Kapten Blod, luktärtsutställningar och mannen som förstörde för IFK Luleå
I mittbackar vi minns ställer Old School Football frågor till försvaret. Om ledarskap och passion, om klassiska ryggrader och om det egentligen ändå inte var bättre förr? Åtminstone när det gäller mittbackar.
Ipswich kassakista var tom. det fanns ingen utväg. Terry Butcher - den största stjärnan och han som blödde blått blod - måste lämna. Och i Glasgow Rangers fanns pengarna.
Karriären i Rangers skulle bli lysande med massor av titlar och dessutom än fler landskamper för England. Till slut blev det 77 stycken.
Butchers bästa tid
Men det var tiden i Ipswich som var hans bästa. Det var där han slog igenom. I klubben han älskade. Butcher var en rätt hårdför mittback som gärna spelade till vänster, vilket skulle visa sig vara en stor fördel, då konkurrensen var något lättare där. I Ipswich formades han av lysande företrädare som Kevin Beattie och Allan Hunter. Tillsammans med Russel Osman bildade han själv ett av ligans bästa mittlås. De skulle även spela tillsammans i engelska landslaget, såväl som vänsterbacken i Ipswich Mick Mills. En nästan osannolik utveckling för klubben från Suffolk under ledning av Bobby Robson. Med hjälp en fantastisk generation av spelare där de flesta var fostrade i de egna leden var man i början av 80-talet ett av Europas bästa lag med landslagsspelare på snart sagt varje position.
Landslagkarriären
I landslaget debuterade Butcher redan i en vänskapsmatch mot Australien 1980, endast 21 år gammal. I VM 1982 var han den yngste i en i övrigt rätt rutinerad backlinje, där även klubbkamraten Mick Mills ingick. Han spelade även i den beryktade matchen mot Diego Maradona och Argentina i VM 1986. En skada höll honom borta från Englands usla EM-insats 1988, men i VM-kvalet mot Sverige 1989 gick han till historien genom att slutföra matchen med bandagerat huvud där blodet rann igenom ned på tröjan, vilket resulterade i för eviga bilder och epitetet kapten blod. Sista stora turneringen blev succé VM 1990, där England tog sig till semifinal.
Efter tiden i Rangers avslutade han karriären i Coventry, Sunderland och skotska Clydebank. Därefter har det blivit en rad manageruppdrag, men också affärsverksamhet och insatser som expertkommentator.
Fostrades av Beattie och Hunter
Butcher och hans fostran av "riktiga män" som Allan Hunter och Kevin Beattie i Ipswich inleder Old School-poddens samtal om mittbackar, men vi kommer också in på herrar som Nottinghams Kenny Burns och Larry Lloyd. Ruffa och udda karaktärer, där managern Brian Clough försökte vidga Burns vyer genom att ta honom till en luktärtsutställning medan Larry Lloyed faktiskt sabbade IFK Luleås säsong i Allsvenskan i början på 1970-talet.
Från Mackay till George Grahams mittlås
Men vi pratar även om Derbys beryktade mittbackspar Dave Mackay och Roy McFarland samt Mackays ersättare Colin Todd, som var så snabb att han ofta gav anfallaren ett försprång innan han satte in tacklingen. Eller hur Alex Ferguson byggde framgången på ett stabilt mittbackspar, hur Shankly och Paisley lýckades att hela tiden saxa in nya mittbackar, Arsenals mittlås under George Graham, Leeds mittbackar under Don Revie och West Hams Bobby Moore samt arvtagarna Billy Bonds och Alvin Martin. Men även Evertons lagkaptener under flera decennier, vilka alla var mittbackar. Ron "Chopper" Harris och Stokes Citys något burduse Denis Smith som är med i Guiness rekordbok. Och några till... samt en liten utblick i världen.
Frågan är: hur har ledarskapet och passionen förändrats och var mittbackarna bättre förr?
I ett extra långt avsnitt snackar Old School-podden igenom mittbackar vi minns:
» Klicka här för att lyssna
Andra supporterprofilers val av mittbackar som påverkat deras fotbollsintresse:
Arne Söderlund nestor på West Ham-redaktionen
Jens Johnsson ordförande i Swedish Stokies
Erik Pråmell ordförande i Swedish Toffees
