livepoolsweden.se efter matchen - brassemagi och spanskt försvarsspel från helvetet
Liverpools säsongspremiär mot Arsenal bjöd på det mesta, allt från ett par fantastiska mål till hårresande försvarsmisstag. Att Coutinho kan göra fantastiska mål vet vi redan. Men frågan vi alla ställer oss är hur mycket Morenos tofs egentligen har med de där försvarsmisstagen att göra?
Coutinho och säsongspremiärer
Fjolårets Premier League-premiär, där Liverpool besökte Stoke, var en krampaktig historia med impotent anfallsspel och tre poäng räddades endast av att Philippe Coutinho skickade iväg en plasmabomb i krysset med bara minuter kvar av matchen.
Mot Arsenal var det dags igen. På stopptid av första halvleken i underläge med 1-0 fick Liverpool frispark tiotalet meter utanför straffområdet. Den lille brassen stegar fram. Ganska anonym dittills under matchen så låter han sitt trollspö till högerfot smeka iväg en perfekt skruvad båge bara centimetrar från Peter Cechs högra kryss. Inte bara var målet både tekniskt såväl som estetiskt fulländat, det var också helt grundläggande för den vändning som Liverpool stod för i andra halvlek. Det gjöt mod i ett ängsligt Liverpool och demoraliserade Arsenal precis som mål precis i slutet av en halvlek ofta gör.
I andra halvlek spelade hela laget upp sig ordentligt efter en första halvlek som saknade allt vad fartfyllt anfallsspel heter. Coutinho hade ett litet finger med i det mesta som hände och förutom sitt andra mål så bäddade hans läckra yttersideskarv för Wijnaldum som bara ögonblick senare kunde spela fram Lallana till 2-1-målet.
En Coutinho på den nivån som han spelade mot Arsenal är en av ligans bästa offensiva spelare och när han spelar ut hela sitt register så är han inte bara njutningsfull att se på, han är också en effektiv tillgång för Liverpool. Efter bombnedslaget på Britannia Stadium i fjol fanns förhoppningar att han skulle ta de sista klivet upp till den nivå där de allra bästa befinner sig. I många matcher var han otroligt bra, men det var också många matcher i vilka han suddades ut till blott en periferisk figur som inte lyckades sätta sin prägel.
Förhoppningsvis kan han den här gången bygga vidare på insatsen på Emirates och om han lyckas spela nära den nivån under större delen av säsongen så är han åtminstone där och nosar på epitetet världsklass.
Moreno och ett försvarspel lika genomtänkt som hans frisyr
Efter segern borta mot en av de mer problematiska motståndarna på senare år och uppvisningen av frejdigt anfallspel kan det tyckas vara en smula futtigt att kommentera negativt på en enda försvarsspelare. Men faktum är att Alberto Morenos första halvlek är så rentav usel att den enda som möjligen kan tänkas vara en sämre yrkesman just nu är hans frisör.
Jag brukar inte lägga någon vikt vid hur spelare väljer att frisera sig. Men jag kan inte låta bli att göra en direkt jämförelse mellan Moreno sätt att spela fotboll och hans ytterst tveksamma sätt att sätta upp håret. Skulle jag försöka mig på att beskriva hans tofs så skulle jag förmodligen bland annat använda mig av orden ogenomtänkt, otålig och verklighetsfrånvänd. Ungefär samma ord som jag skulle beskriva hans sätt att spela försvarsspel på.
En ytterback ska vara offensiv och bidra med alternativ när ens eget lag anfaller, absolut, och det gör Moreno ändå rätt hyfsat, det får jag ge honom. Men en ytterback måste också kunna grunderna i att spela försvarsspel. Moreno må vara en helt okej offensiv spelare, men han är nog en av de sämsta försvarsspelarna jag har sett på den här nivån och det är i huvudsak två saker som gäckar honom. Hans helt usla beslutsfattande och hans totalt obefintliga spelsinne.
Arsenal hade tre riktigt farliga lägen i första halvlek. Först får Aaron Ramsey nästan ett friläge när Moreno helt huvudlöst nickrensar bollen bakåt och som han lyckas rädda upp genom att glida in tämligen vårdslöst mot walesaren och lyckligtvis träffar bollen. Det andra läget är straffen där spanjoren på ett helt huvudlöst sätt glider in mot Theo Walcott, som är vänd från målet i riktning ut från straffområdet, och fäller honom. Det är möjligt att han snuddar vid bollen i glidtacklingen, men att han ställer sig helt oförstående efteråt utan att överhuvudtagen kunna förstå att domaren pekade på punkten är inget annat än verklighetsfrånvänt.
Vid det tredje läget ligger inte allt ansvar på Morenos axlar, men hans totala brist på spelsinne möjliggjorde ändå för Walcott göra 1-0. Visst, det en snål passning från Coutinho till Adam Lallana och visst dräller Lallana med bollen på ett sätt som man inte får göra. Jag kan också tycka att Ragnar Klavan möjligen låter sig luras av Ramsey och att han följer hans löpning lite för långt. Men ändå, jag kan inte hjälpa att tycka att Moreno ska vara där och täppa till luckan. Enligt mitt sätt att se på det så får han inte ge sig iväg i offensiven när en central mittfältare är felvänd med bollen och samtidigt är så hårt ansatt i ryggen.
Alla tre situationerna uppstår ur dåliga beslut och oförmåga att läsa spelet.
Om man jämför med Nathaniel Clyne på andra kanten så är han minst lika offensivt lagd som sin spanske kollega, men skillnaden dem emellan är att han alltid är i position att försvara när motståndarna har bollen. Det är ytterst sällan som Clyne inte finns på plats på högerbacken när motståndarna ställer om. Blickar man bort mot andra sidan däremot så finns Moreno nästan där.
Jag vill inte med tofsjämförselsen mena på att Morenos färdigheter sitter i hans frisyr, inte alls. Men det är tydligt att hans tveksamma omdöme i privatlivet spiller över på hans fotboll. Eller möjligen, tvärtom. Oavsett vilket så är hans närvaro på planen ett problem som måste lösas på ett eller annat sätt, annars riskerar klubben släppa in många onödiga mål under säsongen.
