, tänk hur fruktansvärt långtråkigt det hade varit att skåda exakt samma spelare, säsong ut och säsong in, i samma klubbar, utan några som helst värvningar eller försäljningar.
******
Millwall har gjort en strålande höst och är med och slåss om Play-off platserna. Julmaten har man hunnit smälta och snöslasket är på väg att försvinna. Ännu en upplaga av Januari-fönstret har passerat och mycket har hänt, på alla håll och kanter. Att Kenny Jackett lyckades hålla kvar Steve Morison, Liam Trotter och James Henry under ytterligare en löjlig säsong i klubben får ses som en bragd. Jag kan faktiskt erkänna att jag är lite nöjd.
Skadekrångel och välfyllda sjukstugor har ju varit lite av mina lejons filosofi under hösten och det har liksom bara tvingat laget till förstärkningar. Millwalls trogne supporter Darren Purse hämtades in ifrån Sheffield Wednesday, vilket är lite smått kul. Nu slipper han ju be sin gode vän David Forde om biljetter till hemmamatcherna i alla fall! Skämt åsido.
Lite nordisk kämpaglöd hämtades in ifrån Kanariefåglarna i Jens Berthel-Askou, men den stenhårde dansken fick se rött efter en halvlek i Millwalltröjan och har fått spendera den senaste tiden i klubben genom att avtjäna sitt straff på tre matchers avstängning. Den skadebenägne algeriern, som snopet missade det senaste världsmästerskapet på grund av, ja just det, en skada, Hameur Bouazza, skrev på för Millwall innan fönstret stängde men har hittills inte hunnit debutera, så jag avstår att kommentera honom, även om jag har stora förhoppningar på denne Bouazza.
******
Silly Season är ändå det som lyser upp höstmörkret. När ens lag går dåligt och presterar skit, då finns det alltid nyförvärv som kan komma in och röra om i grytan. Om ens lag dras med skador så kan man alltid värva in lite nytt och fräsch för att få ihop laget och förhoppningsvis börja ta poäng igen. Om laget har många onödiga spelare som sitter på feta löner som ruinerar laget, ja, då kan man alltid sälja som och passa på att förbättra ekonomin samt tillfredsställa gnälliga supportrar. Tja, ni förstår min poäng här. Silly Season har liksom alltid varit det som fått mig att hela tiden hålla lågan vid liv, med nyförvärv eller försäljningar så händer det ju något i laget, människan gillar när det händer saker, när saker och ting förändras. Så enkelt är det!
Jahopp, där fick ni en ganska så meningslös liten samling av mina reflektioner på den löjliga säsongen. Att diskutera det man älskar med andra är väl kanske det bästa man kan göra när man badar i snöslask och bara kan se på när de snöblandade regnet öser ned, i väntan på bättre tider.
