Lucka 8: Chelsea - Manchester City år 2018
Kanske den mest otippade matchen Chelsea gick och vann för exakt ett år sen på dagen, ett Sarri-lag som spelade i denna match utan en renodlad forward med två i mångt och tycke ovana målskyttar.
Manchester City, ett lag som alltid är svårt att slå oavsett om det är på hemmaplan eller bortaplan. Likaså denna match som spelades den 8:e december på Stamford Bridge, en säsong där Liverpool snackades upp att kunna mäta sig med City på allvar om att vinna ligan. Bakom i vassen lurade Chelsea och dem andra topplagen, förutsättningarna för Chelseas del inför denna match var enkel. Stå emot så länge som möjligt och nyttja dem få misstag Manchester City kommer göra.
Maurizio Sarri, den gode italienaren. Mycket finns att säga om den mannen, allt som oftast i negativ bemärkelse. Men självklart även i positiva, undertecknad är fortsatt faschinerad av en äldre italiensk gubbe som står fast vid sina principer oavsett kultur och land. Ska det inte rökas cigaretter i ett annat land på arenor, så ska dem istället tuggas på. Blir matchen inte som förväntat, så ska inte taktiken ändras. Den ska fortsatt stå fast.
Men något annat skedde inför detta möte, Maurizio Sarri valde att bänka både Morata och Giroud. Och istället spela med Eden Hazard som en typ av falsk nia flankerad av Pedro och Willian. Matchplanen var inte den vanliga, håll bollen och skapa passningstrianglar som var den typiska Sarri-boll spelet övergick till ett mer defensivt tänk där det snarare handlade om att stå rätt och låta Eden Hazard hitta på något när tillfället gavs. Och fan, det funkade ju. Men det började inte lätt, en klump i magen befann sig innan matchen för att detta skulle bli en överkörning. Och i början av matchen kändes det som att City borde tagit ledningen med 2-3 mål, men något brukar hända i Chelsea när vi kommer rätt in i en match mot storlagen. Hur alla spelare offrar sig för varandra och springer till sista bloddroppe är något jag inte ser hos alla lag, att se hur en Azpilicueta stångas mot en Sané i högform och avvärjer skott efter skott, dribbling efter dribbling. Samtidigt som Kanté gör det Kanté är bäst på, vinna boll och förstöra uppspel.
Men juste, Kanté gjorde faktiskt något han börjar bli riktigt bra på. Att göra mål, och det verkar vara något som med åren vuxit in i Kantés repertoar som fotbollspelare. För efter frenetiskt City-tryck mot Chelseas mål med undantag för några kontringslägen så sker det oväntade, Chelsea kommer upp med bollen till Citys straffområde. Hazard som så många gånger förr, står med tre försvarsspelare framför sig, försöker hitta en lucka för en passning. Mellan dessa tre försvarsspelare skärs en passning igenom och med pondus och kraft smäller Kanté in målet. Ack så oförtjänt, men ack så välförtjänt på samma gång.
Pausvila, och inte fasiken kan vi sno alla tre poäng från detta möte väl? Men detta var ingen normal fotbollsmatch, till andra halvlek så kommer City ut med fortsatt hög intensitet och pressar ner Chelsea till straffområdet. Men någonting känns annorlunda, City känns stressat, pressat och lite nervöst. Och Chelsea ser då till att skicka in anodastöten, David Luiz möter en perfekt hörna med en nick mot bortre burgavel. Helt otagbar för Ederson, och 2-0 var ett faktum. Ett underlägset Chelsea sett till matchen hade alltså besegrat Guardiolas mannar med följande matchstatistik:
Chelsea - Manchester City
39% Bollinnehav 61%
8 Skott 14
5 Skott på mål 4
1 Hörnor 13
12 Fouls 11
Många "runs" fick se sig brutna: City fick sitt första nederlag i Premier League på 22 matcher-
Detta var Sarris första seger över Guardiola. En förlustrad på tre matcher som till sist hade brutits.
Guardiola hade tappat tre ligamatcher mot Chelsea, mer än mot något annat lag som manager.
16 dagar kvar till julafton...
