Liverpool - Tottenham 4-2: ”Klasskillnad på alla plan”
Liverpool hittade tillbaka till gamla hjulspår och körde över Tottenham inför ett stämningsfullt Anfield. Det var verkligen klasskillnad på alla plan, som dock avslutades med 20 minuter rena rama vilda västern.
Liverpool mot Tottenham på Anfield. Två lag som varit rejält ur form den senaste tiden och som båda ville hitta tillbaka till sitt spel - och till segerkolumnen igen.
Liverpool hade ingenting, förutom hedern och en fin avslutning för Klopp, att spela för. Champions League-spel nästa säsong är säkrat och avståndet till Arsenal och Manchester City är numera ointagligt. Tottenham däremot, de hade desto mer att spela för. Chansen att även dem skulle kunna kvalificera sig för spel i europeisk klubbfotbolls finrum nästa säsong fanns fortfarande. ”Spurs” fick även lite ytterligare tändvätska strax innan avspark i och med Aston Villas förlust tidigare under söndagen mot Brighton.
Klopp valde endast att göra en förändring i startuppställningen från den elva som spelade till sig ett kryss på London Stadium förra helgen. Salah var tillbaka från start till förmån för Gravenberch som fick ta plats på bänken.
Och han skulle vara på spelhumör. Efter några bänkningar den senaste tiden och dessutom en liten dispyt med Klopp i samband med att han skulle hoppa in mot West Ham så märktes det på honom redan från start att han ville bevisa att han fortfarande är bland de absoluta bästa spelarna i ligan.
Allt i anfallsväg kretsade kring honom. Först hade han en yttersida i överliggaren, strax efter det ett avslut som parerades av Vicario. På den efterföljande returen avslutade Elliott - men då var Romero i vägen för ett tidigt ledningsmål för Liverpool.
Men målet skulle komma för Salah. Efter en läcker lyftning mot den bortre stolpen av Gakpo var Salah där med huvudet, och den gången kunde varken Vicario, Romero eller någon annan vitklädd förhindra ett ledningsmål. Målet för övrigt påminde lite grann om när Salah, på ett snarlikt sätt, nickade in 2-0 för Liverpool borta mot Leicester hösten 2017. Då var det Coutinho som stod för framspelningen.
Liverpool drog inte ner på tempot trots målet. Det knackiga, långsamma, spelet som vi blivit vana med de senaste veckorna var som bortblåst. Nu var det flyt i spelet, det var en intensitet, ett presspel och en energinivå som vi inte varit bortskämda med att se den senaste tiden.
Liverpool fortsatte att ånga på i offensiven och det kändes verkligen som att tvåan hängde i luften. Den skulle också komma.
Ett jättefint anfall var det som lade grunden för det. Mac Allister spelade ut till Alexander-Arnold till höger på ett tillslag. Han å sin sida lyfte mot den bortre ytan till Robertson, som i stället för att dra till på kraft, läckert lade ner till Salah. Vicario klarade av att stoppa Salahs avslut den gången men på returen var Robertson först och kunde hur enkelt som helst rulla dit 2-0 strax före paus.
Om man tänkte att Postecoglou skulle agera med några byten i paus för att stoppa blödningen i försvaret så tänkte man fel.
Samma elva spelare som avslutade den första halvleken inledde också den andra.
Liverpool fortsatte skölja över ett oinspirerat, förvirrat Tottenham-lag och andra halvlek var bara några minuter gammal när Gakpo kunde nicka in 3-0 efter ett förarbete signerat Harvey Elliott, som först stal bollen från Emerson och sedan lyfte in bollen perfekt på holländarens panna.
Och om Salah var första halvlekens förgrundsfigur så var Elliott definitivt den andra halvlekens dito. Han skulle nämligen själv få sätta kronan på verket när han i position strax utanför straffområdet borrade dit bollen i krysset med ett magiskt vänsteravslut.
Därefter fick Anfield välkomna en efterlängtad comeback. I mars 2023 gjorde Stefan Bajcetic sin senaste Premier League-match. Sedan dess har han han funnits med på bänken i några matcher i inledningen av säsongen, men framför allt har han brottats med enorma skadeproblem vilket hållt honom helt ur spel under en väldigt lång period. Men nu var han tillbaka igen.
Trots 4-0 på resultattavlan skulle det dock bli spänning i matchen. Även om Tottenham dittills inte skapat någonting i matchen så mötte man ändå ett lag som inte hade hålla en nolla på åtta raka matcher, och det skulle märkas. Två snabba Tottenham-reduceringar senare, båda förorsakade av att ett rejält slarvigt hemmaförsvar, så var det helt plötsligt nerv i matchen.
Och de 20 minuter som följde var rena rama vilda västern. Det svängde mer i bollinnehav och anfallsspel lagen emellan än vad det gör i en tennismatch. Några fler mål skulle vi dock inte få se och Liverpool kunde ta hem alla tre poäng.
Och sett över hela matchen tre otroligt välförtjänta poäng, för det var verkligen klasskillnad på alla plan. Det var ett Liverpool som hittade tillbaka till sitt gamla jag och verkligen spelade på det viset vi blivit vana med att få se under Klopps ledning.
Och även om poängen inte betyder något särskilt för tabellen, så var de ack så viktiga för Klopp som förtjänar en fin avslutning på sin nästan nio år långa sejour i klubben.
