Marseille - Chelsea: 1-0
Detta skulle bli matchen som styrkte självförtroendet inför det tuffaste spelschemat i Premier Leauge i mannaminne. Det sket sig. Chelsea gick inte igenom gruppspelet med idel vinster. Man gick inte igenom gruppspelet obesegrade. Och målnollan i Champions Leauge sprack.
Förutsättningarna innan match var glasklara. Chelsea skulle, oavsett hur det slutade i matchen, bli gruppsegrare och Marseille skulle sluta grupptvåa. Så, det man egentligen spelade om var prestige. Prestige för Chelsea att gå genom gruppspelet med idel segrar och prestige för Marseille att kunna vinna mot Chelsea, med forne Marseillespelare Drogba som frontfigur.
Chelsea skulle mönstra ett relativt namnkunnigt lag där det enda egentliga utropstecknet var unge McEachran från start. Cole och Anelka hade sedan tidigare fått beskedet att få stå över matchen.
Marseille öppnade bäst och skapade den första riktiga farligheten i den 11:e minuten när Valbuena fick på ett hårt skott i ribban och en efterföljande hård nick utanför.
Blott två minuten senare fick Remy nästa chans för Marseille men hans skott utifrån strök Cechs högra stolpe. Chelseaförsvaret såg i denna period ganska darrigt ut och man fortsatte med att släppa till några halvchanser.
Det skulle dock bli ändring på det redan i den 16 minuten när Malouda fick en bra boll i straffområdet men blev fälld och domaren pekade på punkten. Reprisbilder visar att det var en solklar straff men efter samtal med några av sina hundra assistenter kom man fram till det felaktiga beslutet att låta straffen utebli.
Chelsea skapade i denna period ett visst tryck med bland annat ett långskott över från Ramires och ett inspel till Kalou som sköt utanför från nära håll.
I den 35:e minuten stack Marseille upp och fick en frispark efter ruff av Terry. Frisparken nickades i mål av Heinze men blev bortdömt på grund av offside. En avblåsning som på repriserna såg hårfin men korrekt ut.
I den 43:e minuten kom Kalou igenom och blev bryskt tacklad i straffområdet, utan åtgärd. Jag väljer att sammanfatta denna incident som den engelska kommentatorn "This forth officials, what purpose do they fill?"
Chelsea började andra halvlek bäst och pigge McEachran hittade Malouda med en lysande genomskärare i inledningen. Den sistnämnde såg dock ut att vara befriad av tempo och kreativitet när chansen rann ut i sanden i och med ett tamt skott rakt på målvakten.
Därefter tog Marseille tag i taktpinnen men utan att skapa några riktiga farligheter. Man lyckades med att få några resultatlösa frisparkar en bra bit utanför straffområdet samt ett skott som en ständigt kämpandes Ivanovic vräkte sig fram för att blocka.
i den 62:e matchminuten byttes Sturridge in istället för Drogba som fint avtackades med varma applåder från hela läktaren.
i den 71:e minuten lämnade Terry över kaptensbindeln till Ferreira för att sedan lämna planen till förmån för framtidsnamnet Bruma. Chelsea spelade i denna perioden inte bra fotboll och blev kraftigt tillbakatryckta av Marseille som dock bara mäktade med ett par långskott över ribban. En känsla hade dock smugit sig in av att Marseille var närmst ett ledningsmål.
Bosingwa signalerade oroväckande för byte med en kvart kvar av matchen och fick sin vilja igenom. In på planen kom Van Aanholt.
Bara minuten senare kom målet vi väntade på. Ett skott från Taiwo styrdes fram till en fri Brandao som enkelt rullade in 1-0 inte helt orättvist. Där slutade matchen och resultatet var som sagt inte helt orättvist vilket man kan avläsa av statistiken. Marseille vann skotten med 17-10 och bollinnehavet med 57-43.
Chelseas kräftgång fortsätter och det ser riktigt dystert ut inför kommande motsånd i december månad. Backlinjen och målvakten ser väl okay ut men fram åt är det värre. På mitten och i anfallet har Essien precis kommit tillbaka från skada och ännu inte hittat flytet, Malouda är ljusår ifrån förra säsongens form och Ramires är ännu inte Premier Leauge-klass. Lägg därtill den ständiga besvikelsen Kalou, en underpresterande Drogba och ett gäng ynglingar som inte tar vara på chansen när chansen ges och du har dagens Chelsea. Lite cred kan dock ges McEachrans väg som stundtals visade prov på stor potential.
Marseille: Mandanda, Heinze, Dawara, Taiwo, Kabouré, N'Diaie (J. Ayew), Cheyrou, Abriel (A. Ayew), Remy, Branado, Valbuena (González)
Chelsea: Cech, Ferreira, Terry (Bruma), Ivanovic, Bosingwa (Van Aanhoolt), Essien, Ramires, McEachran, Malouda, Kalou, Drogba (Sturridge)
