Krönika SW6: "Svenska fans nyckeln till passion"
I veckans SW6 tas ämnet kring vilken journalistik vi som läsare få ta del av idag. Vad betyder Svenska Fans för nordiska supportrar och vad händer när en sida dras allt längre från sina ideal? Ligger utvecklingen i att läsarna oavsett sida får lika lite att säga till om som i dagens storklubbar?
I söndagens Sportspegeln finns det alltid en stående punkt vid namn ”Backspegeln”. Där tittar man tillbaka på veckan som gått med viss reflektion och eftertanke. Hade den punkten funnits på Svenska Fans skulle den tagit upp en vecka fylld med revolution mot etablissemanget på schemat.
Svenska Fans motsvarighet till Sportspegen måste bli ”Eurotalk” som ständigt, med glimten i ögat, trycker på hur underground de är. ”Av fans, för fans” är en annan slogan som format hela sidan och verksamheten till något unikt. När diverse tidningsredaktioner runt om i landet valt att fokusera alltmer på webben en utveckling som visserligen är naturlig, men knappast utvecklande för läsarna. Hösten 2002 var ungefär den tiden då jag sög in mest information angående sport och fotboll i allmänhet, var en slav under sportbladets rosa bilaga och mottog nya ”Sportmagasinet” med öppna armar. Om huvudtidningen valt att fokusera mer på korta, spetsiga notiser tog upp de mest detaljrika historier. Ca: 200 000 läsare varje nummer vittnade om att intresse fanns. Det var en revolution för oss läsare med även ”Offside” på uppgång.
Tittar man på samhället i stort går vi mot en utvecklingen där fritiden är varierad, fast under färre timmar. TV-spelen blir kortare, maten snabbare att laga, böckerna har färre sidor och till och med fotbollsmatcherna hade känts kortare om det inte vore för fergie-time. Någonstans där får vi läsa artiklar genom kvällstidningarna där Zlatans 30-miljoners villa i Malmö är mer intressant än betongklumpen han bodde i som grabb. I våras hävdade Erik Niva i ett ”Rule Britannia” på Canal+ att bubblan dagens fotbollsspelare lever i och skillnaden mellan supportern på läktaren och spelaren på planen har aldrig varit större. Säga vad man vill om Spurs-Niva, men någonstans finns det kanske en sanning i orden.
”Vi och dem”-känslan tror jag motverkas starkt med historier om spelarnas uppväxt och historia. Om att Carlos Tevez som liten hade svårt att sova på natten för pistolskotten utanför. Rooneys uppväxt i ett av Liverpools fattigaste områden. Uniteds nyförvärv Tiago Correia var hemlös för fyra månader sen. Att Steven Gerrard föddes som en Everton-supporter. John Terrys mamma stoppar varor i fickan på Tesco trots miljonerna på sonens bankkonto. Alla intressanta historier nödvändiga för att förstå fotbollen och spelarna som representerar den.
Tillsammans med ”Offside” och nu nedlagda ”Sportmagasinet” har Svenska Fans varit en plattform för passionen bortom korta notiser om nonsens. Artiklarna har inte varit längre, men mer detaljrika och fångat upp alla klubbar. Informationen har varit lika detaljrik om Albinoleffe som Leyton Orient som Sarajevo som Sporting De gijón. Utan Svenska Fans dör inte bara information kring dessa lag utöver stortklubbarna, utan också ideellt skrivna artiklar från supportrar långt ifrån lösnummer-/ och klickjournalistiken på Aftonbladet och Expressen.
Så frågan är inte när cheferna på Svenska Fans inser det, utan hur vi hamnade i bubblan från ”Vi” till ”Vi och dem”. För problemet har aldrig varit skiftande typsnitt på forumet med den nya sidan, utan hur motpolen till notiser om Zlatans nya sportbil kunde bli kommersiell. Protestera med det under "News Blackout" eller ej, men reagera i alla fall mot utvecklingen.
