Elvan: Manchester United of the Eighties
Manchester United var under 80-talet storklubben som aldrig nådde ända fram, men det vimlade av fantastiska fotbollsspelare som kom och gick. Något som blev extra tydligt när Old School Football skulle ge sig på att ta ut deras bästa elva på 80-talet.
Utan tvekan den svåraste elvan att ta ut hittills. The Red Devils var laget som varje år på 80-talet fick ses som en utmanare till ligatiteln, men varje år ledde till ett misslyckande. Det magiska 60-talet började kännas avlägset och det magra 70-talet hade gjort fansen svältfödda. Faktum var att United under en säsong - 1974/75 - spelade i andradivisionen.
Under andra halvan av 70-talet började det dock hända saker. Tre FA-cupfinaler inom loppet av fyra år, dock bara en vinst, samt att managern Dave Sexton lyckades 1979/80 föra laget till en andraplacering i ligan.
Förväntningarna på det nya decenniet var därmed stora, vilket Sexton själv fick uppleva då laget säsongen efter föll tillbaka till för United mediokra resultat.
Den karismatiske Ron Atkinson hade varit manager för det ibland magiskt spelande West Bromwich Albion med spelare som Cyrille Regis, Brendan Batson, Laurie Cunningham, Peter Barnes, Remi Moses, Tony Brown och en begynnande mittfältsbegåvning vid namn Bryan Robson.
När Big Ron tog över efter Dave Sexton 1981 skruvades därmed förväntningarna upp än mer. Med sig fick han även Remi Moses och Bryan Robson.
Hela England sneglade på Manchester United. Var det något lag som skulle kunna peta ned Bob Paisleys Liverpool från tronen så var det väl United. Istället var det lag som Aston Villa, Ipswich, Tottenham och framförallt Everton som tog upp kampen. Lite senare också Arsenal. Men United fick inte till det.
Atkinson fick ihop två FA-cuppokaler 1982/83 samt 1984/85. Dubbelt så framgångsrikt som under decenniet innan. Dessutom låg man konstant runt tredje till fjärde plats och säsongen 1985/86 startade laget säsongen med tretton vinster och två oavgjorda på de första femton matcherna. På papperet hade man ett lysande lag, men slutade ändå bara fyra efter att på sedvanligt manér Liverpool och Everton samt denna gång även West Ham United (deras bästa placering genom tiderna) tagit sig förbi. Det var på tok för dåligt för Uniteds ambitioner och det lag man investerat i. Säsongen därefter började United sladda ned mot nedflyttningsplats.
Atkinson fick sparken och 1986 anlände succémanagern från Aberdeen – Alex Ferguson. Med tanke på hans enorma pokalsamlade i Skottland borde det vara en ganska så säker lösning. Men icke under 80-talet. Det skulle bli ännu sämre. Ferguson klarade klubben kvar med en elfteplats och tog en andraplats säsongen därpå, men sedan föll de tillbaka till en elfteplats och vore det inte för FA-cupsegern 1990, så hade Ferguson inte suttit kvar på sin post.
Resten är historia, men en annan historia.
Elvan (4-4-2)
Gary Bailey, målvakt
Den blonda kalufsen har nästan blivit en symbol för Tipsextra under 80-talet och han var en stabil, om än inte lysande, sista utpost under större delen av decenniet. Var konstant trea till femma i hackordning för Englands landslag efter Peter Shilton, Ray Clemence och i kamp med Manchester Citys Joe Corrigan samt West Hams Phil Parkes.
Mike Duxbury, högerback
Här råder ganska hård konkurrens, främst från John Gidman och Jimmy Nicholl. Duxbury fick länge vara tvåa efter Gidman, medan Nicholl mest figurerade i början av 80-talet. Duxbury kan dock spela var som helst i backlinjen, vilket är en fördel. Å andra sidan är Gidman och Nicholl även användbara på mittfältet. Dessutom finns där Viv Anderson, men han gjorde inte alls samma avtryck i United som i Nottingham och Arsenal. Svårt.
Kevin Moran, mittback
Med sina 71 landskamper för Irland och tio år i Manchester United är det svårt att förbise Moran. Två FA-cuptitlar, även om han blev den förste spelaren att bli utvisad i en FA-cupfinal mot storfavoriterna Everton 1985. Morans glädje vid Norman Whitesides 1-0 i förlängningen säger det mesta om det stora hjärtat hos en spelare som också var duktig på Gaelisk fotboll. Viss konkurrens av Martin Buchan och Gary Pallister. Buchan var dock inte lika bra under de år han spelade på 80-talet och blev inte ens uttagen i FA-cupfinalen 1983. Pallister var bäst på 90-talet.
Paul McGrath, mittback
Hur mycket jag än vill att skotten Gordon McQueen ska ta en plats i backlinjen, så går det inte. McQueen som hade en fantastisk karriär i både Leeds och United. Han är också känd för att i tidningen Shoot 1978 sagt att han ville stanna i Leeds karriären ut, för att bara några veckor senare skriva på för United med orden: ”99 % of players want to play for Manchester United and the rest are liars.” Den typen av agerande var inte så vanligt – då. I FA-cupfinalen 1985 petades dock McQueen till förmån för en mittback vid namn Paul McGrath som kanske är den bäste försvararen Irland har haft genom tiderna. I samband en ökad arbetsbörda efter Morans utvisning blev han också Man of the Match. Ett fysiskt unikum som på grund av dåligt leverne med mycket alkohol och många skador under långa stunder av karriären knappt var träningsduglig, men alltid suverän på match. Steve Bruce fanns i åtanke, men hans tid var 90-talet.
Arthur Albiston, vänsterback
Det enklaste valet av alla i backlinjen. Skotten var en den bäste på positionen under 80-talet.
Gordon Strachan, högermittfält
En något vassare spelare än Steve Coppell, men konkurrensen dem emellan är stenhård.
Norman Whiteside, mittenmittfält
Återigen ett svårt val, men Whiteside som var yngst på så mycket när han slog igenom fick en karriär som blev kortare än tänkt. Men hans förmågor fanns det inget tvivel om och när han i mitten av 80-talet hade svårt att ta plats som forward blev han istället en riktigt bra mittfältare. Han avgjorde även FA-cupfinalen 1985 mot Everton. Robson och Whiteside är den allomfattande fotbollen. Två spelare med boll i kroppen, lysande spelsinne och som dessutom sliter ont och kan sätta hårt mot hårt. Unika. Konkurrensen har dock varit hård från Ray Wilkins och den – ofta underskattade – Remi Moses.
Bryan Robson, mittenmittfält
Lagkapten och symbolen för Manchester United under 80-talet. Dyraste övergången mellan två brittiska lag någonsin när han kom från West Bromwich 1981. Hela 90 landskamper för England. En av giganterna i engelsk fotboll.
Jesper Olsen, vänsterytter
Holländaren Arnold Muhren gav viss konkurrens, såväl som Mickey Thomas, men främst var jag lite sugen att sätta Remi Moses till vänster. Men med tanke på arbetskapaciteten på övriga mittfältare kan det vara läge för en mer irrationell dansk. En galen idé vore också att sätta Whiteside till vänster och Moses eller Wilkins i mitten.
Frank Stapleton, forward
Han var med sitt mål för Arsenal med och sänkte United i FA-cupfinalen 1979, men gjorde även mål för The Red Devils i finalen 1983 mot Brighton. Stapleton var det stabila förstavalet under större delen av 80-talet.
Mark Hughes, forward
Kompletterar Stapleton perfekt och är en spelare som har det mesta och kan inte förbises. Tog Norman Whitesides plats som ung och blev även PFA Player of the Year 1988/89. Utflykten till Barcelona, där han skulle paras ihop med Gary Lineker i ett drömanfall, gick dock inte så bra. Engelsk fotboll var Hughes miljö.
Bubblare
Spelare som inte kom med i elvan. Har säkert missat flertalet spelare, men samtliga nedan har funnits i åtanke, även om flertalet var långt ifrån en plats.
Jim Leighton (mv), Chris Turner (mv), Gary Walsh (mv), Jimmy Nicholl (hb), John Gidman (hb), Viv Anderson (hb), Mal Donaghy (hb), Stewart Houston (vb), Martin Buchan (mb), Nicoal Jovanovic (back), Billy Garton (back), Mark Higgins (mb), John Sivebäck (back), Gordon McQueen (mb), Steve Bruce (mb), Graeme Hogg (mb), Gary Pallister (mb), Clayton Blackmore (vb), Lee Martin (vb), Mike Phelan (hb), Colin Gibson (vb), Ashley Grimes (mf,fw), Steve Coppell (mf), Sammy McIlroy (mf), Neil Webb (mf), Paul Ince (mf), Ray Wilkins (mf), Lou Macari (mf, fw), Remi Moses (mf), Mickey Thomas (mf, ytter), Lee Sharpe (mf, ytter), Peter Barnes (ytter), Liam O Brien (mf), Russel Bardsmore (mf), Ralph Milne (mf), Arthur Graham (mf), Laurie Cunningham (ytter), Danny Wallace (ytter, forward), Garry Birtles (fw), Andy Ritchie (fw), Jimmy Greenhoff (fw), Scott McGarvey (fw), Terry Gibson (fw), Mark Robins (fw), Joe Jordan (fw), Peter Davenport (fw), Brian McClair (fw) och Alan Brazil (fw).
Avrundar med ett klipp från ett derby säsongen 1985/86 då United var på topp. Seger med 3-0 på Maine Road. Bryan Robson inleder med mål på straff. Arthur Albiston späder på medan Mike Duxbury avrundar. Noterar också att yttern Peter Barnes gör ett sällsynt framträdande. Barnes var fantastisk i West Bromwich, men lyckades inte i United. Under 80-talet hamnade hela fyra killar från WBA:s gyllene generation i United - Bryan Robson, Remi Moses, Peter Barnes och Laurie Cunningham. Den senare gjorde bara några få matcher dock, då han var på lån från Real Madrid.
