Nej, experter, Liverpools största problem är inte bristen på nyförvärv
Det har utvecklats någon form av sanning bland vissa experter att det är Liverpools ovilja att spendera pengar som den största anledningen till att de har tappat mark i tabellen. Är inte det väldigt orättvist mot ett lag som hyllades hela hösten och så sent som på nyårsafton var en realistisk titelkandidat?
Om man ägnar bara några minuter till att läsa vad olika experter har att säga angående Liverpools extremt undermåliga form, så råder någon form av koncensus att det är klubbens påtagliga snålhet som är den allra största anledningen till lagets spelmässigt degenererade potens och usla resultat. Det gäller i allra högsta grad när dessa experter är pensionerade spelare som har spelat i klubben och därför anser sig ha bättre insyn och kännedom än andra.
Jamie Carragher tycker att det är en massiv besvikelse att Klopp inte värvade någonting i januari. Jamie Redknapp insisterar på att Liverpool måste värva en mittfältsgeneral. John Aldridge anser att klubben måste anamma Manchester Uniteds och Chelseas transferpolicy och spendera mycket mer pengar än vad man har för vana att göra.
Den här inställningen till att värva sig ur kriser, att allting löser sig bara man spenderar lite pengar, köpa nya spelare till höger och vänster som kanske eller kanske inte förbättrar laget omgående är för mig helt otroligt enkelspårig. Speciellt när det kommer från folk som faktiskt har livnärt sig på att spela fotboll och ändå borde veta hur det fungerar att spela på den högsta nivån.
Jag respekterar givetvis deras åsikter och hade själv inte haft något emot om något tillskott hade anslutit till truppen. Men att tillskriva lagets totala kräftgång på att man inte spenderat tillräckligt med pengar på nya spelare är bara slarvigt analyserande av en prekär idrottslig situation. När Liverpool krönte sin fina höst med att besegra Manchester City på nyårsafton var det många som trodde att Liverpool var en seriös titelutmanare som dessutom skulle gå till final i ligacupen för andra året i rad. Bara en resultatmässigt anskrämlig månad senare är titelkampen långt borta, man är utslagen ur båda cuperna och man ska vara glad om man i slutändan lyckas knipa en Champions League-plats.
När man kritiserar Liverpools värvningspolitik och tycker att det är bristen på värvningar som präglar lagets dåliga form så skyller man direkt på att spelarna är för dåliga för att slåss om en titel. Det kan jag tycka är orättvist mot ett lag sprang genom hela hösten och spelade en kompromisslös anfallsfotboll som avfärdade lag efter lag och som placerade laget i toppen av tabellen. När man får en formsvacka så ska man helt plötsligt värva nya spelare för att de som spelade i höstas, vadå, har blivit flera nivåer sämre?
Jag håller med om att laget saknar lite både i bredd och spets, vilket inte minst blev tydligt när Coutinho gick sönder i november. Men det är inte bara där skon klämmer. För mig är det är tydligt att förutsägbarheten i Liverpools taktik är ett stort problemområde. De går ut och dominerar bollinnehavet mot lågt stående försvar med lågt bolltempo och lite rörelse och dunkar snart huvudet i väggen när de inte lyckas skapa några målchanser. Det flytande anfallsspelet har gått i stå och man kanske bör tänka på en alternativ approach till den typen av matcher som har visat sig bli så svåra för laget att knäcka.
Sedan tror jag att det finns en annan aspekt i lagets spelmässiga vakuum och det ligger i den mentala biten. Kanske har pressen att utmana i toppen kommit över dem. Även om man tänker att de är professionella fotbollsspelare så måste man ha i åtanke att truppen är full av spelare som inte är vana att vinna någonting och jag tror inte att man ska underskatta just den effekten. Det är svårt att vinna enskilda fotbollsmatcher i Premier League och följaktligen ännu svårare att vinna hela Premier League, allra minst om man inte är van vid situationen, men ändå får den pressen på sig.
I höstas spelade de med energi och på självförtroendet som varje seger genererade, men det är när det börjar bli kämpigt som den mentala statusen på truppen blir tydlig. Liverpool är för närvarande inte ett lag som kan grisa sig till en 1-0-seger på en dag då spelet inte riktigt stämmer och saknar man den kvaliteten så är det svårt att vara framgångsrik över en hel säsong.
För att lyfta ett lag som slutade på en åttonde plats upp till Champions Leauge-platser så måste laget få lov att växa tillsammans, de måste få både vinna och förlora som ett lag för att sedan kunna reagera därefter. Därför gillar jag att Klopp inte försöker täppa till långsiktiga bristeri truppen med kortsiktiga lösningar. Han hävdar att han inte vill göra affärer i januari som han inte skulle ha gjort under sommaren och jag kan bara applådera den inställningen.
Klopps arbete med Liverpool är som sagt långsiktigt och även om en ligatitel givetvis hade varit välkommet så är första prioritet den här säsongen att komma tillbaka in i Champions League igen. Så var det inför säsongen och så bör det rimligtvis vara nu också. Och med det målet i sikte så är Liverpool ändå på rätt kurs, även om resultaten den senaste månaden har försvårat situationen en hel del.
