Huddersfield-Newcastle 1-3: Domaren spelade huvudrollen i dramat

Det blev inte exakt den välspelade pjäs som många innan hade hoppats på. Mycket av detta berodde till stor del på en domare som beslöt sig för att han minsann förtjänade att spela huvudrollen. De stående ovationerna på Kirklees Stadion uteblev.

 Jag blir personligen väldigt fascinerad av den här ”offerskulturen” som verkar ligga latent hos varenda människa på denna glob. När någonting som i viss mån bedöms som orättvist drabbar en så är det alltid ett sådant högljutt gnäll att Zeus väljer att dra åt strypsnaran uppe på Olympos för vem orkar egentligen höra på denna eviga och i slutändan självcentrerade smörjan?
Jag läser runt på webben och man ser att överallt så tonas domarens insats ned som det alltid görs i allas läger. ”Perfekt genomförda 45”, ”Benitez borde vara stolt”, ”Newcastle avväpnade Wagner”. Och sedan så kommer det klassiska: ”Över en hel säsong så går sådant där alltid jämnt ut”. Jag skulle för övrigt vilja se en studie på det som styrker det påståendet. Jag skulle vilja se en noggrann utförd undersökning som tydligen visar att alla lag över en hel säsong får exakt lika många domslut med sig som emot sig, jag tvivlar starkt på att det är sant. Jag avskyr också just hur likgiltiga människor är till detta problem. ”Det är så det alltid har varit så kommer det förbli”-struntpratet. Det finns ju trots allt en hel del domare som väldigt sällan gör riktigt grova och matchavgörande misstag så det går uppenbarligen att fostra och utbilda riktigt bra domare.

Jag försöker alltid vara så konsekvent jag bara kan i mitt agerande. Är man ett rötägg mot någon så måste man vara det mot alla. Kallar man varje sverigedemokrat för ”nassesvin” så måste man även kalla alla vänsterpartister för ”kommunistäckel”. Det är ungefär vid den hederskodexen eller vad man nu ska kalla det för som jag lever efter. Och eftersom jag skrev en matchrapport efter att Newcastle hade mött Nottingham på City Ground där jag utnämnde Stephen Martin som den största pajasen inom den engelska domarkåren så måste jag ju även ta upp dåliga domarinsatser som gynnar Newcastle. Annars tappar ju mitt ord allt värde.

Startelvor:

Newcastle: 4-4-1-1: Darlow; Anita, Lascelles, Clark, Dummett; Atsu, Shelvey, Colback, Ritchie; Diamé; Murphy.

Huddersfield: 4-2-3-1: Ward; Smith, Hefele, Schindler, Löwe; Billing, Mooy; Kachunga, Brown, Van La Parra; Wells.
 
Matchen
 
Första halvlek

Det var Huddersfield som tog tag i taktpinnen hemma på Kirklees Stadium där Newcastle fokuserade mer på att ligga rätt i positionerna och inte bli tagna på sängen av Wagnerpojkarnas höga ”gegenpress”. Men det skulle vara Newcastle som kom till den första farliga möjligheten dock. Det var Murphy som stapplade in i straffområdet med bollen framspelad av Diamé men läget såg ut att vara på väg att försvinna då han såg ut att ha kommit ur vinkeln men trots det så fick irländaren till ett riktigt hårt och distinkt skott som tvingade Liverpoolägda Danny Ward till en bra räddning. Och endast någon minut eller två senare så försöker Shelvey dribbla sig in i straffområdet, förlorar bollen för att sedan vinna tillbaka den igen och gå på ett skott. Skottet täcks undan och plockas upp av Ritchie som sedan då ska ha fällts av Wells. Det är väldigt tydligt i realtid att det är en uppenbar filmning från Ritchie vilket även reprisbilderna visar. Hur domaren kan ha missat det och dömt straff är bortom mitt förstånd. Domarnivån i Championship har i mitt tycke varit ett återkommande problem i år.
Ritchie darrar inte från straffpunkten vilket var väldigt väntat. 1-0 till Newcastle med mycket hjälp från domarens inkompetens.

De nästkommande 15-20 minuterna dominerades av Huddersfield som utan att överdriva hade nästan allt bollinnehav. Men Newcastle låg väldigt rätt i sina positioner och bjöd inte på någonting gratis. Förutom ett och annat långskott som Darlow enkelt kunde rädda så kunde inte Huddersfield skapa några riktigt klara eller farliga chanser trots trycket och det höga bollinnehavet. Kring minut 30 så händer det värsta tänkbara för Huddersfield och det bästa tänkbara för Newcastle. Jonjo Shelvey slår en fin boll över Huddersfields backlinje och Murphy med en perfekt tajmad löpning fångar upp bollen men är inte direkt Berbatov lik(Eller Atsu lik för den delen) i sin mottagning utan bollen studsar iväg en aning och plockas upp av Ward. Men Murphy med sin järnvilja ger aldrig upp utan fullföljer löpningen och råkar lite halvklumpigt och förmodligen omedvetet sparka bollen ur händerna på Ward. Domaren väljer att inte blåsa dock och Murphy kan elegant och något turligt tunnla Ward med skottet och se bollen smita in i mål. Återigen så är den bestående känslan för mig att domaren tog fel beslut vilket återigen föll till Newcastles favör. Riktigt taskigt läge för Huddersfield.

Huddersfield pressade på den resterande delen som återstod av den första halvleken. Ett antal skott utifrån där den farligaste projektilen kom från Aaron Mooy men Darlow stod rätt och kunde rädda fint. 2-0 till Newcastle efter den första halvleken.

Andra halvleken

Huddersfield inleder andra halvlek med att byta ut målvakten Danny Ward till förmån för andrekeepern Coleman. Stora delar av den andra halvleken bestod till mestadels av ett Huddersfield som spelade runt utan komma till några riktigt farliga möjligheter, kvalitén att bryta ned Benitez cyniska försvarsmur fanns inte. Kring minut 65-66 så hoppade Championships forna skytteligaledare(Wood passerade ju Gayle efter dubbla målen mot Birmingham) in till bortafansens stora glädje.
I minut 70 så skulle återigen domaren Roger East hamna i fokus då han återigen pekade på straffpunkten. Denna gång tack och lov så föll domslutet i Huddersfields favör då straffen var väldigt billig och direkt felaktigt. Man kan sitta med en kikare i ett torn i Alexandria och se därifrån att det där inte var straff. Elias Kachunga söker till hundraprocent straffen där likt Ritchie i första halvleken.

Och precis som den nyss nämnda skotten så är Aaron Mooy stensäker från straffpunkten. Detta var för övrigt Huddersfield första straffspark för säsongen vilket känns något underligt.
Reduceringen gav i alla fall hemmalaget lite välbehövd tändvätska. Och även om jag är stadigt emot ”kompensationsstraffar” då två fel knappast blir ett rätt som uttrycket lyder så kändes det ändå skönt i magen att Huddersfield också fick en felaktig straff.

Huddersfield försökte desperat få till några chanser men varje gång det såg ut att bli lite halvfarligt så dök det upp en Newcastle tå eller en Newcastle panna.
Någon minut innan full tid får Georginio Wijnaldums halvbror Rajiv Van La Parra på ett riktigt bra skott utifrån men återigen så är Karl Darlow med på noterna och kan rädda. Van La Parra är förutom sitt nära släktskap med Wijnaldum också kusin med förre supertalangen Royston Drenthe. Fotboll tycks gå i släkten måste sägas.

På tilläggstid så får Huddersfield hörna och målvakten Coleman kallas upp. Och det är just Coleman som bollen kommer till men han lyckas inte riktigt med nicken. Sedan så tjongas bollen fram och tillbaka mellan Huddersfields planhalva och Newcastles planhalva innan den till slut igen dimper ned långt in på Huddersfields planhalva. Målvakten Coleman springer ut för rensa undan bollen men missbedömer helt och hållet studsen. Det gör dock inte Dwight Gayle som med sitt sjätte sinne(eller 11:e eller 23:e sinne för det är tydligen en myt att vi bara skulle ha 5 sinnen, vi har tydligen många fler än så) har redan räknat med att Huddersfield keepern ska göra just det och kan därefter bara retsamt driva bollen in i ett öppet mål. Ett väldigt glädjande slut på en match som i mitt tycke präglades av en domare som hade behovet att stå i centrum. Ett problem som har kommit att bli allt vanligare inom fotbollen.
 
Matchfakta

Resultat: 1-3

Målskyttar: Newcastle: 10’ Ritchie(straff), 32’ Murphy, 91’ Gayle
Huddersfield: 72’ Mooy(straff)
Varningar: Newcastle: Colback, Shelvey, Anita, Clark
Bollinnehav: 76-24(%)
Antal skott: 16-6
Passningsprocent: 83-55(%)
Antal hörnor: 9-3
Publiksiffra: 23,213
 
Spelarbetyg

Betygsskala 1-5

1 = Icke godkänd
2 = Jobbet görs utan krusiduller
3 = Väl utfört arbete
4 = Likvärdig med Super-Macs debut
5 = Kevin Nolans kycklingdans
 
Startspelarna

Karl Darlow 3
Darlow gör en stabil match rakt igenom utan att vara ute och fladdra för fladdrandets skull. Tycker visserligen att han borde ta de skotten som kommer mot honom idag men samtidigt så ser räddningarna simpla ut just på grund av att han står rätt positionerad i målet. Straffsparkar är alltid svåra att rädda så det tycker jag inte man kan lasta Darlow för.  

Vurnon Anita 2
Holländaren var tillbaka efter en skadedrabbad period och även om muskotnöthandlaren inte på något sätt var direkt dålig så har ändå Yedlin i hans frånvaro varit en av lagets bästa spelare. Tycker inte Anita stärkte sina aktier idag med gentemot lagkamraten och konkurrenten Yedlin.

Jamal Lascelles 3 –
En stabil insats från kaptenen rakt igenom. Gör inga större misstag utan sköter sig matchen igenom och gör sitt jobb som kapten

Ciaran Clark 3 +
Ciaran fortsätter på det sedan länge inslagna spåret, han fortsätter att dominera Newcastles straffområde och man blir mer och mer medveten om vilket otroligt klipp Clark som värvning var i somras.

Paul Dummett 2 +
Dummett gjorde ett bra jobb, var en viktig del av det starka och välorganiserade Newcastleförsvaret igår. Som uttrycket som bekant lyder: ”Man är endast så stark som ens svagaste länk”.

Matt Ritchie 3 +
Jag tänker inte sitta och moralisera över Ritchies rätt så usla filmning. Okej, så han gjorde vad 85 % av fotbollsvärlden gör och skulle göra, det är ingenting fel med. Men jag vägrar samtidigt sitta och hylla hans aktion och jag kommer trots allt alltid försöka belöna och respektera spelare som besitter kurage och som vågar stå för särskilda aktioner som måste ses som föredömligs inom fotbollen. Spelare som Klose och även Daniele De Rossi som bägge två vid olika tillfällen fått felaktiga mål godkända men då gått fram och pratat med domaren om att det faktiskt legat något fuffens bakom målet. Kudos till er, grabbar! Så Ritchie är som sagt inte någon av de spelarna men samtidigt som tidigare nämnts så är det väldigt få som är det. Utöver straffen så gör Ritchie en riktigt bra match och är en av lagets ledande pjäser genom hela drabbningen. Stark trea.

Jonjo Shelvey 2 +
Detta var såklart inte Shelveys match det här. Han trivs ju bäst när han får dirigera och styra och ställa som han vill på mitten och detta var ju en match där Newcastle gav över initiativet till motståndaren. Ligger dock fortfarande bakom en hel del och är indirekt inblandad i två utav målen. Riskerar kanske lite väl mycket när han lägger handen lite lätt på Kachungas axel vilket leder till att det blir straff men samtidigt så var det uppenbart att domaren letade efter minsta lilla ursäkt för att blåsa straff för hemmalaget där så vill inte klandra Shelvey för mycket.

Jack Colback 2 +
En bra match från Colback är en match där han inte uppmärksammas jättemycket. Detta var en sådan match. Ligger rätt i defensiven, dödar farliga passningsytor för Huddersfield. Agerar för det mesta inte som en vandrande akilleshäl heller. Colback verkar dessutom leva efter samma konsekvensprincip som jag då han plockade på sig sin obligatoriska varning innan han klev av kring minut 70.

Christian Atsu 2 –
Jag tycker Christian Atsu är en spelare som om man inte gör den där magiska och matchavgörande aktionen så är han inte särskilt användbar direkt. Men just för att han rätt som det är gör sådana Berbatov nedtagningar och elegant spelar fram Ayoze Perez som vid segermålet mot Brighton gör det värt att ha honom på planen så ofta som bara möjligt.

Momo Diamé 3
Diamé har ett riktigt lågt snittbetyg efter matchen igår vilket irriterar mig en aning då senegalesen stod för en riktigt bra arbetsinsats. Känslan är att han har blivit bedömd för vissa aktioner eller bristen på vissa aktioner som inte ens var en del utav den arbetsroll och beskrivning som han fått från Benitez från första början. Han får i uppgift att lösa en matematisk ekvation och sedan blir hans uträkning bedömd som om det vore en svenskauppsats. Jag gillade Mos slit igår. Han underminerade sig kollektivet och sprang, slet och stängde ytor. Kommer alltid att gilla spelare som inte har behovet att jämt och ständigt briljera och stå i strålkastarljuset utan även klarar av att ta jobbet i det ”tysta”. Gick dessutom ned på Colbacks position när denne byttes ut.

Daryl Murphy 3 +
”Horseman Murphy rides again”. Det är härligt att se 33-årige irländaren spela med en sådan glöd och entusiasm alltså. Han har accepterat sin roll fullt ut i Newcastle och det är hedervärt. Framförallt i och med hur fotbollsklimatet faktiskt ser ut idag där spelare klagar så fort det inte går deras väg eller så fort deras snedvridna världsbild inte efterlevs eller uppfylls. Murphy han nöter bänk med glädje om det är för lagets bästa samtidigt som han alltid ger sitt absolut yttersta varje gång han får chansen. Murphy står nu på 3 ligamål på 3 starter och 4 inhopp vilket är mer än godkänt. Att ha truppspelare som Murphy är ett privilegium, en styrka som är underskattad.  
 
Bänken
 
Dwight Gayle 3
The king is back! Long live the king! Såg ut att inte göra något större väsen av sig i sin comeback efter att ha hoppat in i den 65:e minuten. Men det är just det som är grejen med Gayle. Han kan vara helt osynlig i 89 minuter men så dyker han upp som gubben i lådan och stänker dit den. Man kan aldrig räkna ut honom. En traditionell goalgetter i dess sannaste bemärkelse som inte känns jättevanlig längre i dagens moderna fotbollsvärld. Och av Arsenals ändå hyfsat talangfulla 89-90 års kull som innehöll bland annat Havard Nordtveit, Szczesny, Fran Merida, Lansbury, Nacer Barazite och Gavin Hoyte så känns det som att Dwight Gayle mycket väl kan komma att bli den störste utav dem. En sak är säker i alla fall och det är att Chris Wood bör se upp.

Yoan Gouffran 2
Kommer in kring minut 70 istället för Jack Colback och hans uppgift är väl egentligen bara att ligga rätt och pressa när tillfälle gavs och så vidare. Gör väl det han ska egentligen utan att stå ut.

DeAndre Yedlin – Spelade för kort tid
Amerikanen fick hoppa in tio minuter från slutet och planen var säkerligen att utnyttja hans otroliga snabbhet. Det hann aldrig uppstå någon klar möjlighet att kunna göra det dock.

Rafael Benitez 3 +
Det går som sagt inte att klaga på matchplanen även om det kan tyckas något udda siffror att man bara hade 24 % utav bollinnehavet. Lägg därtill att endast 9 % togs vid på Huddersfields planhalva om jag tolkade siffrorna korrekt. I vilket fall så målar det upp en hyfsat pålitlig bild i huvudet om hur matchen faktiskt såg ut. Det är ju dock mer eller mindre bevisat att den ”nya tyska tränarskolan” har svårt att hantera och bryta ned låga försvar. Det såg man igår och det har man även sett många gånger hos Wagners läromästare Jurgen Klopp och dennes Liverpool i år. Lågt sittande och organiserade försvar är en svår nöt att knäcka för dem. Benitez har dock tur med domsluten den här gången och jag tror att Newcastle hade fått svårt att vinna om domaren inte hade blandat sig i. Å andra sidan så har jag svårt att se att Newcastle skulle ha förlorat den här matchen då Huddersfield inte verkade ha några svar på Benitez defensiva matchplan. Kryss är det mest tänkbara scenariot. Och kryss var förmodligen vad Benitez egentligen satsade på då detta faktiskt inför kändes som en match som Newcastle in behöver vinna men samtidigt gör bäst i att inte förlora. Klagomålen som kommit in om att fotbollen var ”cynisk och tråkig” och att man ska kunna förvänta sig mer av spelet ska enbart ignoreras i mitt tycke. Det är alltid de tre poängen som är viktigast och sedan så förstår jag inte vem som bestämmer vad vacker fotboll bör innehålla. Är det ett försök till 100 % bollinnehav á la Pep Guardiola som är definitionen utav vacker fotboll? Det enda som gör den fotbollen vacker i mina ögon är om man anser att påtvingad sömn är någonting vackert och enastående.   
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

2 kommentarer

Martin Eliasson 2017-03-05 14:49:00