Matchanalys: Liverpool - Everton
Efter ett bekymmersamt poängtapp senast gällde det för laget att rycka upp sig. Vi fick då se möjligen den bästa offensiva prestationen under hela säsongen hittills, där varje anfall präglades av att snabbt komma till avslut. Steven Gerrard har också börjat att trivas i sin nya roll nu.
Generella tankar
Ett mer spelande Liverpool sågs till en början, matchen i sig skulle fortsätta på samma vis där spelets gång gick från straffområde till straffområde. Det var därmed inte mycket till mittfältsspel med bollen i ägo varken hos Liverpool, eller Everton, kanske försökte bägge lag utnyttja svagheterna (skadorna) som fanns i backlinjen hos respektive lag. Liverpool spelar ett rent 4-2-3-1. Liverpool spelar sig igenom mittfältszonen med snabba uppspel och därigenom bearbetar sig fram i boxen. Matchens atmosfär utgjordes av att det knappt fanns något avsiktligt ruff, bägge lag var här för att spela vackert.
Efter bara 17 minuter har vi avlossat sex skott mot mål, häpnadsväckande hur pass fort bägge lagen tar sig till avslut, speciellt Liverpool som har spelövertaget i matchen. Ibland ser spelsystemet ut som ett 4-4-2 i skugga, med det menar jag att yttrarna bara placerar sig på kanterna ifall de vill undvika passningsskuggorna, i den första fasen där bollen ska spelas snabbt igenom liknar det mer ett 4-2-3-1. Trots resultatet efter full tid så är det livsfarligt varje gång Everton är inne i vår tredjedel i första halvlek, Roberto Martinez prioriterade snabba avslut i denna match, samma sak gällde Brendan Rodgers.
20 skott på mål sammanlagt, varav 9 av dessa testade Tim Howard. Vad vi kan se är att det fanns en del direkta avslut även från utanför straffområdet, budskapet var klart och tydligt för Rodgers, vi skulle gå på avslut när vi väl hade läget att göra så. En liten detalj är att de fyra målen (de gula pilarna) alla kommer till från vänsterkanten och inåt.
Offensivt spel
Steven Gerrard hade inför matchen pratat om att han måste lära sig mer om att spela i en djupare position och att det är en position som gör att han kan spela en längre tid fortfarande i klubben. Det är väldigt sällan som man ser Gerrard täcka spelare, istället täcker han ytan framför mittbackarna, ibland fick Everton då en lucka öppen för att spela vidare bollen på i och med att Gerrard mest faller av.
Men det finns en positiv sida med allt detta, den är att motståndarna måste söka sig utmed kanterna istället för passningsalternativ centralt. Gerrard bildar vad man kallar ett tredje block som en försäkring för att stänga löpvägar centralt, tanken är glasklar från Brendan Rodgers sida, ingen ska penetrera vår försvarslinje centralt genom att placera ut tre man på liten skala av planen.
Ovan ser vi den ytan Gerrard älskar att operera kring nu för tiden, precis framför mittbackarna. Det kanske inte låter mycket med tre blockeringar, men varenda en av dessa blockeringar kom till i ett kritiskt läge i matchen, det hade med andra ord blivit livsfarligt ifall skottet hade gått igenom.
Medan resten av mittfältet flyttar upp i denna omställning så stannar Gerrard fortfarande kvar i position som sittande mittfältare, delvis blir han mindre aktiv på detta sätt offensivt, men framför allt får han energi över för att i det senare skedet vara med och exempelvis blockera skott.
Här ser vi det ur en annan vinkel, Gerrard har bara Skrtel bakom sig, annars håller han sin position än en gång. Detta ska förhoppningsvis leda till att han får bättre överblick över planen och kan slå passningar därefter.
Daniel Sturridge går väldigt ofta ner i banan och assisterar Aly Cissokho i markeringsläge, tanken är att erbjuda övertag i manskap och att stänga till den så kallade korridoren. I andra halvlek blev det lätt hänt att Luis Suarez upptog den centrala ytan, spelets gång fick ett annorlunda ”flow” då också, Suarez är helt enkelt mer van vid att agera i diamantform på planen.
Men, trots allt, presterar Sturridge över förväntan i en central roll också genom att vara flexibel i tankemönster vid den första och framför allt sista passningen. Sturridge bygger också upp anfall genom vikande bollar i luftrummet. Att Sturridge hade fått order av Brendan för att stöta på märkte man av, då Sturridge agerade mer eller mindre som en zonspelare i den defensiva aspekten av matchen. Märkligt nog fungerade detta också till vår fördel, bland annat på grund av Evertons ineffektivitet kring mittplan, ett extra stressmoment skapades för Everton. Att kunna dämpa bollen som Sturridge gjorde innan ett av sina mål visar upp funktionell teknik i världsklass, vad som är ännu läckrare är att allt sker på ett tillslag egentligen.
Defensiv struktur
På försvarslinje var vi väldigt solida i den så kallade första kontakten med boll, det blev inte överdrivet många bolltapp i den lagdelen, bollen transporterades ganska lugnt vidare till mittfältslinjen, och det hela skedde i ett bolltempo som var ovanligt att se Liverpool spela under. Om det nu är någon som står för ett par misstag, som bolltapp, är det Martin Skrtel som har en tendens att spela bort bollen ur ägo i pressade lägen.
Både Skrtel och Kolo Touré hade det svårt för att värja sig mot inkommande Everton-spelare i vår tredjedel under första halvlek, en kollektiv insats var dock det som gjorde att försvaret fick kontroll på dessa situationer. När sex man inom en radio på tio, femton meter står så tätt inpå varandra kring försvarslinjen kan man tycka att det blir ”grötigt”, men vid en närmre titt så har spelare som Gerrard individuella roller för hur de ska konfrontera inkommande löpningar in i vår box (se ovan). Spelidén från Rodgers sida är hela tiden att krympa avståndet väl inne i boxen genom sex man som spelar i en snarlike radie mellan varandra.
Rodgers taktik
Brendan hade inför matchen talat om att han ville se Liverpool kontrollera matchen, detta fick Brendan främst till för att den första passningen kom från djupt mittfält och direkt till de fyra längst fram. Brendan ville undvika alltför mycket krig om bollen kring mittfältet, och att slå ut stora delar av Evertons mittfält var det tydliga budskapet för spelarna i första halvlek. Genom att hans Liverpool skapade mängder med chanser innebar givetvis detta att man kunde koncentrera sig allt mindre på försvarsspel och att täcka zoner, något som väldigt märkbart måste ha varit en nyckelpunkt inför matchen för Rodgers. Personligen skulle jag till och med gå så långt som att säga att speciellt första halvlek var vår bästa offensiva halvlek under hela säsongen hittills.
Källor: FourFourTwo, Lfc.tv, Viasatsport.se
