Lätt att vara pessimistisk efter 26 år utan titel

Att vara supporter av Everton Football Club kan ibland kännas som ett evigt lidande. Ingen titel sedan 1995 och ett evigt väntande på investeringar och ny arena. Men det finns hopp.

Min familj skrattar åt mig när jag går och väntar på motgångar. Även Evertons fantastiska start på säsongen togs emot med pessimism, inte bara på grund av vår mediokra trupp utan av vana. Har man varit med sedan 80-talet så vet man att alla framgångar följs av motgångar, det är i alla fall så det känns ibland. Framgångarna på 80-talet följdes av de mörka åren på 90-talet. Nya tränare som är framgångsrika följs alltid av att de misslyckas och får sparken, ibland känns det som att vi förstör tränare. Efter Moyes så har vi haft svårt att hitta en tränare att leda oss framåt. Ancelotti är en person som kan förändra klubben, han kan ta bort det som sitter i väggarna och bygga en ny klubbkänsla. Det kommer dock att ta tid. I år kan vi vinna mot vilket lag som helst men också förlora mot vilket lag som helst. Detta har jag berört tidigare och som jag ser det så hänger det på spelarna. Tittar vi på senaste match i ligan, förlusten mot Burnley, så var det spelarna som inte presterade. Missade passningar och dålig inställning var det som avgjorde inte spelsystemet. Med bättre trupp kommer vi kunna konkurrera om de främsta placeringarna. Det kommer dock ta tid. Detsamma gäller kvartsfinalen mot Man City, vi var med länge i matchen men kvalitén och spelskickligheten avgjorde i slutändan.

Det är svårt att inte bli besviken på säsongen med tanke på vilka framgångar vi haft mot de större klubbarna i år. Att förlora mot Newcastle, Burnley och Fulham är inte kul, det känns som en käftsmäll rent ut sagt. Hade vi vunnit dessa tre så hade vi haft nio poäng till vilket hade medfört att vi hade haft 55 poäng och två poäng upp till andraplatsen. Dessa lag ska vi vinna mot men det är här vi har det svårt, att vara kreativa. Spelare som Davies, Gomes, Allan, Doucoure och Delph har inte den dimensionen i sitt spel. Iwobi skapar lägen men missar oftast den sista passen eller avslutet, dessutom är han bara bra var tredje match. Bernard har kapaciteten men får inte spela så mycket och är lite ojämn även han. Det betyder att vi är beroende av tre spelare James, Richarlison och Sigurdsson, dessa kan öppna upp lågt försvarande lag. Richarlison är otroligt viktig och han vågar slå avgörande pass. Jag ser att vissa klagar på att han missar passningar men det är på grund av att han faktiskt försöker passa offensivt, de svåra passningarna. Är James skadad så är det ganska enkelt att stoppa anfallsspelet, ta bort Richarlison och eventuellt Sigurdsson så stoppar man Everton. Digne är ett hot med sin vänsterfot men återigen så är det förutsägbart. Nej vi måste få in fler kreativa spelare.

Det finns hopp, vi har en framtid. Titta på truppen så inser man att Richarlison, Calvert-Lewin, Holgate, Iwobi, Godfrey och Davies är under 25 år. Sedan har vi ett gäng spelare mellan 25-29 år: James, Bernard, Doucoure, Keane, Digne, Gomes, Pickford, Mina och Gbamin. Dessa kan vi ha kvar i flera år och bygga en bred trupp. Sedan har vi en del intressanta ungdomar på väg upp: Nkounkou, Onyango, Small, John, Simms, Branthwaite, Gordon, Moise Kean. Även om jag räknar med att Moise Kean blir såld så kan vi få in en fin transfersumma där. Simms är en naturlig avslutare men han behöver matcher för att utveckla spelet utan boll, hoppas att han får en fin utveckling i Blackpool. Branthwaite tror jag är en framtida landslagsspelare för England och han har redan visat kvalité både i Premier League och på lån i Blackburn. Nkounkou och Small är stora talanger, har de en bra utveckling så kommer de att spela ordinarie inom ett par år.
Om vi räknar bort alla spelare över 30 år: Coleman, Sigurdsson, Delph, Olsen och Allan så har vi en ganska ung trupp och flera väldigt intressanta ungdomar. Skulle vi lyckas värva lika bra som förra sommaren så ser framtiden ljus ut.

Det är tungt just nu då vi vill se en snabb utveckling, vi vill ha framgångar. Efter förlusten mot Man City i cupen så ville jag bara gå och lägga mig. Var så trött och uppgiven. Skickade till en kompis att vi aldrig kommer vinna något, lag som Everton kommer aldrig att komma ikapp de största klubbarna. Det är ok att känna så, det visar bara att man bryr sig, men med några dagars eftertänksamhet så inser jag att det faktiskt finns hopp. Vi har inte en tillräckligt bra trupp just nu men vi är inte långt ifrån att ha en god chans att vinna cuper och ta Europaplatser. Vi är på rätt väg. Jag måste fortsätta tro även i motgång. En väldigt avgörande del i denna utveckling beslutas det om denna vecka, nya arenan. Godkänns detta bygge på nationell nivå så har vi en chans att etablera oss som topplag igen. Säsongen är över, tror tyvärr att vi är för ojämna för att konkurrera om en topp sex placering. Men om vi bygger vidare under sommaren och får sätta spaden i marken med bygget av nya arenan så kan framtiden vara ljus.
COYB

Robin Hall2021-03-22 15:35:52
Author

Fler artiklar om Everton

Bland finstämda pianon, Newcastle-spelare och en världsberömd materialförvaltare