AFC Wimbledon - Bury
5 - 1

Matchrapport: En riktigt skön femetta av AFC Wimbledon!

5-1 blev resultatet i lördagens ligamatch mot Bury FC och därmed har vi nu äntligen spelat klart samtliga matcher mot The Shakers för den här säsongen.

Tre mål på lika många minuter från Wimbledons sida i den första halvleken avgjorde allt.
Bury var efter det raset ett slaget lag och verkade mest sugna att få lämna planen för hemfärd så snabbt som möjligt.

Neal Ardley hade gjort tre ändringar inför lördagens match jämfört med det lag som startade FA Cupmötet mot Bury 15/11
George Francomb flyttades upp på mittfältet till förmån för Seth Owens som fick chansen att starta som vänsterback.
På topp valde Ardley att starta med, en för dagen frisk, Tom Elliott tillsammans med Chris Whelpdale och Dominic Poleon
"Dom" gjorde ju en så strålande insats i förra mötet mot Bury när han kom in på planen efter att ha bytt av en skadad Andy Barcham. Två mål blev resultatet för "Dom" och det var därför väntat att han skulle få starta den här matchen.
Lyle Taylor och Dannie Bulman fick därför börja på bänken.

Det började dock segt för Wimbledon även om Dean Parrett slog en farlig frispark in i Bury straffområde redan i den 7:e matchminuten. Tyvärr hann ingen Wimbledonspelare få dit foten på bollen som istället gick förbi alla och smet utanför den vänstra stolpen.

Bury visade från början att man hade andra tänkt ändra på sitt spel från förra mötet och överraskade nog Wimbledon med att ligga rätt i linjen och sätta maximal fart framåt när dom fick chansen att ställa om.
James Shea i Wimbledonmålet fick sträcka ut både en och två gånger när Bury lyfte in krossbollar mot straffområdet.
Neal Ardley känner efter drygt 20 minuters spel att han måste göra något åt matchbilden så han väljer att gå tillbaka till 4-4-2 och signalerar till Whelpdale att ta några steg tillbaka ner i planen.
Kort därefter sätter Wimbledon press på Bury långt ner i deras straffområde. Tom Elliott lyfter in bollen från kortsidan men den blir aningen lång så Dominic Poleon får springa ikapp den nere vid hörnflaggan.
"Dom" vänder tillbaka, tittar upp och slår ett lågt, hårt inlägg som Chris Whelpdale möter perfekt mitt i straffområdet. Bollen går med bra fart in bakom en chanslös Ben Williams i Burymålet.
1-0 till Wimbledon i den 26:e matchminuten.

Direkt på avsparken som följer så pressar Wimbledon Buryspelarna hårt och när nummer 25 i Bury, Leon Barnett, fumlar med att få kontrollen över bollen så hugger Dominic Poleon blixtsnabbt och tränger sig förbi Barnett som tappar både boll och koll.
Poleon rusar mot mål och drar i steget på ett mäktigt skott som borrar sig rakt upp i nättaket bakom stackars Williams som inte har skuggan av en chans att hinna parera.
2-0 till Wimbledon i den 27:e matchminuten.

Nu blir det som händer riktigt pinsamt för Buryspelarna då man lyckas med bedriften att ÄNNU EN GÅNG förlora bollen direkt efter avspark.
Nummer 18 i Bury, Jacob Mellis, drabbas av hjärnsläppet de luxe då han passar bakåt mot eget mål där ingen Buryspelare finns placerad utan endast en viss nummer 10 i Wimbledon; Dominic Poleon.
Poleon sätter sin vana trogen högsta fart mot mål men kommer ur vinkel en aning. När han tittar upp ser han dock att Tom Elliott gjort en egen löpning in i straffområdet och är helt omarkerad. Dominic slår en enkel bredsida in mot Tom Elliott som bara har att sätta foten till för att placera in bollen bakom en rosenrasande målvakt vid namn Ben Williams.
3-0 till Wimbledon i den 28:e matchminuten.

Riktigt uselt och pinsamt agerande från Buryspelarna som nu har rasat fullständigt som lag och istället agerar var för sig ute på planen.

Wimbledon spelar däremot med stort självförtroende och dominerar matchbilden totalt.
I den 36:e matchminuten löper George Francomb in i straffområdet och får en passning som han hinner upp bara för att sekunden senare göras ner bakifrån av nummer 22 i Bury, Niall Maher.
Ingen tvekan från domare Dean Whitestone som sätter pipan till munnen och blåser straff för Wimbledon.
George Francomb tar själv hand om straffen och sätter den säkert i det vänstra hörnet medan Ben Williams gör en utflykt till det högra hörnet.
4-0 till Wimbledon i den 36:e matchminuten.

Några minuter senare, när Wimbledonspelarna blivit lite väl segervissa, kommer Bury igenom på vänsterkanten och slår in en krossboll i Wimbledons straffområde.
Lite slö markering av Wimbledonförsvaret gör att Burys nummer 12, James Vaughan, kommer upp högst och kan toucha bollen som sedan går in i mål bakom James Shea.
Reducering till 1-4 för Bury i den 40:e matchminuten.

Bury får sedan en jättechans att göra ytterligare ett mål strax innan halvtidsvilan då deras nummer 10, Danny Mayor, prickar stolpen med ett skott en bit utanför straffområdet.
4-1 till Wimbledon står sig dock som halvtidsresultat.

Inga byten från Neal Ardley i halvtid och det tackar spelarna som fått förtroende från start idag med att efter en knapp timmes spel göra mål nummer 5 för dagen.
Tom Elliott kommer med fart och boll under kontroll fram på högerkanten. Han tittar upp och ser att George Francomb har en ocean av fri yta inne i straffområdet.
Ett säkert inspel som Francomb har all tid i världen att sikta in sig på innan han elegant skjuter bollen i mål till höger längs marken.
5-1 till Wimbledon i den 57:e matchminuten alltmedan hemmapubliken hånfullt skanderar "Can we play you every week?"

Bury har nu en monumental uppförsbacke framför sig och inte blir den lättare att forcera när deras målskytt och bäste spelare för dagen, James Vaughan, tvingas utgå med en befarad skada i den 69:e matchminuten.
Neal Ardley gör kort därefter sitt första byte när han låter Will Nightingale få komma in och ersätta Paul Robinson i den 71:a matchminuten.
Fyra minuter senare gör Ardley ett dubbelbyte där Tom Elliott och Dominic Poleon får kliva av planen till förmån för Tyrone Barnett och Lyle Taylor.

Dominic Poleon får, med all rätt, stående ovationer och glada tillrop från publiken när han går av planen.

Nu spelar Wimbledon bara av resten av tiden utan någon nämnvärd press från Buryspelarna.
Tyrone Barnett får en sista chans att göra mål nummer 6 för Wimbledon men hans nick från nära håll tas om hand av en välplacerad Ben Williams i Burymålet.

När matchuret står på 90+4 så låter domaren slutsignalen ljuda över ett välfyllt Kingsmeadow Ground där åskådarna ännu en gång fått se sitt lag göra 5 mål.

Ja.....inte blev det någon drömstart direkt för Burys nytillträdda, om än tillfälliga, managerduo.
Nu har "The Shakers" inte vunnit på 12 matcher och är på väg nedåt i tabellen med stormsteg. Fortsätter dom på det här sättet så åker dom ur League One utan någon som helst tvekan.
Wimbledon å sin sida gick i och med segern åter igen upp över play-off strecket och parkera på plats nummer 6 i tabellen.

Neal Ardley var så klart nöjd med dagens insats när han intervjuades efter matchen. Han gav extra mycket cred till Dominic Poleons laginsats där han både gör mål själv och agerar framspelare till två av de övriga målen. Ardley gladdes även med Chris Whelpdale som i dag äntligen fick göra sitt första mål, men knappast det sista, för säsongen.

Nu skall man väl inte dra allt för höga växlar efter denna seger då det var ett fullkomligt uselt spelande Bury vi fick möta. 5 gjorda mål idag och sammanlagt 10 gjorda på två matcher gör ju ändå att man ser fram emot tisdagens möte med Millwall med en viss tillförsikt och en bra, positiv känsla inuti kroppen.

Undertecknad skall dessutom imorgon flyga över till London vid lunchtid och ta sig till The New Den för att på plats heja fram "The Dons" till, förhoppningsvis, ännu en seger.

WOMBLE TILL I DIE!