Liverpool - Tottenham1 - 1
Liverpool - Tottenham Hotspur 1-1: Liverpool tappade mer än två poäng
Liverpool tog emot Spurs hemma på Anfield i en av de återstående seriefinalerna. Matchen slutade oavgjort, och drömmen om en kvadrupel försvinner snart ner bakom horisonten. I nuläget ligger Liverpool först i ligan tack vare målskillnad och en match mer spelad.
Liverpool mot Tottenham klockan 19.45 lokal tid. En match i den 35:e omgången, en vecka efter att Liverpool spelat sig vidare till Champions Leaguefinal och en vecka innan man möter Chelsea i FA-cupfinal. Ja, det var som upplagt för fest, sanslös stämning och fylleslag på Anfield ikväll.
Jag har så gott som alltid en liten klump i magen inför möten med Spurs. Jag vet hur dödliga Kane och Son kan vara när det stämmer för dem. Och när det är vet man inte förrän det är för sent. Idag handlade det om mer än tre poäng dessutom. Klyschan är sann; Alla återstående matcher denna säsong är finaler. Med den känslan slog jag mig ner i tv-soffan.
Matchen började böljande. Liverpool hann komma i två, tre offensiva vågor innan Spurs kontrade. Så fortsatte det i en dryg halvtimme. Liverpool det klart bättre laget, mot ett Spurs som stod emot bättre än många andra lag gjort. Sen börjades det. Våg efter våg attackerade Liverpool. Andrabollar vann de utan att ens behöva anstränga sig. Det var otroligt underhållande. Publiken var på gång. Laget var på gång. Van Dijk nickade i ribban på en hörna. Men inget mål i den första halvleken.
Andra halvleken började på samma sätt som den första. Nästan i alla fall. Liverpool var inte lika säkra på sin sak. Spelet vände ett gäng gånger. Kane hamnade i ett hyfsat läge utan att göra det farligt, igen. Liverpool anföll utan att komma till skottläge. Spurs vände spelet igen och satte dit ettan. Son.
Ligan var förlorad. Matchbilden blev precis som den var i slutet av den första halvleken. Föga förvånande spelade de vitklädda än mer defensivt. Frisparkar på egen planhalva var hett eftertraktade och sju spelare befann sig i boxen. Minst. Liverpool kom inte igenom.
Plötsligt hände det. Från ingenstans (nåja) kvitterar Diaz. Ett långskott som tar på en motståndare för att gå in bakom en chanslös Lloris. Med en dryg kvart kvar kokade Anfield. Serieledningen var återerövrad. Det röda laget fortsatte att mata på. Det vita laget stack upp ett par gånger. Det var en hörna där, en meningslös kontring där. Tiden tickade utan att Liverpool fick in en kasse.
En final som vi varken vann eller förlorade. Oavgjort resultat innebär att ligan fortfarande lever, den andas åtminstone. Istället för att avgjort skulle räcka behöver City nu torska för att hamna på samma poäng som Liverpool. Målskillnaden leder Liverpool i nuläget, så kört är det trots allt inte.
Min känsla är som följer: Det är klart att det är kul att vara med i titelstriden fortfarande. Å andra sidan sitter vi kanske i den dummaste sitsen av dem alla. Att City skulle torska någon av de återstående matcherna ser jag som otroligt. Liverpool kommer att ligga tillräckligt nära City i tabellen för att hota. Men inte tillräckligt för att kliva om. Vi kommer att tvingas lägga fokus på ligan utan att belönas för det. Enligt mina beräkningar (må de inte stämma) kommer vi att sluta tvåa.
Jag hoppas innerligt att vi kommer att se tillbaka på säsongen utan att behöva säga att ligan stal fokus från cuperna. Vi har två finaler kvar att spela. Bortsett de i ligan det vill säga. Låt oss vinna dem. Slutar denna säsong med en ynka pokal måste det utifrån omständigheterna ses som ett misslyckande.