Fantastisk underhållning och fem gjorda mål
Efter drygt 90 minuter fantastiskt underhållande fotboll, kan jag konstatera att lika underhållande som spelet var, lika dålig är jag på att tippa. Men vem bryr sig? Vi utklassade West Bromwich och är i skrivande stund tre poäng före Liverpool.
Vad ska man säga? Jag trodde på en tuff match där jag fullständigt skulle strunta i hur vi spelade. Bara vi vann. Mitt tips var att Ronaldo skulle avgöra från straffpunkten.
Hur fel kan man ha?
Matchen var inte tuff. Den hade en (1) tuff incident. Vi spelade långa stunder briljant. Ronaldo gjorde inte ett (1) mål, han gjorde två. Och inget av dem kom från straffpunkten. Det enda jag prickade var väl segern. Och vilken seger det blev.
Det röda tåget fortsatte sin marsch i jakten på att försvara ligatiteln. Vi fullständigt utklassade motståndarna på deras egen hemmaplan, där de för övrigt hittills spelat helt okej.
Med tanke på spelet idag och skadeläget, känns det som om ingenting kan stoppa oss. Skulle det börja gå emot oss, är det väl bara att ringa efter Rob Stiles. I kväll satte han inga käppar i hjulet för oss.
United:
Många lyfte säkert på ögonbrynen när laguppställningen offentliggjordes. Ferdinand, Park och Brown var tillbaka för spel. De två förstnämnda tog för övrigt också plats i startelvan medan Brown startade på bänken.
Jämfört med min startelva, blev det Fletcher och Scholes som tog plats på bänken. Det känns lite som om det varit ”locket på” kring skadorna. Tidigare spekulerades det i att de möjligtvis skulle vara tillbaka till matchen mot Everton.
Det var också innan man bestämde sig för att tidigarelägga den.
Jag har svårt att se att man skulle chansa med någon av dessa tre spelare, om man inte känt sig ganska säkra på att de skulle hålla för spel. Då hade det väl varit smartare att spara dessa till matchen mot Everton.
Men ikväll fungerade allt och lite till.
Neville flyttade ut på sin ordinarie kant och Ferdinand bildade mittbackspar med Vidic. På mittfältet tog Park hand om en av kanterna och Giggs flyttade in centralt. Precis som väntat fann vi bulgaren och argentinaren längst fram.
Van Der Sar
Neville (70´ Eckersley) - Ferdinand (70´ Brown) - Vidic - O´Shea
Ronaldo - Carrick - Giggs - Park
Berbatov ( 77´ Tosic) - Tevez
Ej använda avbytare: Kuszczak, Scholes, Fletcher, Gibson
West Bromwich:
Det var inte bara vi som led av många skador. Tränaren Mowbray kunde också stoltsera med en ganska diger skadelista även om han ändå kunde räkna in viktiga spelare som Donk, Morrison och Bednar.
Inför matchen spekulerades det friskt i att dessa inte skulle finnas tillgängliga för spel. Donk tog plats i backlinjen från start och de andra två satt på bänken.
Hoefkens flyttade istället upp på mittfältet och anfallet bestod av Fortune och Simpson.
Carson
Robinson - Donk - Pelé - Zuiverloon (64´ Morrison)
Brunt - Valero - Koren - Hoefkens
Fortune (45´ Cech) - Simpson (64´ Bednar)
Ej använda avbytare: Kiely, Kim, Dorrans, Teixeira
1:a halvlek:
Matchen hade verkligen allt man kan önska sig. Mycket av det hände redan i den första halvleken. Jag måste erkänna att jag hade stora problem med att äta mina chips under matchen. Så fort jag vände blicken mot skålen och stoppade chips i munnen, hände något intressant.
Knastret i skallen störde min fokusering på de engelska kommentatorerna och jag kände att jag hela tiden låg ett steg efter.
Efter tio minuter av matchen konstaterade jag att ”detta kan ju bara inte sluta mållöst”.
Alla mina försök att lägga märkte till eventuell taktik och försök till att göra något åt det analyserande hållet, grusade snabbt av allt som hände.
Matchen kändes på något sätt som en dåligt skriven novell, där bara händelser staplades på varandra och inget utrymme för upplevelser gavs. Jag märkte dock att bristen på upplevelser berodde på allt som hände. Istället sitter jag nu här med alla positiva känslor och vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.
Chanserna avlöste varandra. Båda lagen skapade chanser och det var hemmalaget som var närmast ett ledningsmål. Efter Nevilles ”hål i luften” sprang sig Simpson i bra skottläge. Skottet styrdes på Ferdinand och gick strax utanför stolpen.
Alldeles innan hade Carrick på mållinjen rensat bort ett ganska tamt avslut, som letade sig förbi Van Der Sar.
Våra chanser fanns också. Park och Berbatov två gånger om hade fina lägen. Något klena avslut gjorde att Carson i målet kunde göra ett par enkla räddningar och en fin utrusning.
Det kändes som att det inte fanns någon taktik från något av lagen.
Spelet böljade fram och tillbaka. Främst kom vi längs högerkanten, där vi anföll betydligt oftare i den första halvleken. Hemmalagets anfallspar var riktigt på hugget och oroade ständigt. Samtliga i vår backlinje blev någon gång ganska billigt bortgjord och det var väl i ärlighetens namn domare Stiles som räddade oss från både frisparkar och varningar.
Halvvägs in i halvleken börjar vi ta tag i spelet på ett bättre sätt. Albions mittfält firar inte lika mycket framgång och de vinner heller inte lika många bollar. Det i sin tur gör att deras anfallsspel tunnas ut mer och mer.
Firma Berbatov/Carrick sågar sig sedan igenom hemmalagets försvar med ett imponerande väggspel och bulgaren sätter distinkt bollen i mål. Minuten efter är det nästan dags igen. Matchens lirare, Giggs, vinner boll på mitten, gör sin gubbe och sätter fart. Han lägger ut bollen till Ronaldo som löper längs vänsterkanten och hittar Tevez med ett fint inspel. Argentinarens avslut letar sig tyvärr på fel sida om stolpen.
Vi fortsätter att skapa chanser fram tills det är fem minuter kvar av halvleken. Då får vi oväntad hjälp, när Stiles på allvar kliver in i matchen. Innan han halvt avgör matchen har hemmalagets Zuiverloon bränt ett gyllene läge, när han med en klen volley bränner ett jätteläge.
I en 50/50-duell mellan Robinson och Park, blir först Albionspelaren vansinnig efter att fått frispaken emot sig. Visst, satsningen är hård och frisparken får han ta. När då Stiles till mångas förvåning direkt drar fram det röda kortet, är Robinsom på väg att explodera. Ett mycket hårt beslut som definitivt kan diskuteras. Själv tycker jag att det är helt felaktigt.
Lagom upprörd över domslutet agerar senare Koren onödigt hetsigt vid egen hörnflagga och får en onödig frispark emot sig samt varning. Carson som hittills varit bra, gör en riktig groda när han ska plocka ner frisparken från Giggs. Tevez är snabbt där och sätter den tappade bollen i mål. Carson vädjar att han blivit attackerad av Vidic, men reprisen visar att den egna medspelaren som är ännu närmare honom, knappt har kroppskontakt. Kanske kände Carson själv av misstaget han gjort?
2:a halvlek:
Inledningen på den andra halvleken är väl inte lika händelserik som den första, men har ändå chanser åt båda håll. Knappt tio minuter in i den, ligger vår tredje boll i mål. Åter igen är det firma Carrick/Berbatov som samarbetar, men anfallaren vinkas korrekt av för offside.
Extra surt blir det när Ronaldo minuten efter felaktigt blir avvinkad för offside och samtidigt blåst på ett friläge. Med tanke på Stiles nivå för gula och röda kort, klarar sig sedan hemmalagets Donk från en solklar varning när han klättar lite väl mycket i rygg på Berbatov.
Sedan smäller det bara till. Med munnen full av chips konstaterar jag att samme Donk har sprungit sig fri efter ett fint anfall och dundrat bollen i närmsta stolpe.
Det känns verkligen som att ingenting kan stoppa oss. Vi kommer att vinna och Van Der Sar att sätta nytt rekord i att hålla nollan flest minuter i rad.
Efter en timmes spel, slår vi äntligen en bra hörna. Det serbiska lokomotivet kommer rusande efter pinsam markering från hemmalaget. Vidic panna till boll och 3-0.
Han gör allting rätt! Till och med när han ska ha en solklar varning i första halvlek, vinkar Stiles avvärjande.
Hemmalaget gör ett dubbelbyte och in kommer de offensiva krafterna Morrison och Bednar. I en annan match kanske det hade spelat roll, men inte ikväll.
Matchens sista halvtimme blir en transportsträcka. Dock fylld av chanser för oss och diskutabla varningar för hemmalaget.
Vidic hittar Tevez som i sin tur lägger en fin boll i djupled till Giggs. Redan i början på Giggs löpning ser man tydligt hur han uppmärksammar Ronaldos löpning. Istället för att själv skjuta, lägger han istället en underbar sidledspass som Ronaldo kan springa in med i mål.
Ett mycket efterlängtat mål för honom själv och oss, supportrar.
Minuter senare är det nära igen. Carrick som hittills slagit mängder med fina bollar, frispelas själv. Visst ska han göra mål men bollen går istället utanför. Ett lite bättre avslut och han hade själv gjort mål. Ett litet sämre avslut och Ronaldo eller Berbatov hade satt bollen, som då istället hade blivit en fenomenal passning.
Samtidigt kommer ett lika efterlängtat byte. In på plan springer Brown, efter en lång tids skadefrånvaro. Även om han inte får mycket att göra i matchen är det skönt att veta att han är tillbaka.
Matchens sista mål är också värt att poängtera lite mer. Berbatov springer sig loss och vänder sedan om för att servera Ronaldo en riktig macka. En snabb helomvändning och bollen placeras mellan benen på Carson. Hälften av hemmaspelarna skriker sig hesa över dubbla offisde och blir fullständigt vansinniga på Stiles, som godkänner målet. Reprisen visar att linjedomaren gör rätt båda gångerna och istället kan Stiles dela ut nya varningar till West Bromwich.
När han sedan blåser av matchen efter 92 minuters spel, märker jag för första gången vilket lyckorus jag verkligen befinner mig i. Anteckningarna från matchen ser ut som ”jag vet inte vad”.
Sammanfattning:
Tja, vad ska jag säga?
5-0 på bortaplan! Det var inte igår. Vi är nu tre poäng före Liverpool, härligt!
Det spelar ingen roll vilken domare som hade dömt denna match. Vi hade vunnit ändå. Så överlägsna var vi. Samtidigt kan jag ändå inte sticka under stolen med att erkänna att visst får vi mycket hjälp av Stiles. Det kändes lite som om han startade och avslutade matchen i svart. Där emellan var han något mer röd.
Utvisningen av Robinson blir tung för West Bromwich och även om Stiles inte gör fler matchavgörande domslut, bidrar ändå hans tveksamma domslut att hela laget vänder sig emot honom och tar ut all negativ energi på honom.
På samma sätt ska vi inte ge Stiles för mycket av vår egen insats. Efter matchens första 15-20 minuter, spelar vi nästan felfritt. Visst kommer det någon vass chans från hemmalget, främst Donks stolpskott, men det är vår kväll och inget hindrar Van Der Sar från att nu inneha det nya rekordet. Cechs gamla rekord på 1024 minuter finns inte längre.
Jag vet knappt vad jag ska skriva om spelarna. Det känns fortfarande som att jag själv inte riktigt landat.
Backlinjen startar osäkert men spelar upp sig efter hand. Samtidigt vinner mittfältet fler bollar och tar till slut över spelet fullständigt. Ronaldo gör två mycket efterlängtade mål och jag hoppas verkligen att detta kan få igång honom på allvar.
Berbatov glider fram och Tevez sliter sig fram men på min näthinna är det ändå Giggs magnifika bollbehandling som dröjt sig kvar. Han må vara äldst av utespelarna men av det märktes ikväll - ingenting!
Jag lyfter på hatten jag inte har och bockar och bugar. Tack, Giggs!
För er som ännu inte sett matchen, leta upp en sändning på Canal+ Sport och gör er hemmastadd i soffa eller fåtölj, men håll er borta från chipsen.
Nu ska jag gå och borra ner huvudet i kudden och mysa. Vi är nu i ensamt majestät i serieledning och där ska vi stanna!
