Matchrapport: Everton - Manchester United
En livsviktig seger mot Manchester United i söndags. På förhand var det svårt att se hur det skulle sluta med ett United som är långtifrån samma fruktade maskin som vann ligan förra året.
En maskin man inte har sett mycket av denna säsong, men Uniteds form den senaste tiden med två stabila vinster mot Aston Villa och Newcastle samt givetvis matcherna mot Bayern Munchen, har visat tecken på en förbättring.
United hade dessutom inte spelat match på elva dagar innan mötet på Goodison, men med spelare som Mata, Rooney och Kagawa kändes tre poäng långtifrån säkert.
Särskilt med tanke på Evertons missräkning hemma mot Crystal Palace förra onsdagen. Innan dess var det sju raka vinster och bara en tidigare förlust på Goodison.
När Moyes kom ut på det så bekanta gräset som varit hans hem under elva år var det blandade reaktioner från hemmapubliken, i ett sorl blandat med burop och hyllningar. Svårt att tyda, även jag är delad i frågan. Självklart är jag tacksam för det Moyes har åstadkommit i Everton, där han har jobbat med små resurser och gjort det riktigt bra. Å andra sidan, efter några spydiga kommentarer och skambud på våra bästa spelare, lite irriterad.
Matchen då. Det var ett United som började med ett högt bollinnehav och försökte skapa något framför Evertons mål, men de kändes inte särskilt farliga mot ett kontrollerat Evertonförsvar.
Istället var det Everton som anföll snabbt och effektivt. Ytterbackarna var med i nästan varje anfall och hotade. Det var också vår vänsterback – Leighton Baines - som skulle göra första målet på straff, efter att Lukaku hållit i bollen bra och avfyrat ett skott som Phil Jones klumpigt räddade med handen.
1-0 Leighton Baines 28:e straff, mitt i målet samtidigt som De Gea chansar åt höger. Ett välförtjänt mål efter att ha skapat fler målchanser.
2-0 Kevin Mirallas 43:e snyggt framspelad av Coleman bakom Uniteds backlinje och Mirallas klipper till i en snäv vinkel förbi De Gea.
Det kändes som vår match, men det var fortfarande ett United med många potentiella matchavgörare i sitt lag. Den första gången i matchen jag blev orolig var när Distin blev utbytt i paus och in kommer Antolin Alcaraz som plågats av skador men inte imponerat de få chanser han har fått.
I den andra halvleken forsätter det i liknande stil som i den första. United försöker men det är Everton som anfaller snabbt och känns betydligt farligare. Speciellt längs högerkanten, där Seamus Coleman gör en jättematch.
Förutom en chans av Rooney som Howard räddar är det en säker seger, trots att United hade mer bollinnehav (58 %) är det ett stabilt Everton som skapar mer, anfaller tydligare och tar denna livsviktiga seger och sätter press på Arsenal.
Matchen visade sig idag vara droppen för Moyes, vilket knappast undgått någon.
Men jag fokuserar på Everton, Martinez och våra framtidsutsikter. Först och främst kampen om den åtråvärda fjärde platsen. Nu känns det tyvärr extra frustrerande med förlusten mot Crystal Palace.
Jag skrev i den förra rapporten att jag trodde Hull kunde båda problem för Arsenal och även om de hade en del chanser via Shane Long i början så var laget från norra London aldrig hotade. Jag ska sluta tippa de andra matcherna, bara fokusera på Everton.
Martinez sa:
”Om du ska gissa resultat i Premier League matcher kommer du ha 99% fel.”
Jag lyssnar på honom och nu måste vi göra allt för att ta full pott i de tre sista matcherna. Vi har redan 69 poäng och fortsätter utöka vårt poängrekord.
COYB!
