Liverpool - Aston Villa
2 - 1

Liverpool - Aston Villa 2- 1: Déjà vu

Det hände förra säsongen, nu hände det igen. Aston Villa. Sent mål. 2-1. Då var det katalysatorn som på riktigt startade titeljakten. Dagens resultat känns minst lika viktigt.

Efter veckans katastrofinsats mot Real Madrid var det bara på ett sätt denna match fick sluta. Inget annat hade räckt. Dels för att återställa hedern och självförtroendet inför returen, men även för att hänga med i kampen om topp fyra. Och fastän det första är viktigt får nog ändå det senare kännas som det mest vitala.

Första halvlek
Vi inledde starkt, men det kändes inte som att det endast var ett resultat av vår egna förmåga att spela boll och skapa lägen, utan det var snarare på grund av Aston Villas vilja att ge bort bollen på egen planhalva. Tre, fyra gånger på de inledande 25 minuterna gav Villa spelarna bort bollen helt omarkerad och gav Liverpool chansen att skapa lägen. Det var här problemen började, och det var tyvärr inga nya problem. Oförmågan att sätta den sista passen eller avslutet i farliga situationer har kanske aldrig varit så uppenbara som under den första halvleken, och under en säsong som denna säger det mycket. Salah missade ett par lägen, Jota missade en farlig nick och Firmino slog bort ett antal farliga passningar på den sista tredjedelen.

Inledningen var som sagt stark och signalerade att vi var redo att lägga veckans misslyckanden bakom oss. Men som så många gånger tidigare lyckades motståndaren hitta ett farligt läge ur ingenting, och efter ett bristfälligt försvars- och målvaktsspel av Kabak och Alisson låg Liverpool återigen under på hemmaplan. Alisson hade kunnat gjort det bättre, och det vet han själv. Men det jag väljer att lägga fokuset på i denna situation är Kabaks försvarsspel. Sådär kan man inte markera en anfallare, det är under all kritik. Han ligger en meter ifrån Watkins under flera sekunder, vilket leder till att han behöver springa runt honom när Watkins väl får bollen. Så mycket mark hinner han inte täcka på så kort tid. Kabak har spelat upp sig de senaste matcherna, men sådana tendenser hos en mittback är farliga.

VAR
Liverpool svarade däremot snabbt. Eller det var iallafall vad alla trodde. Trent hittade fram med en magisk passning till Jota, och efter mycket om och men hittade bollen fram till Firmino, som med en chiptåpaj lirkade in 1-1. Sedan klev VAR återigen in i huvudrollen. Det är så tröttsamt att jag knappt orkar beröra det. Men eftersom det håller på att suga ur den sista glädjen ur coronafotbollen måste det beröras. Så är det bara. För det första är det omöjligt att se när bollen lämnade Trents fot, eftersom det står en spelare i vägen. För det andra är det omöjligt att se ifall Targett lyckades nudda bollen vid brytningen. För det tredje är det löjligt att gå in och peta på millimetrar hit och dit. Men jovisst, det var “clear and obvious”. Bort med VAR från fotbollen. Bort med den bara. Jag bryr mig inte om ifall det gör sporten några procent mer rättvist. Jag är så trött på hela diskussionen bara.

Andra halvlek
Som tur var så lyckades Liverpool skaka av sig besvikelsen av det bortdömda målet. För i början av andra halvlek var vi väldigt bra. Och denna gång går det inte att hävda att det var en konsekvens av att Villa gav bort bollen. Vänsterkanten, med Jota och Robertson, var speciellt aktiva. Och i den 60:e minuten gav det utdelning. Robertson gjorde en monsterlöpning längs högerkanten och avlossade ett farligt avslut, som Martinez styrde ut perfekt till Salah. 1-1. Denna gång kunde inte ens VAR ta bort det.

Nu trodde iallafall jag att Liverpool skulle växla upp. Men mellan minut 60 och 90 var det en konstigt match. Det kändes avslaget. Trezeguets vara eller inte vara på planen var säkert en bidragande orsak till detta, men det kändes inte som att det fanns någon riktig vilja att hitta ett avgörande mål.

Men med Gareth Southgate på läktaren fanns det bara en spelare som skulle avgöra. Och nej, jag pratar inte om Ross Barkley, som stod för ett av de sämsta inhopp jag sett. Det var självklart att det skulle vara Trent Alexander-Arnold som i minut 91 tröck in ett av sina patenterade avslut i bortre hörnet. Det stod fem, sex Aston Villa spelare precis framför målet, men på något sätt hittade Trent in med den. Han har haft en tuff säsong, inte minst under den senaste matchen mot Vinicius JR, men det är ingen högerback i världen som besitter en lika hög högstanivå.

2-1 efter ett sent mål. Och efter femtioelva matcher utan vinst mot lågt stående försvar denna säsong måste det kännas så otroligt skönt för Klopp. Nu är det dags att använda segern som tändvätska för slutspurten, för det finns fortfarande mycket att spela om. Vi börjar med en remontada mot Real Madrid på onsdag!