Krönika: Vinna ligan? Varför inte?
Två veckor kvar till jul och Chelsea ligger tvåa. Vinna ligan? Varför inte.
Det är intressant att vara supporter. Känslomässigt upplever jag det som en ganska konstant berg- och dalbana, nästan oavsett resultatrad, och jag själv har fler gånger än jag kanske vill erkänna fått ta tillbaka saker jag såg som självklara bara några månader tidigare. Ena dagen upp, andra ner. Ena dagen är allt skit, andra dagen inser man att Nicolas Jackson har gjort flest ickestraffmål sedan början av förra säsongen och börjar fundera på om Enzo
Maresca ska vara anledningen till att man förlorar sin tatueringsoskuld.
Min kompis, som vi för ordningens skull ska nämna är Unitedfan(men det har egentligen ingen relevans) sade till mig i berusat tillstånd för några veckor sedan ”Du, med tanke på hur miserabel du var innan säsongen måste man säga att du vänder i tonläge väldigt fort”.
Jag tog in vad han sade. Blev först lite kränkt, för jag kände att han målade en bild av mig som en vindflöjel. Hade det handlat om mycket annat i livet hade han också haft rätt. Inte nu.
Jag förklarade för honom att om jag är högljudd med mitt äckel när man säljer Conor Gallagher, högljudd med hur tom på känslor jag känner mig kring den nya truppen inför säsongen, så vore jag en hycklare om jag inte också lyfter på hatten och, ja, är NÖJD, det som det så ofta känns så svårt att vara som fotbollsfan, när saker och ting ser bra ut. Och det gör de.
Vi ligger tvåa i tabellen, har vunnit fem raka ligamatcher och har gjort flest mål i ligan. Jag hoppas Arne Slot vänder sig om många gånger innan han somnar, spelar upp ångestbilder av Cole Palmers chipp mot Tottenham, av den fantastiska kontringen mot Brentford. Det bör han, för vi flåsar de röda i nacken och det finns inga tecken på att vi kommer sakta ner.
Jag förstår att de två senaste årens misär kan göra det svårt att hoppas på något stort, att man hellre har realistiska förväntningar, skyddar sig själv från besvikelse, säger till sig själv ”Jaa, kul med fem raka vinster, men det här kommer nog inte hålla”.
Jag säger: Välj glädjen.
Där borta i horisonten ligger en första ligatitel på åtta år. Vad stoppar oss?