N’Golo Kanté om att hantera motgångar och sin långa väg till världstoppen
För officiella hemsidan har N’Golo Kanté med sina egna ord berättat om sin långa väg till ett första proffskontrakt. Det är en inspirerande historia den gode Kanté målar upp, med verkliga kontraster jämfört med den världsmästare han sedermera hunnit bli.
”Det tog tid för mig att etablera mig som professionell fotbollsspelare. När jag var 12, 14, 16 år, på provspel hos proffslagens akademier, så var svaret alltid detsamma - ’Vi har redan spelare som N’Golo, eller bättre, så vi har inget behov av honom.’ När jag hörde dem säga det så försökte jag vara ärlig mot mig själv. Mellan 10 och 19 års ålder så spelade jag på distrikt-nivå i en av Paris förorter, Suresnes. Ovanför mig fanns de regionala och nationella serierna, så jag spelade på en lägre nivå än de flesta unga spelare. Jag visste att jag var en av de bästa i mitt lokala lag, för jag spelade alltid med äldre årskullar, men jag tänkte att jag kanske inte var redo, att jag behövda förbättras ännu mer. När jag var på provspel så såg jag spelarna runtomkring mig, de var bättre taktiskt och höll en högre teknisk nivå än den jag var van vid. Jag påminde mig själv om detta när jag fick återbud, det blev ytterligare motivation till att jobba ännu hårdare.”
”Jag kände att det kanske bara var erfarenheten som fattades, att om jag så bara fick en säsong på den nivån så skulle jag matcha dem. Men en veckas provspel i taget räckte inte för att bevisa det. Till slut så kom min chans när jag landade i Boulogne som 19-åring, då fick jag spela i B-laget, i den franska sjättedivisionen. Mitt mål var att försöka bli bättre än spelarna som var i A-laget vid säsongens slut, och att göra allt som krävdes för att ge mig själv en karriär. Samtidigt så var jag tvungen att studera, för vi vet att det är väldigt få spelare som faktiskt blir proffs. Jag var ganska bra på matte, så när vi skulle välja inriktning inför det sista steget av min utbildning så föreslog studievägledaren att jag skulle göra det bra som revisor. Det lät bra i mina öron, så jag anmälde mig till en revisorskurs när jag fått min gymnasieexamen. När jag flyttade hemifrån till Boulogne så var mitt mål att göra klart skolan och göra mitt bästa för att bli fotbollsproffs. Jag tog ett steg i taget, och fokuserade enbart på de två sakerna. Helgerna innebar mycket resande, och efter lektionerna under veckan var det träning. Ibland var det svårt att finna tiden till att läsa på, att göra sina läxor och så där, men jag lät inte mig själv halka efter. Jag var inte bäst i klassen, men tog examen, så jag var nöjd.”
”På planen så var jag tvungen att anpassa mig till min nya omgivning. Jag började spela regelbundet i sjättedivisionen, hittade min plats i laget och lyckades ibland göra mål. När jag fyllt 21 så kallade tränaren in mig och berättade att han och klubben ville att jag skulle börja träna med A-laget en gång i veckan. Det hände att de bad mig att missa lektioner för att träna med A-laget, och det var först då jag började tänka: ’Kanske, kanske’. Det var ett bra steg för mig, jag fick träna med proffsen och lära mig av dem, se hur de jobbade. Jag trodde verkligen att jag kunde bli en av dem om jag jobbade hårt nog. Det var min väg in i fotbollen, jag var aldrig del av någon akademi eller så. Det var en annorlunda väg att ta, och jag är stolt över att jag nått fram hit idag. Jag fokuserade alltid på mig själv, även när jag såg jämnåriga spelare snappas upp av akademier och få proffskontrakt. Min årgångs U19-landslag vann EM när jag fortfarande spelade i Boulognes B-lag, men jag jämförde mig aldrig med dem, tänkte aldrig att jag låg efter i min utveckling. Jag tänkte bara att jag var sex serier ifrån den franska eliten, och var tvungen att jobba på mig själv. Sedan, steg för steg, hände allt på en gång. Jag blev professionell fotbollsspelare sent och har vunnit titlar jag aldrig förväntat mig att vinna, men bakom de framgångarna så ligger mycket hårt arbete, många framgångar och motgångar. De hjälpte mig växa som spelare och människa. Jag vet att jag har många år kvar att spela, jag hoppas att jag får fortsätta vara framgångsrik och uppnå vackra ting. Min motivation är densamma som den alltid har varit: att alltid göra mitt bästa för laget. Jag tänker inte ’Jag kan vara den, eller jag kan göra det’. Framgång i fotboll är något du uppnår kollektivt, det är det viktigaste att komma ihåg. Att göra ditt bästa för laget och vinna troféer med dina lagkamrater är det bästa som finns i fotboll.”
