2020-11-06 21:00

Southampton - Newcastle
2 - 0

Steve Bruce är en metafor för Newcastle United

Det blev en väntad förlust för Newcastle United under fredagskvällen.

Newcastle United är en svårbegriplig klubb och ett svårbegripligt lag. Om man ser till kvalitén på Newcastles och Southamptons trupper och startelvor så skulle man nog spontant vilja säga att det borde varit en jämn match mellan två jämnstarka lag. Men det man bjöds på i praktiken var en match där det ena laget var klassen bättre än det andra.

Den ovillige storklubben

I mitt tycke har Newcastle United en bättre trupp än Southampton och detta stärks bland annat av Transfermarkts värdering av de bägge trupperna. Enligt Transfermarkt är Newcastles trupp värd virka 50 miljoner pund mer än Southampton och jag är enig i denna värdering. Det som skiljer Newcastles trupp från Southampton är 50 miljoner pund. Men trots detta är Southampton ett mycket bättre fotbollslag och anledningen till detta stavas Ralph Hasenhüttl(tror jag).

Dessa rader som följer kan framstå som något arroganta men de är de inte, det råkar bara vara så att verkligheten ser ut på detta sätt. Newcastle har en stor fördel gentemot många andra klubbar i serien och denna fördel är attraktionskraft. Trots att Newcastle drivs av en ägare utan ambitionsnivå som ser en 14:e plats som en väldigt lyckad säsong, och att ett konstant inbördeskrig mellan klubbledningen och supportrarna har pågått i ett decennium så har inte Newcastle haft minsta svårigheter att locka till sig bra fotbollsspelare. Detta har aldrig varit något problem under Ashleys era som ägare.

Jag tyckte att Eddie Howe fick alldeles för mycket kritik för Bournemouths misslyckade värvningar och jag tycker detta var ett exempel på hur anglofiler tenderar att överskatta Premier Leagues dragning- och attraktionskraft. Det är inte extremt attraktivt att spela i Premier League per se, det är dock väldigt attraktivt att spela för vissa klubbar i Premier League och Newcastle United är en av dem.

För Bournemouths strategi att värva tvivelaktiga talanger från storklubbarnas frysbox plus relativt okända spelare från andra toppligors nedre halva var inte en strategi de körde med på grund av att de trodde det var den mest lyckosamma. Det var mer eller mindre tvingade till det. För även med Premier Leagues tv-pengar är det inte särskilt lockande att bege sig till Bournemouth. I synnerhet inte om en klubb som Newcastle är ute efter samma spelare.

Newcastles fördel i detta sammanhang visar sig på andra sätt också. Newcastle återfinns lite otippat först på 14:e plats i Premier Leagues lönetabell. Och tittar man på klubbar som ligger framför Newcastle här så ser man ganska snabbt att detta inte beror på att de har mer kvalité i trupperna. Crystal Palace tro det eller ej betalar ut nästan 50 miljoner pund mer i löner varje säsong än Newcastle United. Det är en massiv summa och det är nog inte många som skulle hävda att Crystal Palace har en särskilt mycket bättre trupp nämnvärt, snarare tvärtom. Återigen beror ju detta på att Newcastle behöver inte erbjuda lika höga löner som Crystal Palace behöver göra för att locka till sig bra spelare. Väldigt många spelare, kanske de flesta skulle välja Newcastle United över Crystal Palace trots en något mindre lön.

Och detta är kanske den främsta anledningen till att hatet mot Mike Ashley är så pass utbrett bland de svartvita supporterskarorna. Newcastle har en gigantisk fördel gentemot många konkurrenter som Ashley helt enkelt vägrar att kapitalisera på.

Världens sämsta bästa tränare

Min största frustration kring Mike Ashley har jag klargjort flera gånger tidigare och det är Mike Ashleys återkommande beslut att anställa tränare som är sämre än genomsnittet i serien. Detta har varit den största anledningen till Newcastle Uniteds oförmåga att konkurrera högre upp i tabellen under en längre period.

Är Steve Bruce en dålig tränare? Svaret är nej där, riktigt så enkelt kan man inte summera det hela. Steve Bruce är en tränare med tydliga styrkor och väldigt tydliga brister. Isaac Hayden gick igenom Steve Bruces styrkor på ett bra sätt när Bruce blev klar som ny tränare för skatorna. Hayden hävdade att det är få tränare som är så pass bra på att gjuta samman ett omklädningsrum och få spelarna att kämpa för varandra som Steve Bruce är. Detta är hans stora styrka. Detta är anledningen till att Newcastle kanske är det bästa laget i Premier League på att mäkta med sena kvitteringsmål. Många har förklarat detta som dumflyt men det kan inte vara det när det sker så pass ofta som det trots allt gör. Newcastles spelare slutar aldrig att kämpa oavsett hur utspelade man än har varit under matcherna och detta ska Steve Bruce ha mycket beröm för.

Steve Bruce stora svaghet ligger i det taktiska vilket han omedvetet har klargjort genom att öppet deklarera att han inte bryr sig om det taktiska. Detta blir man påmind om i varenda match, även i matcher Newcastle vinner. Varje omgång ser man en svartvitt spelare slå en boll mot en tom yta där ingen löpning kommer. Detta är ett resultat av att Newcastle inte har något inövat löp- och spelmönster överhuvudtaget. Man lever helt på spelarnas impulser och egna beslutsfattande. Jonjo Shelvey måste hela tiden titta upp innan han slår en passning för att se om det kommer några löpningar.

Hello darkness my old friend.

För Southampton är det raka motsatsen. Det ser inte ut som James Ward-Prowse någonsin behöver se sig om innan han slår en passning. Han har järnkoll på var lagkamraterna befinner sig och vilka löpningar som kommer att ske. Southampton har tvärtemot Newcastle ett väldigt tydligt grundspel och en tydlig grundformation. Allting är ser väldigt utstuderat och inövat ut. Källan till framgång är repetition, repetition och ännu mera repetition som Johan Cruyff och Lasse Lagerbäck bland annat ska ha sagt tidigare. Vem av de två gubbarnas ord som väger tyngst har jag svårt att avgöra.

Obegriplig logik

Mike Ashleys logik är svår att förstå sig på. Det har alltid hävdats att anledningen till att han fortsätter anställa tränare med otillräckliga CV:n är att han inte vill att tränare ska komma med några krav. Och i synnerhet krav på investeringar. Vad som dock får denna logik att falla pladaskt med huvudet framåt är ju att Mike Ashley har under både Steve McClaren och Steve Bruces tid i klubben spenderat den typen utav summor på spelartruppen som en kompetent och ambitiös tränare förmodligen hade krävt. Newcastle United är med andra ord en klubb som spenderar vad en ambitiös klubb som satsar mot övre halvan hade gjort men som gör det i syfte att sluta stabilt i ingenmansland. Det är med andra ord inte nödvändigtvis en fråga om pengar. Jag tror det hela enbart har att göra med att Mike Ashley vill vara en diktator som omger sig själv med svaga JA-sägare. Han vill inte få sin kompetens och beslutsfattande ifrågasatt överhuvudtaget. Steve Bruce har ju hävdat att han minsann inte har några problem att tala om ett och annat för Mike Ashley men jag tror dessvärre att detta är tomma ord från Bruce. Bakom stängda dörrar tror jag att den gode Steve inte åstadkommer så mycket som ett pip ens.

Vill avsluta med att göra det extra tydligt att Steve Bruce inte är det stora problemet för Newcastle United utan i likhet med McClaren och Pardew är han endast ett symptom på det verkliga problemet vilket är och förblir Mike Ashley, Newcastles obestridliga tyrann och härskare.