Liverpool - Manchester U0 - 0
Liverpool - Manchester United 0-0: Det krävs en uppryckning
Liverpool mot Manchester United. Scousers mot Mancs. Nitton ligabucklor mot tjugo. Sex Europacuptitlar mot tre. Englands största match? Tveklöst. Englands bästa möte? Knappast.
Slaget om nordvästra England är ett möte som fortsätter att göra tittarna besvikna. De senaste årens sammandrabbningar har med några få undantag präglats av låsta matchbilder där båda lagen känts ganska nöjda med delad poäng när uret närmat sig nittio. Förväntningarna har alltid varit höga men aldrig kunnat infrias vilket sannerligen också var fallet i eftermiddag.
Inför omgången var det ettan mot tvåan i en drabbning som inte gällt så mycket tabellmässigt på mer än ett decennium. Det syntes på planen, men inte på ett bra sätt. Istället för det sprakande toppmötet där båda lagen går för seger och byter anfall med varandra bjöds vi på en ganska energifattig historia där supportrarnas frånvaro ännu en gång blev smärtsamt påtaglig.
Liverpool började bäst, hade störst bollinnehav och pressade tillbaka United som det skulle ta lite längre tid för att komma in i matchen. Thiago Alcantara slog 800 passningar och Fabinho fångade upp Marcus Rashford i dennes försök att straffa Liverpool i omställningsspelet. Men de riktigt stora chanserna uteblev. Hemmalaget tog sig till lovande lägen men när det var dags för det där lilla extra så rann situationen allt som oftast ut i sanden och när vi hade nått drygt en halvtimme spelad visade statistiken att Liverpool hade skjutit sju skott, varav noll på mål.
Manchester United spelade disciplinerat, gjorde en bra defensiv första halvlek och började så småningom få ut mer av sin offensiv. Den andra halvleken skulle också gå mer i gästernas favör. Bruno Fernandes var i stora sjok helt osynlig men som stora spelare tenderar att göra i den här typen av matcher så blixtrade han plötsligt till när han mötte Luke Shaws (fenomenal i eftermiddag för övrigt) inspel med högerfoten och tvingade en lika fenomenal Alisson Becker till en svettig fotparad.
Minuten efter skulle Thiago skapa Liverpools bästa chans när han i den 78:e minuten testade från distans. TV-räddning från landsmannen David de Gea och när Alisson några minuter senare i sin tur nekade Uniteds Paul Pogba från nära håll pekade det mesta mot att vi inte skulle få bevittna några mål i eftermiddag. Så blev också fallet och när minuterna tickade ner så var känslan att det ännu en gång var två lag som kände sig hyfsat tillfreds med ett kryss.
0-0, alltså. Ett ganska väntat resultat som jag har lite svårt att ställa mig till. Liverpools spel var ett litet fall framåt. De första tjugo minuterna är bra utan att för den delen föra tankarna till säsongsstarten och Thiago gör sig återigen fint på mittfältet. Men det är för tamt framåt. Manchester United gör ett mer än gediget jobb bakåt och den ofta så kritiserade Luke Shaw ska ha en hel del ros från sina supportrar för sättet han stänger ner Mo Salah på. Liverpool räddas av Alisson i den andra halvleken och med det i åtanke kanske man inte ska vara alltför besviken över slutresultatet.
Avståndet till serieledande United är fortsatt tre poäng. Men det är inte Ole Gunnars gäng man ska oroa sig mest över just nu. Pep Guardiolas Manchester City ser riktigt starka ut och har ett gäng på pappret enkla möten att ta in på tabelltoppen framför sig. Citizens har varvat upp inför våren. Eftermiddagens kryss var en liten missräkning som man inte kommer ha råd med i fortsättningen. Nu gäller det att hänga med och för det krävs en uppryckning.
