Lejonkungen ska skjuta Everton till toppen
Det är tomt på Finch Farm. Stora delar av truppen är iväg på landslagsuppdrag. Men för Samuel Eto’o väntar en helt vanlig dag på träningsanläggningen. Anfallaren, som vunnit allt inom klubblagsfotbollen, har ett enda mål, att nå tillbaka till toppen igen.
Tre världsmästerskap, ett OS-guld och två afrikanska mästerskapstitlar fick räcka för Samuel Eto’o. För bara någon vecka sedan, satte han ännu en gång punkt för landslagskarriären, denna gång lär det vara för gott.
Kamerun hade avslutat ett minst sagt kaosartat slutspel som präglades av interna stridigheter. Samuel Eto’o gick ifrån mästerskapet mållös och med en återkommande knäskada. Samtidigt hade kontraktet med Chelsea löpt ut, och många befarade början till slutet på en framgångsrik karriär.
1990 satt en nioårig pojke klistrad framför tv:n hemma i Kamerun. Han såg sitt land ta världen med storm borta i Italien och nå hela vägen till kvartsfinal, det längsta ett afrikanskt lag någonsin tagit sig i ett världsmästerskap.
Trots ett snöpligt nederlag i förlängningen mot England var ”De otämjbara lejonen” (som Kameruns landslag kommit att kallas), turneringens hjältar med anfallaren Roger Milla som okrönt konung.
Den nioåriga pojken sprang runt på gatorna hemma i Nkon och lekte att han var Roger Milla. Men lika frälst som han var av landets store målskytt, lika beslutsam var han om att lejonkungen en vacker dag inte längre skulle heta Milla utan Samuel Eto’o.
Eto’o började karriären i Kadji Sports Academy i hamnstaden Douala. Sex år senare, satte sig den 15-årige grabben på en båt som tog honom från Afrikas västkust, hela vägen till Europa. Självaste Real Madrid hade fått upp ögonen för ”den unge Milla” och ville lägga beslag på tonåringen innan någon annan fick syn på honom.
Samuel kom snabbt att lånas ut, för att få speltid och hitta tryggheten i sitt nya hemland. Men att ta steget från Afrikas utkant till fotbollens centrum, är långtifrån smärtfritt. Fyra år passerade innan anfallaren till sist hittade hem i ö-paradiset Mallorca. 120 matcher senare hade Eto’o gjort 48 mål och skjutit klubben till spanska cupmästare för första och hittills enda gången någonsin.
Världen hade fått upp ögonen för ”den nye lejonkungen” och Eto’o kröntes till Afrikas bäste spelare, ett pris han senare kom att kamma hem ytterligare två gånger.
Däremot var Real Madrid inte lika imponerat. I konkurrens med stjärnor som Raul, Ronaldo och Owen, ansågs inte Eto’o räcka till. Kamerunaren skänktes istället bort till värsta rivalen Barcelona, där han kom att få sin revansch.
Knappt två år senare satt Raul, Ronaldo och Owen utanför sidlinjen när Barcelona tog över titeln som bäst i Europa. I Champions League-finalen mot Arsenal gjorde Eto’o mål och utsågs till ”Man of the match.”
I Barcelona stod målskytten på toppen av sin karriär. Tillsammans med spelare som Ronaldinho och Messi bildade Eto’o ett fruktat anfall. Fem år och över hundra mål senare fick dock sejouren ett abrupt slut, då Barcelonas status (liksom Reals några år tidigare) blev viktigare än Samuel.
Zlatan Ibrahimovic hade gjort enorm succé i Italien och ansågs samtidigt ha större stjärnglans än den snabbe Kamerunaren, som skamset fick se på när han ännu en gång reades bort från en av Spaniens giganter. Denna gång gick flyttlasset till Inter.
Om revanschen i Barcelona var väntad så var den i Inter en större överraskning. Med tillgång till världens bäste anfallare gjorde José Mourinho klubben till världens bästa lag. Medan Ibrahimovic var petad i Barcelona, var Eto’o ännu en gång tillbaka på tronen i världsfotbollen.
Känslan av mättnad uppstår för alla förr eller senare. Samuel Eto’o hade vunnit allt som går att vinna inom klubblagsfotbollen och gång på gång överbevisat sina största tvivlare. Ett mätt lejon begav sig därför till den nybildade miljardärsklubben Anchi, för att bli världens bäst betalde spelare.
Eto’o levde det ryska lyxlivet i två år, innan en gammal vän hörde av sig. José Mourinho behövde hjälp till ett uddlöst Chelsea-anfall och han såg sin gamla guldklimp som den perfekta räddaren i nöden. Som 32-åring hade anfallaren fått hungern tillbaka. Det glamorösa livet var trivsamt, men han saknade fotbollens finrum.
Tiden i Ryssland hade dock fått lejonet att åldras och räddningsinsatsen räckte inte längre än till en andra plats i ligan och semifinal i Champions League.
Med ett slutfört ettårsavtal stod Eto’o ännu en gång vid ett vägskäl. Han kunde stanna kvar i Chelsea, men då tvingas sänka sin lön ordentligt och samtidigt vara ett tydligt andra val, eller så kunde han försöka bli bäst igen någon annanstans.
Efter en lång sommar såg Eto’os framtid inom den europeiska toppfotbollen ut att ha runnit ut i sanden. Det var då han mötte den spanske tränaren Roberto Martinez och de klickade omgående.
— Jag fastnade direkt för entusiasmen och kunskapen som Roberto bär på, och trots min ålder tror jag att han kommer att kunna utveckla mitt spel ytterligare en dimension, sade Eto'o samtidigt som han skrev på ett tvåårsavtal med Everton.
I helgen, bara några dagar efter att papperna skrevs på, debuterade den kamerunske målskytten i den mörkblå hemma tröjan. Om det inte vore motivation nog, så stod Samuels gamla lagkamrater på andra sidan. Det blev visserligen en svidande förlust, men en kanonstart för anfallaren som direkt skrev in sig i målprotokollet.
— Jag är djupt imponerad över den inställning Samuel har visat upp. Trots allt han har åstadkommit genom åren, har han fortfarande kvar samma hunger att prestera på absolut högsta nivå, som han hade när han var 15 år, sade en imponerad Martinez.
När stora delar av truppen i veckan åkte iväg med sitt landslag valde 35-åringen att stanna hemma på Finch Farm. Med ett målsnitt på nästan 50 procent (55 mål) på sina 112 landskamper, så tackade anfallaren för sig efter sommarens mästerskap.
Istället spenderar han nu dagarna hemma på Finch Farm, fast besluten om att tysta sina tvivlare ännu en gång. Samuel Eto’o har definitivt inte kommit till Everton för att leka runt och tjäna de sista stora slantarna. Han vill dominera Europas fotbollsscen en sista gång.
Lejonet är fortfarande hungrigt.
Källor: BBC Sport, biography.com, 1X2.se, Wikipedia, evertonfc.com
