Krönika: Visa ambition Chelsea, investera.
Frank Lampards Chelsea sitter i en guldsits inför våren, pissa inte bort den genom att bråka över växeln.
Början på säsongen känns ljusår bort, entusiasm blandat med rädsla inför det okända som väntade säsongen 19/20. Frank Lampard hade tillträtt som huvudtränare och det skulle satsas på egna produkter då transfers var uteslutet. Säsongen 19/20 skulle bli ett ombyggnadsår och Frank Lampard skulle få tid, slutar man 10:a får det vara så, Chelsea skulle arbeta långsiktigt. Så lät skällan från såväl supportrar som experter och t.om styrelsen indikerade att 19/20 skulle ses som ett utvecklingsår. Det är lätt i besvikelsen efter de senaste resultatet att glömma hur långt Chelsea har kommit. Inte mindre än 5 egna produkter som inför säsongen var oprövade kort har växt in i en roll som etablerade Premier League spelare, en högst oprövad tränare har gått på minor men även på vatten och spelare som förra året var syndabockar har tagit nya kliv med det större ansvaret i den kungsblå dressen.
Trots den oerfarna tränaren, de unga spelarna och tappet av sin överlägset bästa spelare i Eden Hazard parkerar Chelsea den 23:e Januari på en 4:e plats med en kudde på 6 poäng ner till Manchester United. Chelseas ombyggnadsår hade inte kunnat komma med bättre timing. Man Utd är på dunderdekis med den norska clownen vid rodret, Arsenal är i spillror och Tottenham har, tja, blivit Tottenham igen. Detta i kombination med en överprestation från sitt eget unga lag har satt Chelsea i guldsits inför våren.
Allt är dock inte guld och gröna skogar, det finns självklara sprickor i fasaden. Ett stundtals horribelt försvarsspel, en skakig målvakt och en oförmåga att skapa chanser men framförallt att ta dem. Ombyggnad medför såklart barnsjukdomar och detta är inget konstigt, det som däremot spär på frustration hos supportrar som mig själv är det faktum att man nu sitter i en sits som är lite för bra för att vara sann.
En säsong som på förhand sågs som en learning curve kan helt plötsligt bli en säsong att räkna med. Champions League kvalificering ligger i egna händer och de sportsliga såväl som ekonomiska möjligheterna med Champions League spel 20/21 är något som inte går att ignorera. Chelseas sportsliga ledning måste inse detta och våga satsa för att vinna. Med ett transferban upphävt och med pengar att spendera vore det att skjuta sig själv i foten om man inte investerade i truppen i Januari.
Det finns en gammal sanning att inga bra deals görs i Januari, det kan mycket väl stämma men i just detta fall borde man göra ett undantag. Det är klart att en värvning inte är garanti, att det är en chansning, men i Chelseas situation just nu chansar man oavsett. Antingen håller man sig till existerande trupp och chansar på att övriga konkurrenter fortsätter sin klappusla form i 6 månader till, eller så chansar man, värvar 1-2 rutinerade spelare och försöker förbättra sina egna chanser att ta poäng under våren.
Jag vet vad jag föredrar.
Barnsjukdomarna i denna unga trupp kommer fortsätta och konkurrenter med betydligt mer erfarenhet i elvan har alltid en chans att komma in i zonen på vårkanten. Chelsea har under hösten etablerat såväl en tränare som flertalet unga lovande spelare som startspelare i Premier League, man har haft ett transferban samt sålt sin bästa spelare till Real Madrid för en miljard, man har trots detta fjärdeplatsen i sitt grepp. Pengarna genererade av en fjärdeplats kontra en femteplats räcker bara det som bevis.
Om man någonsin ska våga värva, och värva rutinerat, i Januari, så är det nu. Ungdomlig entusiasm finns det tillräckligt av i laget, det som behövs är rutin och garanti.
Det har Chelsea råd med.
