Mållöst på Molineux
Charlton återhämtade sig snabbt efter förra helgens storförlust. Ledda av sin nye manager Guy Luzon knäpptes försvaret till framför en debuterande målvakt. En mållös tillställning kan tyckas inte vara så mycket att hänga i julgranen, framför allt inte efter Tjugondag Knut, men trots ett massivt bollinnehav från Wolves stod Charlton för de flesta målchanserna.
Det var en lövtunn trupp som åkte upp till Midlands från SE7, 18 personer, dvs det maximala antalet som får ingå i en laguttagning. Det är ju inte helt ovanligt att någon skadar sig på uppvärmning eller, speciellt den här tiden på året, ådrager sig någon influensa eller liknande. Charltons nye manager Guy Luzon hade dock turen med sig denna gång och bjöd på några överraskningar i laguttagningen. Målvakten Etheridge fick kanske något orättvist bära hundhuvudet efter storförlusten borta mot Watford och fick lämna plats för det serbiska nyförvärvet Dmitrovic. Vänsterbacken Wiggins fick lämna plats åt, den av Hammarby ratade, Fox och in på mittfältet kom, den i veckan från Tottenham inlånade, den serbiske Veljkovic. Charltons trupp framstår därmed, likt många andra lag, som rena främlingslegionen. Inte mindre än åtta nationaliteter fanns representerade i startelvan och om vi lägger till avbytarbänken tio nationaliteter.
Formmässigt var det två diametrala lag som ställdes mot varandra. Wolverhampton är inne i en mycket positiv trend med fyra raka vinster i ligan samt två oavgjorda matcher mot Fulham i FA-cupen, den sista förlust efter straffar. Charlton är tvärtom inne i ett fritt fall genom tabellen efter att inte ha presterat en seger sedan 8 november. Då i början av november låg Charlton på åttonde plats, den plats som Wolverhampton innehade inför gårdagens möte mot Charlton. På pappret således en enkel promenadseger för hemmalaget. Men som alla floskelälskare vet går det ju inte att ställa ut skorna, man behöver köra ända in i det berömda kaklet. Som jag skrev inför matchen har Wolves, trots alla vinster, haft väldigt svårt att döda matcherna och enmålssegrarna har radats upp en efter en.
Matchen inleddes på ett förväntat sätt där vargarna tog hand om bollen medan Charlton, tämligen naturligt, var inställda på att för första gången på tio försök inte släppa in några mål. Defensiven var under hösten Charltons signum och igår visade de åter prov den fast på ett annorlunda sätt än tidigare. Backlinjen tryckte hela tiden effektivt upp spelet, vilket tvingade hemmalaget till att rulla bollen mycket i sidled, och zonmarkeringen hade (tillfälligt?) övergivits. Det är möjligt att detta förändrade försvarsspel överraskade vargarna med det bidrog definitivt effektivt till att hålla dem borta från straffområdet. Allt eftersom tog även gösterna för sig offensivt även om det dröjde ända till slutet av första halvlek innan Vetokele var centimeter ifrån Gudmundssons inlägg. Ett mål där hade nog ändrat matchens karaktär kraftigt. Lagen gick till halvtidsvila utan att några mål hade producerats och underhållningsvärdet var inte särskilt stort.
Wolves inledde andra halvlek med ett dubbelbyte för att få bättre fläkt i anfallsspelet men gästerna, stärkta av första halvlekens resultat, tog för sig mer och mer ändå. Efter att Bikey blockerat en nick från Batth vände Charlton spelet snabbt och hemmakeepern Ikeme fick sträcka ut sig ordentligt på Harriotts skott från dryga tjugo meter. Matchen fortsatte i en liknande karaktär och det dröjde hela tjugo minuter in i halvleken innan den debuterande Dmitrovic fick göra sitt första ingrepp i matchen. En liten stund senare påbörjade Luzon en offensiv avslutning genom att löpande byta ut sina forwards mot likasinnade med piggare ben. Chansmässigt var det ett helt korrekt beslut och Charlton var det lag som var närmast att peta in ett mål i en match som dock förblev mållös. Statistiken talar sitt tydliga språk av hur matchen såg ut, Wolves vann bollinnehavet med 63 vs 37, skott mot mål med 8 vs 4 medan Charlton vann skottstatistiken på mål med 4 vs 2.
Wolverhampton klättrade en placering i ligan medan Charlton ligger kvar på sin sjuttonde plats. För Luzon var det givetvis en härlig start genom att laget tog sin första poäng sedan annandagen och att de för första gången sedan 22 november inte släppte in något mål. En klart positiv start alltså men en svala gör sombekant ingen sommar och nästa lördag sätts laget på ordentligt prov i mötet hemma mot Rotherham. Det blir Luzons första match på The Valley och där Charlton för första gången på flera månader är favorittippat!
Andra saker som hände under gårdagen som är värda att reflektera över. Att vara manager för ett lag är tämligen komplext. Man höjs till skyarna när det går bra men är den förste som får lämna skutan när det går dåligt. En kille som verkligen fick sin revansch igår är Charltons förre manager Phil Parkinson när hans Bradford borta med buller och bång slog ut mästarlaget Chelsea. Själv tittade jag på Man C - M-boro där ett jetleggat hemmalag inte alls motsvarade förväntningarna efter nyss hemkomna från Dubai. Samtidigt visade Boro prov på allt det som hör ihop med FA-cupen när lag från de lägre divisionerna får möjlighet att möta de stora lagen. Charlton spelade 0-0 hemma mot Boro för nästan exakt fyra månader sedan, formkurvan pendlar verkligen från ytterlighet till ytterlighet!
Laguppställningar
Wolverhampton
Ikeme
Hause (46*)
Stearman
Batth
Iorfa (75)
McDonald
Henry (46**)
Van La Parra
Edwards
Price
Afobe
--------------------
Kuszczak
Dicko (46**)
Doherty (75)
Ebanks-Landell
Evans
S Golbourne (46*)
Jacobs
Charlton
Dmitrovic
Solly
Bikey
Ben-Haim
Fox
Gudmundsson,
Buyens
Veljkovic (83)
Cousins,
Vetokele (78)
Harriott (70)
--------------------
Etheridge
Ahearne-Grant
Church (78)
Gomez (83)
Wiggins
Watt (70)
Wilson
