Krönika: En avslagen avslutning på säsongen 2013
Dags att dra Warnock

Krönika: En avslagen avslutning på säsongen 2013

Tyvärr ville det sig inte för Leeds United denna säsongen heller. Faktorerna är många och frågetecknen inför framtiden likaså, men hur kunde det gå såhär snett och varför har hela säsongen känts avslagen?

Det skulle bli Warnocks säsong. Vi skulle slåss om direktuppflyttning till Premier League och han skulle få sin sista uppflyttning innan pensionen. Ett långdraget övertagande, en såld spelfördelare i Snodgrass samt en tappad firad målskytt i Becchio senare så står vi med svansen mellan benen och tittar på medans mediokra fotbollslag har gått förbi oss med en plats i fotbollens finrum 'there for the taking'. Det är inte utan att man känner att det hade kunnat vara vi.

Vi fick höra att det skulle satsas ett par miljoner pund i januari fönstret och att våra största stjärnor, den 19 årige högerbacken Sam Byram och ikonen Luciano Becchio inte var till salu. Dum som man är, efter åratal av sålda stjärnor, så trodde man på löftena. Det visade sig återigen att det bara var tomma löften och när röken hade lagt sig i februari var Becchio borta och Leeds hade plus i kassan. Ser man till tabellen efter vinsten mot Bristol City på hemmaplan den 19 januari så låg vi endast 5 poäng bakom play-off platserna och vi hade alla chanser att kunna klättra men istället för att satsa £3-5m på laget så gjordes återigen inte mycket för en push mot de övre positionerna i ligan. Vi har sett det förut och vi såg det återigen detta transferfönster där många klubbar lägger in en växel för att stå väl rustade inför avvslutningen. Men inte Leeds United...

Jag tror inte jag är den enda som har känt att säsongen varit körd under en betydligt längre period än när vi endast tog 1 poäng på hemmaplan mot P'boro och Huddersfield men med vårat primitiva och fantasilösa spel så har det varit som att kasta tärning mot de svagare lagen i ligan. Att vi endast tog en poäng mot tidigare nämnda lag är ingen skräll, utan mer ett spegelbild av säsongen 2012-2013. Utan en tydlig riktlinje, ledare, snabbhet och kreativitet blir man som bäst ett mittenlag. Leeds har varit för bra för att åka ner men alldeles för dåliga för att gå upp vilket man klart kan se när man exempelvis tittar på vår statistik på gjorda och insläppta mål. -5 på en tionde plats i ligan med så lite som 7 poäng upp till sjätteplatsen visar att vi kanske till och med ligger lite högre än vad vi borde.

När vi bytte Becchio mot Morison med Norwich plus lite pengar emellan sågs det av Warnock som en stor framgång. Becchio hade gjort 19(!) mål innan han blev klar för Norwich och han gav oss många poäng helt på egen hand. Trots alla mål var han den spelaren Warnock gav mest skit efter förlorade matcher och tappade poäng. Jag anser att anledningen till att Becchio inte är kvar i klubben stavas Warnock och pågrund av detta ligger vi kanske 4-5 poäng längre ifrån en play-off plats. Att sälja sin topp striker och ersätta honom med en spelare som knappt spelat alls mitt under en säsong är inget annat än galenskap. Becchio saknas och det är mycket Warnocks fel.

Warnock ja. En stor profil i den engelska fotbollen. Många är de domare som fått smaka på hans hårda ord genom åren. När han tog över efter Grayson var det många som tyckte det var en 'perfect match'. En galen tränare i en galen klubb. Hur ska det kunna gå fel? För 10 år sedan hade det kanske funkat men tyvärr har det visat sig att Warnocks motivation tog slut för ett bra tag sedan och nu längtar han mest hem till familjen i Cornwall. Det är inga problem för mig, jag förstår honom men varför då träna en klubb som Leeds United? Vi kräver 100 % motivation och har du inte det har du ingenting att göra i Leeds. Vi har hört bortförklaringar efter bortförklaringar under denna säsongen men någonting som Warnock har hållt fast vid är att försvara sina spelare. Efter förluster som den mot Huddersfield (1-2) på hemmaplan menade Warnock att spelarna gjorde ett gott jobb och att han inte kunde klaga på deras vilja. Lyssna nu Warnock, är du tränare i Leeds United så spelar det ingen roll hur många chanser du missar i en match eller hur pass mycket tryck du har mot motståndarna om du inte vinner mot ett bottenlag som Hudds. Framförallt inte när vi bara spelar 1-1 i matchen innan mot Peterborough, även den på hemmaplan. Det är liksom inte okey någonstans att slarva bort 5 poäng och då ska spelarna ha sig en rejäl avhyvling både i media och i omklädningsrummet. Istället får vi höra för trehundraåttioniotusenetthundrafemtioelfte gången att Warnock 'can't fault the players effort'.

Warnock lovade att hans lag aldrig skulle förlora en match likt den mot Forest förra säsongen då vi slog rekord i antal mål insläppta på hemmaplan i 3-7 matchen den 20 mars. Hans lag skulle vara byggt av styrka, kraft och ledarskap. Detta löfte bröts i matchen mot Watford endast ett halvår senare då vi fick stryk med 1-6 hemma. Även om dessa matcher förekommer i fotbollssammanhang så ska det inte få förekomma i en klubb som Leeds. Det ska finnas så pass mycket heder och passion för färgerna att det inte ska få dra iväg på det sättet och det är där man behöver ha en karismatisk manager som vågar säga ifrån att det är fan-i-mig inte okey att prestera på det sättet. Inte Warnock dock. Han stod bakom sina spelare likt ett äktenskap där ingen fick klaga över deras prestationer och det var någonstans här man började se vart säsongen skulle bära hän.

De senaste 10-15 matcherna har Warnock fått höra sitt namn skrikas ut om att det är dags att avgå men likt kinesiska muren har han stått kvar trots att säsongen varit körd i över en månads tid. Ja, vi är bara sju poäng bakom play-off men man kan lika gärna lägga till en nolla efter sjuan för det finns inte en chans att vi helt plötsligt ska gå och vinna 8 matcher i rad när vårat rekord under Warnock denna säsongen är tre vinster i rad. Ingenting tyder på att vi kommer klättra, snarare tvärtom och redan i nästa match mot Ipswich på lördag får vi säkert se ytterligare en förlust som kommer dra oss längre ner mot det absoluta ingemanslandet som numera kanske borde döpas om till 'Leedslandet'. Warnock totalf*ckade upp Graysons bygge och gick ut redan efter ett par veckor in på sin session i klubben om att förra säsongen var körd. Då låg vi, när Grayson fick sparken, 10:a med tre poäng upp till play-off. I år har vi fått höra att vi saknar 2-3 spelare för att vara ett topplag men likväl säljer vi spelare på löpande band och han vägrar ge spelare chansen som har snabbheten, målfarligheten och kreativiteten. Ryan Hall gjorde fyra mål i en b-lagsmatch och om jag inte minns fel hoppade han in och gjorde två assist i en a-lagsmatch bara för att få se sig själv bli bortplockad och inte få spela mer på flera månader. Sen har vi den unge Chris Dawson som dominerat fullständigt i vårt reservlag. Han fick ett tag se sig petad från bänken av Danny Pugh som varit uppsatt på transferlistan sedan andra världskriget. Hur tänker Warnock här och hur tänker han under matcherna när han vägrat göra byten som följdaktligen gjort att vi tappat både poäng och fart under viktiga skeeden.

En blind höna såg att Warnock inte spelade bästa laget under en lång period för cirka en månad sedan. Vår skickligaste passningsspelare (vilket säger ganska mycket) i Michael Tonge blev oförklarligen bortplockad och fick knappt spela en minut efter att han blev helt klar efter sitt lång och istället lirade den 89 årige Michael Brown på innermittfältet tillsammans med den sjukt trötte och slitne Rudy Austin. Två spelare som förmodligen inte kan kicka till tre om så deras liv stod på spel. Dessa spelare är spelförstörare och kan mycket väl göra ett gott jobb i det tysta med en skicklig passningsspelare vid sidan om sig i ett exempelvis 4-2-3-1 spel. Istället använde Warnock dom som spelfördelare i ett 4-4-2 spel vilket gjorde att vi tappade all 'momentum' och inte alls kom i den press vi hade behövt för att kunna skapa chanser och vinna matcher. Alla såg det, men Warnock vägrade ändra. När väl ändringen kom så var det försent. Kriget var förlorat men Warnock skyllde ifrån sig likt han gjort under hela sin tid som tränare för klubben. Det har varit längtan efter sin familj i Cornwall, oskärpa i avsluten (om man räknar ett skott från 40 meter som en målschans som borde suttit är man verkligen ute på jävligt hal is), dåliga planer, dåliga domare, en Luciano Becchio som inte gjort sitt jobb, för många skadade spelare, trötta spelare, spelare som inte kom etc etc. Man har bara blivit sjukt trött på alla bortförklaringar och det har tagit en tillbaka till tiden då Warnocks adept Kevin Blackwell styrde klubben. Nu förstår man vart han fick alla sina extremt tråkiga kommentarer ifrån. Han tränar idag Bury som nästa år kommer spela i League Two, vilket kanske kommer ligga i linje med hans kvalitér.

Warnock har sagt att han kliver av efter denna säsongen. Vad jag inte förstår är varför han inte kliver av nu. Jag ser ingen som helst anledning till att han är kvar de sista 8 matcherna denna säsongen. Frågan jag ställer mig är hur mycket kunskap som ligger hos våra nya ägare när man inte ser vilken katastrofal tid Warnock har haft i klubben. Han har ett av de sämsta procenten i vinster av någon tränare i vår snart 100 åriga historia. Det säger ganska mycket och det är helt otroligt hur han inte fått sparken. Vissa säger att vi inte har råd att sparka honom, men tänk då på att han endast har 2-3 månader kvar på sitt kontrakt. Hur dyrt kan det bli och hur lite pengar har vi inte i så fall? 

Vem vill jag ha som ny tränare i Leeds United? För mig finns det tre namn som tänder en eld inom mig. Jag har egentligen hela tiden sagt att jag gärna hade sett Nigel Adkins som ny manager i Leeds United. Det arbetet han gjorde med Southampton är beundransvärt och något vi hade eftersökt i Leeds. Dock tror jag inte han är intresserad av att tag sig an det enorma arbete som manager för Leeds United. Han vill nog ha lite stabilitet istället för det kaos som manager för Leeds innebär. Sedan har vi Gus Poyet i Brighton. Många sa att det var hans arbete i klubben under Dennis Wise eran som gjorde att vi faktiskt spelade en ganska fin fotboll och ser man till Brightons ligaposition idag så ligger de hästlängder före oss i kvalité och fart. Jag hade inte sagt nej till en reunion med honom men min lott faller ändå på en galen italienare i form av den evigt kontroversiella Paulo Di Canio. Som spelare var han en galning men frågan är om han inte blivit galnare som manager. Spelarna i Swindon kan säkert skriva under på det. Att han har stor passion för fotbollen och vägrar bli överkörd av ägare, FL eller moståndarfans gör honom till en person som jag tror hade passat perfekt för Leeds United. Han har ingen stor erfarenhet av att vara tränare men han vet hur fotbollsvärlden fungerar med över 20 år som proffs. Hans jobb i Swindon var beundransvärt och han satsar på talanger och på att spela en fin fotboll längs med marken. Att han är en dåre gör bara mig mer säker på att han är rätt man för jobbet och jag är säker på att han gått på händer till Elland Road för chansen att få träna på den sjusovande jätten Leeds United.

Att denna säsongen är körd är vi nog rörande överens om, men hur kommer det se ut till nästa säsong? Många av våra nyckelspelare som Tom Lees, Sam Byram, Ross McCormack, Michael Tonge och Paul Green har alla kontrakt över kommande säsong. Grunden finns där om vi bara kan satsa ett par miljoner på att förstärka där det verkligen behövs. Vi har varit i desperat behov av yttermittfältare allt sedan Max Gradel såldes för 27 år sedan utan att ersättas. När Snoddy såldes i somras skulle Luke Varney bli hans ersättare men Snodgrass hade mer talang i sitt vänstra öra än Varneys båda fötter tillsammans. Allt som kommer behövas är cirka £4-5m för att vi ska kunna pusha på riktigt mot en play-offf plats i en väldigt medioker serie. Vi hade chansen redan i år men med okunskap och ovilja sket det sig återigen. Nästa år måste vara Leeds år om vi inte ska fortsätta tappa tusentals supportrar år efter år. Det finns inget värre än att se ett halvtomt Elland Road med supportrar som sedan länge gett upp och istället för att stå bakom laget skanderar om tränarens avgång och sjunger nidvisor om diverse spelare. Jag förstår dom, jag hade gjort samma sak men jag tycker det är dags att vi äntligen ska kunna få se ett publikvänligt spel med fart och kreativitet från laget vi alla älskar. Inte det 80-tals sparka-och-spring vi fått se under Warnocks tid i klubben. Det får vara bra med det nu.

Next year.

Marching on together

Thom Mattsson2013-03-26 14:28:00
Author

Fler artiklar om Leeds United