Krönika: Så blev Hendo en av Liverpools största
Jordan Henderson har gått från att vara uträknad och hånad till att bli en av Liverpools största spelare.
När Steven Gerrard tackade för sig i Liverpool var det både ovisst och självklart vem som skulle ta över som kapten. Legendaren fick bindeln 2003, blott 23 år gammal, och hade vid sitt frånträde ur klubben burit den i mer än 10 år och varit den självklare, store ledaren för sitt Liverpool och när dagen väl var kommen spekulerades det friskt om vem som skulle ersätta Gerrard, både som ledare och som den suveräne spelaren på planen.
Jordan Henderson kom till Liverpool från moderklubben Sunderland år 2011. Någon vecka innan sin 21-årsdag blev kontraktet påskrivet. £16 miljoner fick Liverpool lägga ut för den löpstarka britten. Säsongen innan hade man haft en stor värvningsturné och slängt ut nästan en halv miljard kronor på bland annat Andy Carroll, och under sommaren 2011 var man igång igen och värvade flitigt. Stewart Downing för omkring £18,5 miljoner och så till sist den unge Henderson som även han ansågs bli värvad för en saftig peng vid den tidpunkten.
Tålamodet vid den här tiden var lågt generellt hos supportrarna. Flertalet dyra floppvärvningar senare och skutan pekade knappast åt rätt håll. Att dåvarande tränare Sir Kenny Dalglish hade en förkärlek för brittiska spelare gick inte att betvivla, och dåvarande sportchefen Damien Comolli fick sparken på grund av att han ”slösade” bort pengar på alla dessa värvningar, och den värvning som fick bägaren att rinna över hos styrelsen var just den med Jordan Henderson. Ungefär ett år efter transfern fick Comolli lämna klubben.
Under samma säsong, var Liverpool redo att skeppa bort Henderson i en bytesaffär med Fulhams Clint Dempsey. Comolli var sparkad, Dalglish var ersatt med Brendan Rodgers som i ett tidigt skede förklarade att Hendo inte var tänkt i ett framtida Liverpool. Efter några samtal med sin agent som löste att han ändå fick stanna kvar, blev det som en motivator för Hendo att stanna och kämpa.
Varför blev just Jordan Henderson så ifrågasatt kan man undra. Faktum är att mittfältaren hade en tuff start, men att man ändå såg potential i honom. Bra karaktär, ledaregenskaper och en vilja att ständigt utvecklas var några av anledningarna till att Comolli hämtade honom till Merseyside. Han hade en unik förmåga att skapa målchanser för Sunderland och statistiken visade att han låg i topp på att skapa lägen. Ändå gick det trögt för honom i Liverpool i flera år.
Anledningarna går såklart att diskutera. Att vara i ständig skugga av dåvarande mittfältsgeneralen Steven Gerrard var ju såklart en, och förmågan att sticka ut kanske inte var den lättaste uppgiften med övriga stjärnor i truppen under den tiden. En tanig grabb från Tyne and Wear som inte kunde motsvara sin prislapp och de höga förväntningar som ställdes på honom satte säkerligen självförtroendet på en rejäl prövning.
Jordan Henderson gjorde dock alltid det som förväntades av honom som lagspelare. Kämpaglöd, löpvilja och en vinnarmentalitet kompenserade de lite tafatta bollmässiga ingripanden som annars gick att se från mittfältaren. När Steven Gerrard sjönk längre och längre ner i planen som en playmaker, hamnade Henderson längre och längre upp för att skapa ytor åt sina medspelare i form av sitt eviga löpande.
Steven Gerrard lämnade klubben 2015. En sorgens dag för såväl honom som för klubben. En möjlighet för någon annan. Jordan Henderson blev utsedd till ny lagkapten för Liverpool och skulle således försöka leda laget till nya framgångar.
Efter att ha vuxit under säsongerna innan blev det ånyo en tuff period för Henderson rent spelmässigt. Hans löpstarka roll och förmåga att skapa ytor till andra blev förändrat till att nästan försöka kopiera Steven Gerrards roll på planen som playmaker och spelfördelare. Jordan Henderson blev under de kommande säsongerna den nya defensiva mittfältaren som skulle styra spelet och starta igång anfallen.
Detta blev dock inte helt lyckosamt. Fansen och kritiker menade att det gick för sakta, att det var alldeles för många passningar i sidled och som inte skar igenom motståndarnas lagdelar. Många matcher under Klopp blev Hendo dessutom förpassad till bänken på grund av svaga prestationer, detta som lagkapten vilket gjorde det hela lite känsligare. Man ska inte underskatta Hendersons passningsfot, men som playmaker i ett tempostarkt, kontringsinriktat Liverpool blev det helt enkelt ingen bra matchning.
Men Jordan Henderson är ingen spelare som ger upp. Den stora nyckeln till ännu en revansch från mittfältaren är enligt många värvningen av Fabinho. Med värvningen av brassen fick man in en tydlig defensiv mittfältare vars uppgift var just att vara en sköld framför backlinjen, att starta anfallen och sätta lagkamraterna i goda lägen. Detta öppnade upp för Henderson i en nygammal position, som en lite mer löpstark, fri mittfältare som kan varva sin fina passningsfot med löpstyrka, vinnarmentalitet och ledarskap.
Skillnaden med Henderson 1.0 och 2.0 är att det nu är en ledare. En spelare med pondus, auktoritet och en professionalism som smittar av sig på övriga spelare. En kravställande attityd som inte tolererar någonting annat än perfektion, från såväl sig själv som hos sina medspelare.
När spelare kommer och går så kommer Jordan Henderson att bestå. Jag har svårt att se någon spelare vara så gjuten i en startelva som Jordan Henderson är för Liverpool under de kommande åren och så länge Klopp är manager. Att de lyckades hitta en perfekt roll för honom som spelare och kapten har lett till en hel del framgångar, bland annat Champions League och Premier League-titeln.
Jordan Henderson är en spelare som aldrig ger upp. Som visar att det går att gå från oönskad till en vinnare, bara man tror på sig själv och har den inre glöden som krävs.
I dag blev Jordan Henderson prisad till ”årets spelare”. Som den ödmjuke ledaren han är väljer han att dela priset med alla sina lagkamrater, som självklart har en del i hans framgång och som väljer att göra det ”fina” jobbet när Hendo gör grovjobbet.
Damien Comolli kan nog ändå vara ganska tillfreds med kanske sin bäste värvning någonsin, för blygsamma £16 miljoner som trots allt kostade honom jobbet.
