Nordirlands bästa elva genom tiderna

Storbritannien går bra i EM-kvalet. England och Skottland är redan klara för slutspel och Wales har en mycket god chans att nå dit. Men den evige lillebrodern Nordirland har spelat färdigt och får finna sig i att hamna bakom Finland, Kazakstan, Danmark och Slovenien. Det känns långt till ett slutspel, men då får man istället ägna sig åt drömmar, exempelvis hur skulle den bästa nordirländska elvan genom tiderna se ut?

Det är givetvis en helt orimlig frågeställning, men i Old School-sammanhang desto mer kittlande. Så låt oss ta ut Nordirlands bästa elva genom tiderna.

Notera att klubbarna som nämns nedan inte är samtliga lag som elvans spelare lirat med, utan de där de spenderade huvuddelen av karriären.

Målvakt
Pat Jennings, (Watford, Tottenham och Arsenal)
Aktiv i Nordirland: 1964 - 86, 119 landskamper

Hela 119 landskamper för Nordirland. En av få - kanske den ende - som inte fått någon hatstämpel när han gick från Tottenham till Arsenal. Spurs ansåg att Jennings karriär var över 1977 och då klev Arsenal in och köpte honom. Internationellt toppade han i VM-slutspelen 1982 och 86, där han var lysande. Det finns många fina målvakter som dragit på sig den nordirländska tröjan, inte minst Manchester Uniteds Harry Gregg, som var med i Sverige-VM 1958. Men ingen är på Jennings nivå.

Högerback
Martin O´Neill (Nottingham, Norwich och Manchester City)
Aktiv: 1971 - 84, 64 landskamper

Ett lite udda val, då O´Neill huserade på mittfältet, ofta till höger. Han anses dock vara en av Nordirlands främsta genom tiderna och med tanke på hur laget är formerat tror jag han skulle kunna ta en position som den lite mer offensiva av ytterbackarna. O´Neill är ju även en hyllad tränare och var en viktig del av det lysande nordirländska laget på 1980-talet, som tog sig till två VM-slutspel.

Mittbackar
Aaaron Hughes (Newcastle, Aston Villa och Fulham)
Aktiv: 1998 - 2018, 112 landskamper

En klippa i det nordirländska mittförsvaret under en tjugoråsperiod (1998-2018). En stabil kraft och ledartyp som behövs i ett lagbygge som kanske är lite väl offensivt.

Johnny Evans (Manchester United, West Bromwich Albion och Leicester City)
Aktiv: 2006 - , 104 landskamper

Ännu en ledartyp som dessutom spelat på den allra högsta nivån med och mot de främsta spelarna även på klubbnivå. Debuterade i det nordirländska landslaget redan 2006 och har nog inte gjort sin sista landskamp.

Vänsterback
Mal Donaghy (Luton, Manchester United och Chelsea)
Aktiv: 1980 - 94, 91 landskamper

Med tanke på att vi har en något offensivare högerback så behöver vi en vänsterback som tar stort ansvar bakåt. Inte minst med tanke på den lirare som kommer ta plats framför. Donaghy var en klippa för Nordirland, lite i det dolda, så även i sina klubblag. Kan spela var som helst i backlinjen.

Mittfält
Steven Davis (Aston Villa, Rangers FC och Southampton)
Aktiv: 2005 - , 140 landskamper

Få personifierar det moderna nordirländska landslaget som Steven Davis. En begåvad mittfältare som också har en hög arbetskapacitet. Något som behövs på detta mittfält. Kan tänka mig att han utgår ifrån höger, men kommer tillsammans med sina kollegor att röra sig fritt.

Danny Blanchflower (Glentoran, Aston Villa och Tottenham Hotspur)
Aktiv: 1949 - 63, 56 landskamper

Det finns de som med fog hävdar att Blanchflower kanske är den bäste mittfältare - eller halvback - som brittisk fotboll skådat. Vi ska låta det vara osagt med tanke på den extremt hårda konkurrensen. Men han ledde som lagkapten och speluppläggare sitt Tottenham till fantastiska framgångar under första halvan av 1960-talet. Även här kommer han att vara elvans obestridlige ledare och den som styr hela lagets rytm. Deltog i VM 1958.

Jimmy McIlroy (Glentoran, Burnley och Stoke)
Aktiv: 1951 - 65, 55 landskamper

Kanske lite av en överraskning för många yngre följare av SvenskaFans, men för dem som var med på 1950- och 60-talet bör det vara en självklarhet. En elegant som förde sitt Burnley till ligatiteln och tillsammans med Davis och Blanchflower får vi därmed ett mittfält vars förmågor är så pass höga att de tillsammans skulle kunna ta till sig benämningar som "The Holy Trinity of Northern Ireland". Vi talar om balans och förmåga att spela underhållande fotboll.

McIlroy och Blanchflowers straffspark 1957

Vänsterytter
George Best (Manchester United och sedan massor av andra klubbar)
Aktiv: 1964 - 77, 37 landskamper

En av världens bästa lirare genom tiderna är givetvis gjuten i denna uppställning. Han får utgå från vänster, då han där har Donaghy som täcker upp för honom, men får flyta fritt. Tänker att O`Neill och Davis tillsammans med Blanchflower är mer än kapabla att ta hand om högersidan. Och tänk er det utrymme och möjligheter Best får med ett sådant lysande mittfält bakom sig?

Toppforwards
Norman Whiteside (Manchester United och Everton)
Aktiv: 1982 -89, 38 landskamper

Blev den ýngste spelaren någonsin i ett VM när han debuterade blott 17 år gammal. Om det inte varit för all skadeproblematik hade han haft en betydligt längre karriär, men trots detta hann han ändå med så mycket. En komplett fotbollsspelare som kombinerar spelsinne, bollkänsla och förmågan att "get stuck in". Perfekt att kunna droppa ned och bilda länk till mittfältet när Best får fria tyglar. Whiteside kan även kliva ut på kanten om så behövs.

David Healy (Preston North End och Leeds, bland många andra)
Aktiv: 2000 - 2013, 95 landskamper

Kanske inte i nivå med övriga i denna stjärnspäckade elva, men Healy är den spelare som gjort flest mål genom tiderna för Nordirland. Det behövs en spelare som överpresterar för sitt land i jämförelse med klubbfotbollen. En som har självförtroendet att sätta dit bollarna när han bär den gröna tröjan. Och med den uppbackning som nu finns, så är det ju helt perfekt att han endast behöver ägna sig åt att placera bollen i nätmaskorna.

Förbundskapten

Billy Bingham, då han under 1980-talet tog Nordirland till två VM-slutspel, där de definitivt inte gjorde bort sig.

VM 1982

Avbytare och "bubblare"

Det finns givetvis en rad namn som kanske borde ta plats i denna elva.

Eller vad säger ni om följande: Chris Baird, Chris Brunt, Derek Dougan, Harry Gregg, Gerry Armstrong, Billy Bingham, Sammy Mcllroy, Jimmy Nicholl, David McCreery, John McClelland, Kyle Lafferty, Keith Gillespie, Nigel Worthington,, Allan Hunter, Ian Dowie, Alan McDonald, Bryan Hamilton, Garteth McAuley, Chris Nicholl, Noel Brotherston, Billy Hamilton... Med mera med flera.

Personligen hade jag gärna sett Derek Dougan från Wolves i anfallet. Om man behöver städa upp på mittfältet gör sig David McCreery och Sammy McIlroy väldigt bra för ändamålet. Mittbackar som Chris Nicholl och Allan Hunter smärtar det mig att behöva peta. Högerbacken Jimmy Nicholl var också nära en ordinarie plats.

Och sist men inte minst - Noel Brotherston måste få hoppa in som ytter. Inte minst för hans makalösa frisyr, men också eftersom han var med och lekte bort Sverige i ett VM-kval på 1980-talet. Hans klubb var Blackburn, som ofta kom fyra i andradivisionen, men inte längre än så. Åtminstone på hans tid.

Tuffare tider numera när exempelvis Finland är bättre