liverpoolsweden.se efter matchen
Liverpools comeback på utbyggda Anfield blev en imponerande insats med 4-1 mot förra säsongens mästare Leicester. Men visade Leicester upp några mästartakter, då? Njae...
Liverpool spelade fullkomligt lysande i lördagens drabbning mot självaste mästarna, men handen på hjärtat så såg Leicester mest ut som ett osäkert mittenlag vars tro på sin egen identitet har börjat svikta ordentligt. För även om Liverpool allt som oftast bjöd på vackra anfall med vältajmade löpningar och passningar på ett tillslag, så bjöd Leicester på ytor på ett sätt som absolut inte stod att känna igen från förra säsongen.
Min känsla är att Leicester nu när de har vunnit känner att de inte längre kan spela sitt effektiva, och inte alltid estetiskt fulländade, spel där de ligger kompakt och med tålamod väntar på att hugga på minsta misstag från sina motståndare. De försöker spela ett annat spel, något som tycks anstå ett mästarlag på ett mer respektabelt sätt nuförtiden.
Det är ju den förvridna bilden som gäller nu, att man som ett vinnarlag prompt ska spela hög press och stort bollinnehav. Om det var det som Claudio Ranieri försökte göra mot Liverpool i lördags låter jag vara osagt, men att de inte riktigt vill förlika sig med sin egen identitet står klart. De var långt från det spel som gjorde dem till mästare förra året.
Jag tycker givetvis inte att det är fel av Ranieri att försöka utveckla sitt lags taktiska verktygslåda, det är på de flesta sätt positivt. Men att åka till Liverpool och bjuda på oceaner av öppna ytor mot ett lag som är erkänt vassa på excellera under dylika former är inget annat än taktiskt självmord.
Men Liverpool då? Det var fullkomligt njutbart att skåda De Röda i lördags och även om hela laget stod för en fantastisk insats, så var det den offensiva trion som verkligen gjorde skillnaden. Det kändes som att dynamiken dem emellan satt som gjuten och de bjöd på löpningar, instick och väggspel som fick det att rysa till i kroppen av välbehag. Roberto Firmino var helt elektriskt bra i de flesta av sina aktioner, han löpte bra och smart och höll i bollen på många gånger ett föredömligt sätt. Coutinho kommer behöva visa sig från sin allra bästa sida för att inte tappa sin plats i laget.
Till sist tycker jag också att Lucas Leiva gjorde stor nytta med sin fina passningsfot som verkar vara bättre lämpad i en offensiv kontext när han spelar i backlinjen kontra när han spelar på mittfältet. På mittfältet får man intrycket av att han mest spelar i sidled eller bakåt utan så värst många hotande vertikala passningar. I lördags som mittback satte han flertalet gånger raka passningar upp i plan, varav två stycken renderade i fina mål. Att han råkade fippla till det och släppa till ett mål, som visserligen inte borde ha godkänts, drar ner helhetsbetyget en smula, men han visar att han fortfarande kan vara en tillgång.
