Lampard försökte - stänger dörren till ett rum i total kaos
Frank Lampard ser nu ut att lämna Everton. Bakom sig han stänger han i så fall dörren till ett rum i total kaos. Det finns inte en möbel som står på rätt ställe eller ens fortfarande inte är sönderslagen eller för den del vet vad den är till för. Det enda som är säkert är att det inte är Frank Lampard som söndrat. Han försökte rädda, förklara och bygga upp igen. Han hade kanske inte de rätta verktygen, men han försökte.
Feng shui, kan vi glömma. Den möjligheten till harmoni hade möjligtvis Ronald Koeman, i ett läge där det fanns resurser och siktet var inställt mot den perfekta möbleringen. Han visste dock inte hur han skulle göra och frågan kvarstår om Evertons nuvarande ledning någonsin har vetat.
Lampard och The Spririt of the Blues
Frank Lampard kommer alltid ha en plats i många Evertonians hjärtan. Inte minst för att han lyckades – tillsammans med fansen och några nyckelspelare – lyfta laget när det behövdes som allra mest och därmed förhindrade nedflyttning till The Championship. En division Everton endast gästat i sammanlagt fyra säsonger sedan starten av den engelska ligan 1888, där klubben var en founded member. Alltså… två nedflyttningar på sammanlagt fyra säsonger sedan 1888! Det är en historik som just nu tynger som betong runt klubbens fötter.
Bilderna när Lampard står i publikhavet på Goodison Park och tillsammans med fansen sjunger The Spirit of the Blues är det jag kommer ta med mig när jag tänker tillbaka på en manager som gillades av så många och vars värme kanske inte alltid uppvägdes av förmågan att skapa ett lag med en taktik som var bättre anpassad efter resurser och läge i tabellen.
Fick sparken i en taxi
På många sätt påminner han om en viss Johnny Carey. Manager i Everton 1958 till 1961. Populär hos spelare och omgivning, en gentleman. Men dåvarande ordföranden Sir John Moores var en ambitiös herre som hade satt höga mål för klubben. ”Nil satis nisi optimum” är ju klubbens ordspråk. Fritt översatt: ”endast det bästa är gott nog”, var något Moores tog på allvar. Trots att Carey tagit Everton till en femteplats i ligan 1961, var det inte gott nog utan Carey fick sparken i en taxi som han delade med Moores. Det är bland annat därifrån läktarsången ”Taxi for…” kommer, när fansen sjunger om en manager de tror kommer få sparken.
Efterträdaren Harry Catterick tog Everton till liga- och FA-cuptitlar, så Moores fick rätt, även om Catterick ofta beskrivs som både grå och genuint otrevlig av både spelare, medarbetare och – inte minst – pressen.
Blev inget Barcelona
Det var med en likartad svansföring Farhad Moshiri anlände till Everton. Nu skulle klubben återigen sikta mot de riktigt höga höjderna. David Moyes långa era präglades av begränsade resurser och även om hans lag kunde överprestera så saknades titlarna. Roberto Martinez försökte få Everton att spela som FC Barcelona, vilket funkade under en säsong då han vilade på Moyes moraliskt starka bygge och lyckades införa några av sina egna mer underhållande idéer. Utvecklingen gick dock åt fel håll. Everton blev inget FC Barcelona a la Merseyside, snarare extremt sårbara och relativt lätta att brotta ned när de mötte ett lag med blodvittring. Just den bristande förmågan att stå emot när det gäller är en egenskap inga lagbyggen lyckats plocka upp igen från det att Martinez tog över från Moyes. Även om Moyes lag ofta vek sig i de stora matcherna som Champions League-kval, cupfinaler och så vidare, var de mästare på att aldrig låta motståndare köra med dem i ligan. Något som enligt Moyes handlade om att försvara brödfödan, vilket nästan alltid garanterade en placering på den över halvan. Men det försvann under Martinez och har aldrig kommit tillbaka, utom möjligtvis under de sista skälvande omgångarna ifjol då Lampard lyckades mana fram denna inställning som Evertons supportrar alltid har älskat.
Noll koll
Kopplet av managers sedan Martinez är en karta över en ledning som inte har någon grundläggande idé om vilken strategi eller taktik som ska gälla för klubben. Ronald Koeman, Sam Allardyce, Marco Silva, Carlo Ancelotti, Rafa Benitez och nu Frank Lampard… Om man skulle jämföra detta med ett riksdagsval, så har Everton vinglat mellan helt olika politiska inriktningar och ideologier efter hela skalan, fast då inom ett och samma parti och under en sisådär sju år. Tror att uttrycken vända kappan efter vinden eller noll koll, kan anses som grava understatements.
Frank Lampard försökte. Han kanske inte hade alla verktyg, men han försökte. Den dörr han nu stänger lämnar ett rum i total kaos. Ett kaos som funnits under en längre period men på senare tid närmat sig explosionsartade frustrationsnivåer hos fansen. På Twitter ser man idag uppmaningar till Lampard att berätta. Berätta det han vet om detta kaos, så vi fans kan förstå och kanske så det finns en möjlighet att rädda ett sjunkande skepp för nästa manager. För vem vill egentligen ta över Everton i det skick klubben befinner sig idag?
TV: Därför borde Lampard få gå
