Krönika: It's now or never, Smithy
Det sägs att det finns lika många stjärnor som sandkorn. Sedan Alan Smith lämnade Leeds för värsta rivalen Manchester United under sommaren 2004 har det efter varje säsong ryktats på alla möjliga konstiga sätt om en återkomst för spelaren som blev en symbol och ikon för det Leeds som tog sig till semi-final i Champions League. Nu är det dags igen men för första gången på 7 år ligger det en bekräftad sanning bakom rykterna. Är det dags att välkomna Alan "Smudger" Smith tillbaka till klubben han a
Bilderna på en gråtande Alan Smith, omfamnande vännen och lagkamraten Paul Robinson kavlades ut då det stod klart att Leeds för första gången under Premier Leagues historia blev nedflyttad till englands andra division. Ett hårt slag, inte minst för alla tusentals Leeds fans men också för spelaren som alltid gav 100 % för klubben i sitt hjärta. Föga visste vi då vad som pågick bakom kulliserna på Elland Road och vad som skulle hända bara några veckor efter nedflyttningen.
Det alla hade hoppats på, att Smith skulle stanna förvandlades snabbt från ett uttalande om att the Championship inte var en liga för honom till en övergång till den värsta rivalen, Manchester United. Ingen brydde sig om att Smith skänkte en viss summa av övergången till Leeds och inte heller brydde vi oss om att Manchester United var klubben som bjöd mest pengar och därför sågs som ett nödvändigt ont att sälja till. Smith var judas, en svikare och gick från älskad till hatad av de härdade Leeds fansen. När Smith skulle hämta sina saker på Elland Road hade fansen satt upp en stor banderoll med texten, "You always said red wasn't your colour. Who kiss the badge now?".
Sedan dess har tiden läkt vissa sår. Smith blev för dålig för Man Utd, såldes till Newcastle, blev så småningom den Championship spelare han inte ville bli, hjälpte Newcastle tillbaka till finrummet, omskolades redan i Manchester till deffensiv innermittfältare och har spelat mindre och mindre fotboll. Leeds, å sin sida har åkt en bergochdalbana av sällan skådat slag sedan Alan Smiths dagar i klubben med konkurshot, förlorade play-off spel, sparkade tränare till höger och vänster, en magisk uppflyttning och en dröm som sånär gick i uppfyllelse förra säsongen då man som nykomling nästan tog sig till ett spännande play-off spel. Tyvärr saknade klubben rutin, urkraft och en tillräckligt bred trupp för att orka hela vägen och hade vi tagit sjätte platsen är jag övertygad om att vi gått ännu ett förlorat play-off spel till möte - det fjärde (!) på sju säsongen. Nu andas vi optimism och framtidstron har sakta men säkert återkommit trots att Bradley Johnson och Neil Kilkenny lämnat klubben och förmodligen även den omtyckte målvakten Kasper Schmeichel. Den kommande säsongen kan bli mycket intressant och jag kan inte nog understryka hur mycket en återkomst för Alan Smith hade betytt. Självklart är han inte den spelaren han var för sju år sedan men med de ledaregenskaper och kampvilja Alan Smith besitter hade han kunnat bli spelaren vi skrikit efter allt sedan Shaun Derry lämnade klubben. Kommer Smithy tillbaka och för klubben tillbaka till finrummet har han chansen att på riktigt skriva in sig i historieböckerna som spelaren som återkom, vann tillbaka fansens hjärtan och bidrog till att ta klubben tillbaka dit den hör hemma. Eller kan han följa pundsedlarna, skriva på för en klubb som West Bromwich, aldrig mer återkomma till Leeds, bli bortglömd och för alltid sätta punkt för alla skriverier om en eventuell återkomst. Det är ditt val Smith, jag hoppas du väljer rätt.
You always said red wasn't your colour. Now paint your heart in white - once again.
