Krönika: Torres vs Cole
Att Fernando Torres sedan i måndags kväll är en Chelseaspelare har knappast undgått någon. Spaltmeter efter spaltmeter har vi kunnat läsa om sveket och Liverpoollegendarerna har stått på rad för att säga sin mening.
Att Fernando Torres sedan i måndags kväll är en Chelseaspelare har knappast undgått någon. Spaltmeter efter spaltmeter har vi kunnat läsa om sveket och Liverpoollegendarerna har stått på rad för att säga sin mening. Alla verkar dock ha glömt bort det svek som Joe Cole utsatte oss Chelseafans för, och faktumet att det där faktiskt fanns en sanning bakom rövslickeriet från spelaren i fråga.
Alla minns vi fjolåret och de utdragna kontraktsförhandlingarna med Joe Cole. En local lad som växte upp på Stamford Bridge samtidigt som han fick sin fotbollsfostran i West Ham. Han var en true blue, han var en av de första spelarna att anlända efter The Roman Revolution 2003 och han kom snabbt att bli en favorit bland fansen.
Upp och ner
Joes Chelseakarriär gick lite upp och ner, dessvärre mest ner under vad som kom att bli de sista säsongerna. I supportrarnas ögon var han dock fortfarande en viktig del av Chelsea, eftersom han var en spelare man kunde identifiera sig med. Jag kan själv inte påstå något sådant eftersom jag kommer från en håla knappt söder om polcirkeln, men jag avgudade ändå Joey just för att han kom från London och för att Chelsea varit hans lag sedan barndomen.
Han talade alltid vackert om klubben och supportrarna, hur han ville avsluta karriären i blått och så vidare. Jag vet hur den moderna fotbollen fungerar, men ville gärna tro att orden betydde något när dom kom från Joey. Ack, så var inte fallet.
Höga lönekrav
Trots att Ancelotti fortsatte hävda att Joe skulle skriva nytt kontrakt slutade det hela med att klubben upplevde hans lönekrav som för höga och han hoppade istället över till Liverpool utan att kosta ett öre. Det var ett svek och det blev knappast bättre efter hans uttalanden om att han nu kommit till en större klubb.
Liverpoolfansen har just fått uppleva hur det känns när en spelare nära hjärtat visar sitt rätta jag. Skillnaderna är samtidigt många. Torres är spanjor och från Madrid, inte scouser. Torres var Liverpools bäste spelare, inte en truppspelare som Joey Cole. Torres lämnade in en transfer request med tre dagar kvar av januarifönstret, Cole lämnade klubben gratis under sommaren.
För mig personligen spelar det mindre roll. Jag blir mest ledsen när jag ser Joey nöta bänk och vara usel i sin nya klubb. I Chelsea hade han kunnat fortsätta vara en hjälte.
Hätsk rivalitet
Chelsea och Liverpool har under 00-talet odlat fram en ganska hätsk rivalitet. Mycket på grund av dom otaliga gånger som klubbarna ställts mot varandra i cupsammanhang, men också utifrån de två supporterskarornas vitt skilda sätt att definiera historia. Därför var det svårt att som Chelseafan acceptera Coles klubbval.
Liverpools fans, spelare och ledare talar redan om att Fernando Torres framöver kommer att få ångra sitt val. Någonting säger mig att han inte kommer ångra det lika mycket som Joe Cole får ångra sitt.
Spelare av i dag spelar för sig själva, sin karriär och lönekuvertet. Att tro något annat blir svårare och svårare för varje övergång av den här typen. Jag är dock hycklare nog att uppskatta värvningen, den stärker mitt lag och dess chanser att vinna fler titlar.
