När tänkte du på Gerry Gow senast?
Gerry Gow. Det blir inte coolare än så. Men vem är denne märklige man som alltid dyker upp när jag tänker på Bristol City?
Hur har ni det med era Gerry Gow-kunskaper? Mina var rätt dåliga visade det sig. Men när jag i veckans podd skulle lämna en stryktipsrad baserad på lagens matcher i Tipsextra och nådde fram till stryktipsmatch nummer 11: Hull City mot Bristol City ekade namnet i mitt inre - Gerry Gow, Gerry Gow, Gerry Gow. Vet inte varför, förutom att det är ett av de coolaste namn en fotbollsspelare kan bära. Och under hela mitt liv har jag egentligen bara haft koll på åtta saker när det gäller Bristol City:
1. Hemmaplan är Ashton Gate.
2. Benny Lennartsson har varit där (1998-99),
3. Bob Houghton har varit där (1980-82),
4. Ingen av dom lyckades särskilt väl! Dessutom var även Roy Hodgson där 1982.
5. Janne Möller spelade där.
6. Bristol Rovers är ärkerivalen.
7. Skeppet Hispaniola i Robert Louis Stevenssons Skattkammarön utgick ifrån Bristol, där den inledningsvis så charmige styrmannen Long John Silver skrämde slag på mig som blott tioårig läsare. Skakar fortfarande vid tanken då skeppspojken Jim Hawkins krupit ned i en tunna för att leta efter ett äpple och darrande ihopkrupen tvingas höra hur Long John Silver förbereder ett myteri och tar död på en kumpan. Huh.
8. Och så denne Gerry Gow…
Studerar samlarbilden från 1977. Klassiskt knästående med ett ymnigt hårsvall och för tiden respektabla polisonger och mustasch. En mittfältare född i Glasgow som redan 1977 var veteran i Bristol City. Debuten skedde den 7 april 1970 mot Charlton Athletic, endast 17 år gammal. Därmed i allra högsta grad delaktig i att Bristol City från och med 1976 befann sig i högsta divisionen för första gången sedan sejouren 1906-11. Klubben - med Gow på mittfältet - skulle klara sig kvar i högsta divisionen till 1980. Gerry Gow blev lagets Player of the Year 1973/74 samt 1978/79. Under åren 1976-1979 var han lagkamrat med Norman ”Bites Yer Legs” Hunter, vilken under i sin tid i Leeds gjort sig känd som en av de mest brutala försvarsspelarna någonsin.
Jobbar på lager
Bästa placeringen för Gows generation nåddes 1978/79, vilket blev en en trettondeplats med Gerry Gow som en av de tongivande spelarna tillsammans med Geoff Merrick, Tom Ritchie, Clive Whitehead, Trevor Tainton och Jimmy Mann. Bästa placeringen någonsin är dock en andra plats 1906/07, men då var Gow inte med...
Efter 375 ligamatcher lämnade den hårdtacklande och stenhårde skotten Bristol City 1981 för Manchester City, med vilka han fick vara med och uppleva en FA-cupfinal samma år. Men det blev bara 26 ligamatcher i Manchester, därefter Rotherham och Burnley innan han la skorna på hyllan 1984. På den internationella scenen blev det endast en U23-landskamp för Skottland 1974.
Det är i Bristol City han är en legendar och att han överhuvudtaget lämnade berodde på att klubben behövde pengar. Och när Gerry Gow lämnat gick allt snabbare mot ruinens brant, vilket krävde desperata mått såsom att 1982 säga upp kontrakt för åtta av lagets överbetalda spelare - The Ashton Gate Eight - där de accepterade endast hälften av vad de egentligen hade rätt till i avgångsvederlag.
År 2012 gav Bristol City en något försenad testimonial för Gow, där ett legendarlag från Bristol mötte motsvarande från Manchester City.
Gow nämns också i låten This One´s for Now av Half Man Half Biscuit. Men trots detta har han knappast blivit någon superstjärna eller ens särskild stadd i kassa. Faktum är att han vid tiden för sin Testimonial jobbade nattskift som lagerarbetare på Tesco (Storbritanniens största dagligvaruhuskedja).
Men det är något med det där namnet, mustaschen, polisongerna… Så mycket engelsk fotboll på 70-talet. En stenhård skotte – Gerry Gow!
Källor: Wikipedia, Samlarbild: Topps Chewing Gum, Inc, 1977, www.mirror.co.uk,
