Arsenal - Manchester U
4 - 6

Tre tankar och spelarbetyg efter straffsegern mot Arsenal

Så ja, get in! GET IN! Manchester United gjorde saken svårare för sig själv, fick stå emot en del saker och kämpa och slita sig igenom en bortamatch mot Arsenal. När allt sedan var sagt och gjort hade all slit, allt defensivt kämpande, allt springande och all kvalitet gett resultat och skickat United vidare i FA-cupen. En seger som i stunden är helt underbar, och en seger som i förlängningen kan betyda hur mycket som helst.

Ruben Amorims Manchester United har anlänt
Efter den fina insatsen mot Liverpool förra veckan var frågan om United skulle kunna följa upp och inte direkt hamna tillbaka i gamla synder och falla ihop. Redan laguppställningen visade att Ruben Amorim åtminstone hade för avsikt att det inte skulle vara någon engångshändelse. När matchen sedan drog igång satte United in en hög press och vann tidigt ett inkast, därefter var det den defensiva strukturen det lutades mot – och här skulle inget ges bort gratis. Från första till sista utpost tog fullt ansvar för sin uppgift och lämnade inget till slumpen. Koncentration, aktivitet och struktur.
Den som faller ur ramen är Diogo Dalot som i sitt övermod kastar sig in i en duell på mittplan och helt onödigt åker ut. Att då med en dryg halvtimme kvar fortsätta sätta fötterna rätt, arbeta stenhårt och ta matchen till förlängning imponerar på mig – trots mer än ett domslut som bara gavs till Arsenal. Att sedan inte tumma på något utan stå upp hela vägen under förlängningen imponerar än mer. När det sedan blir straffläggning behåller hela bunten lugnet, de står tillsammans och är så otroligt säkra. Kanske var det tacksamt att möta ett motstånd som Arsenal där defensiven kan prioriteras, men ingen kan säga annat än att United följde upp en bra prestation med en ny bra prestation. Det finns en kämpaglöd, det finns spelare som vill något – det finns en tro. Det är underbart.

Altay Bayindir och det defensiva blocket
Nu har ju Amorim redan bekräftat att Bayindir kommer ta plats mellan stolparna, men jag hade gärna sett att Onana fått fortsätta. Det där är mina egna ord när jag argumenterade för startelvan inför matchen, hur glad är jag inte nu att det är Ruben Amorim som tar ut laget och inte jag. Altay Bayindir är utan tvekan segerorganisatör när han räddar straff under ordinarie tid, gör dubbla superräddningar på Declan Rice avslut och därefter räddar Kai Havertz straff i straffläggningen.
Han fick också utomordentlig hjälp matchen igenom av Manchester Uniteds defensiva block. Matthijs de Ligt blockerade avslut, Harry Maguire skickade undan bollar och Lisandro Martinez smällde på i varenda duell. Noussair Mazraoui nickade undan hörna efter hörna och Manuel Ugarte täckte yta och vann boll. Leny Yoro hoppade in och var stabil och Tyrell Malacia gjorde sin bästa match sedan jag vet inte när.
Under första halvlek skrockades det i matchkommenteringen över Uniteds dittills enda avslut på mål, när faktum var att Uniteds defensiv gjorde så att bortalaget hade hundraprocentigt övertag i den statistikkolumnen. Visst, Arsenal skapade lägen när de under en hel timme fick spela med en man mer, men tack vare den defensiva strukturen och spelarnas noggrannhet hölls det till ett minimum. Framöver kommer United ställas inför helt andra scenarion, men att två gånger om mot Englands två kanske tuffaste motstånd på bortaplan prestera en defensiv på detta vis gör att det finns hur mycket som helst att bygga på.

Nerver av stål
Manchester United och straffläggning; först av allt kommer jag så klart att tänka på Champions League-finalen mot Chelsea 2008. Ett lag fyllt av stjärnor som vunnit tunga titlar på löpnade band klev fram och placerade in säkra straffar och United lyfte pokalen mot den regniga skyn. Även om United vunnit straffläggningar sedan dess är min instinkt ändå alltid att det kommer bli skit. Det har bränts straffar av mängder av olika spelare, och när ingen straff bränns går det hela varvet runt och en målvakt som inte har fötterna som adelsmärke tvingas skjuta. Med den höst United haft, och med de senaste åren laget har i kropp och huvud och efter att ha lagt all energi som fanns på att ta matchen till straffläggning fanns risken att det skulle bli ett antiklimax. Men i tur och ordning klev Bruno Fernandes, Amad Diallo, Leny Yoro, Lisandro Martinez och Joshua Zirkzee fram och var inte ens nära att missa. Vi pratar om en lagkapten som tar ansvar, unga spelare som nästan aldrig varit i dessa sammanhang tidigare, vi pratar om en mittback som sista minuterna joggade runt som anfallare och vi pratar om en avgörande straff för en anfallare som för inte så många veckor sedan fick burop mot sig när han byttes ut på Old Trafford. Det finns så mycket att imponeras av under dagens match, arbetsinsatsen, individuella prestationer, och nerver av stål.

Spelarbetyg

1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best

Altay Bayindir: 6
Att det skickas insparkar över kortlinjen stup i kvarten bryr jag mig inte ett dugg om just nu. Visst uppvisar han väl ändå lite pondus i luftrummet, och framför allt räddar han straffar och gör några direkt matchavgörande räddningar när Declan Rice avslutar med både huvud och fötter. Efter att inte ha övertygat särskilt i United-tröjan var detta en revansch som heter duga.

Matthijs de Ligt: 6
Även om nederländaren tydligen är som ett kylskåp i vändningarna enligt kommentatorerna är han direkt avgörande med sitt spel en-mot-en och sina brytningar. Två blockade avslut i förlängningen gör att United kan ta matchen till straffläggning, och tillsammans med sina kollegor i backlinjen är det en topprestation.

Harry Maguire (ut 114’): 6
Linkar av plan efter 114 spelade minuter, och det var 114 superba minuter från Harry Maguire. Plockade bort i stort sett allt som kom i luften och plockade undan det som kom längs marken. Stod rätt, blockade, passade, styrde. Ja, en toppinsats. Får mycket emot sig när Havertz fick någon slags akut kristallsjuka och domaren av någon anledning dömer straff, men rättvisan vann.

Lisandro Martinez: 6
Från första sekund är han vaksam och följsam på passningar som kommer in i djupet, och fortsätter sedan på inslagen väg. Trycker till i duellspelet, vinner bollar och står i vägen för skott och inspel. Som matchen utvecklas får han inte tillfälle att använda sin vänsterfot, men defensiven är huvudfokus och där är han urstark. När vänsterfoten ändå skulle användas var han stensäker från straffpunkten.

Noussair Mazraoui: 6
Gavs inte särskilt mycket utrymme till att följa med offensivt, men defensivt hade han bra kontroll – först till höger och sedan till vänster. Nickade undan mänger av hörnor och inlägg och var ständigt alert på Arsenals inspel och framstötar.

Manuel Ugarte (ut 91’): 6
Börjar matchen starkt och vinner direkt både dueller och boll, något han fortsätter med matchen igen även om Arsenals mittfält ibland har övertag. Tar några frisparkar för att sätta stopp i spelet, lyckas hålla i boll och ger United andrum när man är en man mindre på plan. Formkurvan är snarare en rät linje på hög höjd. Något förvånande utbytt till förlängningen.

Kobbie Mainoo (ut 80’): 5
Vissa problem med att hålla koll på Arsenals mittfältet – Ødegaard specifikt – under första halvlek. Lyckas ändå behålla en stabilitet i laget tillsammans med Ugarte, och när han väl får bollen visar han sin spets och ger United viss kontroll och lugn.

Diogo Dalot: 1
Drar på sig ett gult kort tidigt i andra halvlek och kastar sig sedan otroligt korkat in i en duell på mittplan och åker raka vägen ut efter en timmes spel. En helt okej insats fram till dess men FÅR INTE sätta laget i ett sådant läge. Underkänt så det skriker om det.

Alejandro Garnacho (ut 80’): 5
Tuff matchinledning där han knappt får känna på bollen och inte heller får kontroll över den när den väl kommer. Gör dock ett fint defensivt arbete, och när han vinner boll på mittplan i inledningen av andra visar han sin offensiva spets och beslutsfattande från den övre hyllan – hans agerande ger United ledningen. Får ta än mer defensivt arbete efter utvisningen, inte helt bekvämt men fullt godkänt.

Bruno Fernandes: 6
När United inte har så mycket boll blir det mycket arbete i defensiven för portugisen, då krigar han förtjänstfullt på. När han väl får bollen lyckas han hålla i den, skapa lite utrymme och hittar också en del konstruktiva lösningar offensivt. Rör sig över stora ytor och dirigerar laget från sin position. Världsklassavslut på Garnachos framspelning, och säkerheten själv från straffpunkten.

Rasmus Højlund (ut 80’): 3
Lite som vanligt har dansken en tuff match. Får jobba en del i isolation och får inte det understöd han skulle behöva, samtidigt lyckas han inte heller fånga in bollar och hålla upp spelet när United sätter upp den mot honom. Lyckas ändå någon gång och sätter United i bra omställningsläge, men har det tufft.

Inhoppare:

Toby Collyer (in 80’): 5
Har som uppgift att springa, täcka ytor och få iväg bollar från Uniteds straffområde. Sätter inte många fötter fel.

Joshua Zirkzee (in 80’): 5
Hittar mer offensiv under den tid han är på planen än Højlund lyckas med. Får in bollar och slår öppnande passningar. Avgör sånär med ett bra avslut som Raya räddar innan han sedan lurar målvakten åt fel håll i straffläggningen och skjuter United vidare i FA-cupen.

Amad Diallo (in 80’): 5
Inga tveksamheter från straffpunkten, skapar innan dess några lägen som kunde gett United segern än tidigare.

Tyrell Malacia (in 91’): 5
Imponerande inhopp efter en tuff tid sedan han kom tillbaka från skada. Agerar säkert och får bort flera bollar kring efter straffområde, värderar också bra i duellspelet.

Leny Yoro (in 114’):
Spelade för kort tid för att betygsätta, men hur säker som helst från straffpunkten.

Tränare:

Ruben Amorim: 6
Varför Bayindir istället för Onana, varför byta ut Ugarte och skulle verkligen Malacia hoppa in? Ruben hade rätt, jag hade fel. Går för en stark startelva och bygger kontinuitet, håller också igen med byten när strukturen verkligen sitter. De brukar annars komma tidigt, nu kom de i helt rätt lägen. Coachar laget ypperligt efter Dalots röda kort och verkar ha planterat en tro och arbetsmoral i laget. Du kan gå och lägga dig med ett leende på läpparna ikväll, Ruben.

Det där var ju himla härligt eller hur?! Vad känner ni, vad tänker ni? Dela mer er i kommentarsfältet här under.