Liverpool - Chelsea 0-0: Delad poäng i ångestmötet
Liverpool tog emot gästerna Chelsea på Anfield under lördagen. Det slutade med delad poäng lagen sinsemellan och inga mål gjorda.
Startelvan som presenterades runt lunchtid var hyfsat snarlik den som tog sig an Wolverhampton Wanderers i tisdags och bärgade den första vinsten för det nya året. Och konstigt vore väl annat. Formkurvan som fullständigt rasat nedåt sedan årsskiftet fick ett litet hopp upp igen i och med just den insatsen och därför vore det väl underligt om elvan helt skulle bytt skepnad inför dagens drabbning. Alisson Becker tog klivet tillbaka in i målet, Andrew Robertson återtog sin plats på vänsterbackspositionen och Mohamed Salah återfanns i startelvan på sin nästintill cementerade position ute till höger i anfallet. Insatsen mot Wolverhamtpon Wanderers hade omgetts av frenesi och intensitet och förhoppningsvis kunde "The reds" fortsätta på samma inslagna väg när Graham Potter och hans formsvaga Chelsea var på besök på Merseyside och Anfield.
Matchen började i ett rasande tempo och redan efter ett fåtal minuter befann sig bollen i nät bakom Alisson Becker. Efter lite flipperspel i boxen efter en hörna kunde till slut tysken Kai Havertz peta in bollen och formkurvan verkade fortsätta dala nedåt. Men efter någon minut av VAR-check så dömdes målet bort för offside och de tillresta bortasupportrarnas firande fick upphöra. Bara som av farten spelade Mohamed Salah fram Coady Gakpo i ett intressant läge bara några minuter senare, men nederländarens avslut blev högt, högt över. Efter en pigg och energirik inledning från bägge lagen så mattades tempot en aning. Chelsea hade lite mer bollinnehav, men passningsspelet fastnade oftast nere på defensiv planhalva, vilket hemmalaget inte verkade ha några problem med. De riktigt heta målchanserna uteblev (förutom ett par fasta situationer från bortalaget) och tillställningen var, i mångt och mycket, en sömnig sådan. Vi fick se en liten tempohöjning i form av frenesi, kämpaglöd och intensitet hos Liverpool vid halvlekens avslutande 10-12 minuter, men de heta chanserna uteblev som sagt. När domare Michael Oliver väl blåste i visselpipan och signalerade för halvtidsvila, kunde man slå fast att det, hittills, var långt ifrån den mest underhållande drabbningen man bevittnat den här säsongen.
Liverpool skulle däremot starta andra halvlek på ett mycket positivt sätt. Man var aggressiva, pressade med intensitet och lyckades gräva fram ett par målchanser. På sätt och vis så påminde den 10-15 minutersperioden mycket om Liverpool när Liverpool var som bäst under Jurgen Klopp. Det Liverpool som aldrig gav motsåndaren tid att ens tänka med bollen vid fötterna och som tillsammans med en elektrisk stämning på läktaren kunde utstråla en överlägsenhet i presspelet. Vi skulle dock komma att bli påminda om verkligheten efter den kvarten, när den positiva perioden inte hade resulterat i mål och bortalaget började ta över mer och mer. Visst, det skapades målchanser åt bägge håll och matchen böljade fram och tillbaka på ett underhållande sätt, men Chelsea kändes snäppet vassare och mer bollförande från och med dryga timmens spel. Framåt slutet, efter att bägge lagen i princip bytt ut halva sina respektive startelvor, bjöds vi på en underhållande forcering, där trots allt hemmalaget tycktes vara snäppet mer desperata efter tre poäng. Närmast kom väl Trent Alexander-Arnold, men hans avslut blev för högt, något som kan beskrivas som Liverpools signum när det kom till avslut idag. Antingen för höga, för lösa eller med för dålig precision. Det blev väl någon form av slutforcering framåt slutet från hemmalaget, men Kepa i motståndarlagets mål behövde egentligen aldrig vara särskilt rädd och att slutresultatet skrivs till 0-0 känns inte helt orättvist.
Härnäst för Liverpool väntar ett möte med Brighton & Hove Albion i FA Cupen. Förnedrade senast, men förhoppningsvis har Liverpool gjort sin läxa till detta möte. Man får i alla fall hoppas det.
TV: Lagerbäcks och Åslunds intryck av Mudryk och Gakpo i stormötet
