Lagbanner
Old Schoolprofilen: Larry Lloyd
Larry Lloyd var en av hörnstenarna i Brian Cloughs makalösa lagbygge under några förtrollade år i Nottingham Forest.

Old Schoolprofilen: Larry Lloyd

“Nice little club you´ve got here”, fellas. Orden kom från den store mittbacken som nyligen värvats från Coventry. Martin O´Neill och de andra vid kortspelsbordet i bussen trodde inte sina ögon. Där satt Larry Lloyd med en cigarr i munnen och betedde sig som han ägde världen. Att Lloyd var en karaktär är ingen överdrift.


Hans karriär var i princip över. I alla fall trodde de flesta det. Liverpools gamle mittback, som hade vunnit ligan, Uefa-cupen och varit i final i FA-cupen, skulle nu, efter en svag period i Coventry spela för Nottingham Forest. Brian Clough var tveksam men Peter Taylor var övertygad om att han var rätt man för jobbet. Som så ofta skulle Taylor få rätt. Laurence Valentine Lloyd skulle vara med och leda den anonyma provinsklubben till att bli bäst i Europa.

14. Larry Lloyd (148 matcher/6mål)
Lloyd växte upp i Bristol under 50-talet och startade sin fotbollskarriär som ungdomsspelare i Henbury Old Boys. Därifrån värvades han till ett av stadens två stora lag, Bristol Rovers.Under sin tid i klubben imponerade den unge centerhalven så mycket så att självaste Bill Shankly fick upp ögonen för honom. 

Efterträdare till Yeats och parhäst med Smith
Ron Yeats närmade sig slutet på karriären och när arvtagaren skulle utses så föll valet på Lloyd. 50000 pund slutade notan på och det skulle visa sig vara välinvesterade pengar.

Att påstå att Lloyd var en fantastisk och genial fotollsspelare är naturligtvis att ta i. Men det faktum att han besatt stora ledaregenskaper, en obändig fysik och ett kolossalt självförtroende gjorde honom till en viktig pusselbit bredvid Tommy Smith i Merseysidelagets backlinje. Om man letar efter ett hårt mittbackspar i historien så ligger dessa bägge herrar högt upp på listan.

Under säsongen 1972/73 så missade den oömme mittbacken inte en minuts speltid och krönde sin fantastiska säsong med ett mål i Uefacupfinalen mot Borussia Mönchengladbach. Säsongen därefter blev Lloyds sista i klubben. Han blev skadad och hans plats togs över av en blivande klubblegend i Phil Thompson. När Lloyd blev skadefri hade Shankly slutat och  Bob Paisley, som var given i rollen som ny manager, hade tagit beslutet, Thompson var den han skulle satsa på, och Lloyd fick helt enkelt söka sig vidare.

Mellanspel i Coventry
Coventry blev klubben som slantade upp 240000 pund för den nu etablerade mittbacken. Detta var en mycket hög övergångssumma vid denna tiden och den skulle finansieras av en spelarförsäljning till Tottenham. Denna föll dock igenom och det slutade med att köpet av Lloyd satte Coventry i vissa ekonomiska bekymmer. Det blev emellertid ingen succé på planen. Lloyd fick kämpa och ansågs av de flesta nu vara “segunda vara” redan vid tjugoåtta års ålder.

Taylor övertygar Clough 
Lloyd skulle däremot komma att få en ny vår och det med råge. Det var ingen mindre än mannen med det osvikliga väderkornet, Peter Taylor, som ansåg att Lloyd skulle vara en förnämlig förstärkning för Nottingham Forest. Först gällde det dock att övertala Clough. Brian Clough hade satt en ära i att hans lag skulle spela en “ren” fotboll, och Lloyd var av många ansedd som en bråkstake. I oktober 1976 så infann sig emellertid mittbacken på City Ground i Nottingham på ett inledande lånekontrakt.

Tvättmaskinsmarodören
Brian Clough var en man som ville ha kontroll över allt i en klubb och inte sällan så var det han själv som förhandlade med spelare kring personliga villkor. När det gällde ersättningen i Lloyds avtal så ville han mjölka lite mer ur Clough, som kontrade med att fråga om Lloyd hade någon tvättmaskin. Centerhalven svarade att det hade han men att den var sönder. Dagen efter knackade det på dörren hemma hos Lloyd och där stod två killar med en tvättmaskin. Lloyd visade dem var de skulle koppla in den och han reagerade inte nämnvärt på att det droppade vatten ur ett rör på baksidan.
Lloyd körde till hemmarenan för att träna. Han möttes av två mindre nöjda damer i korridoren. “Är det du som är Larry Lloyd?” frågade den ena. När han bekräftade att så var fallet så fick han ett sarkastiskt “Thank you very much”. Det skulle snart gå upp för den förbryllade Lloyd att de två damerna var klubbens tvättansvariga och att de bägge nu stod utan arbetsredskap. Clough hade helt sonika beordrat att klubbens tvättmaskin skulle kopplas ur och forslas hem till Lloyd.

“Piss off Dosser”
Lloyd blev snart den klippa i mittförsvaret som Clough och Taylor hade hoppats på. Vid hans första besök tillbaka på Anfield blev han ordentligt häcklad. “Larry, Larry Shithouse Lloyd” ljöd runt arenan och när den kraftige mittbacken skulle ta ett inkast så hamnade han i en ordväxling med en supporter: “You traitor, you should have stayed at Anfield”. Lloyd, som aldrig hade hade svårt att kontra med oneliners, hävde ur sig: “Piss off Dosser! You´ll be emtying my dustbin tomorrow!” Lloyd hade emellertid mött sin verbale like och fick ett rappt: “Yeah, right down your throat you big-mouthed bastard!”

Lysande karriär på City Ground
Lloyd blev tillsammans med mittbackskollegan Kenny Burns och stjärnmålvakten Peter Shilton fundamentet som skulle se till att klubben förvaltade sin uppflyttning till förstaligan maximalt. Under den första säsongen tillbaka i finrummet 1977/78 så vann man liga med endast tre förluster och häpnadsväckande få mål insläppta, 24 st på 42 matcher.

Som vi svenskar är väl förtrogna med så vann Forest även Europacupen 1978/79 efter att ha slagit Malmö i finalen med 1-0. Den titeln var det nog inte många utomstående trodde på när det skulle visa sig att man skulle ställas mot de inhemska storheterna Liverpool redan i första omgången. Lloyd trivdes som fisken i vattnet mot sina gamla lagkamrater och det “trash-talk” som förekom passade centerhalven som handen i handsken. Gary Birtles hade gjort 1-0 i första halvlek och Liverpoolspelarna försökte hamra in att ett mål kommer aldrig att räcka på Anfield. När den extremt ovane målskytten, vänsterbacken Colin Barrett gjorde 2-0 kunde Lloyd inte hålla sig längre: “But two will do nicely, fellas!”

Cloughs onda öga
Brian Clough uppskattade som sagt sin centerhalv på planen, men utanför planen kom de aldrig överens. Vanliga replikväxlingar mellan de bägge kunde t.ex låta: “Larry, I have come to the conclusion that you will kick your grandmother for a fiver.” Svaret kom ögonblickligen: “Nah, I would kick her for half”

Vid ett annat tillfälle sade Clough till Lloyd att om han satt i ett rum med en pint och Lloyd kom in hade han lämnat rummet. “Känslan är ömsesidig” svarade Lloyd. Centerhalven bötfälldes frekvent. Inte sällan handlade det om att Lloyd vägrade bära klubblazern efter matcher. Många ansåg att anledningen till att relationen utanför planen ofta var frostig berodde på att de bägge var alldeles för lika. Två “larger than life”karaktärer som inte var vana vid att lämna ett samtal eller för den delen konflikt utan att få sista ordet. Men det är också värt att nämna att oavsett hur deras relation såg ut utanför planen så startade Lloyd alltid för Forest om han var fit.

En ledare
För att summera vad centerhalven erbjöd till Forest så var det hans spel i luften, hans närkampsspel och hans ledarskap. Detta var behövliga egenskaper som fick kompensera för avsaknaden av någon större bollkänsla och snabbhet. Polaren Kenny Burns hade å andra sidan de bitarna. Det var därför de kompletterade varandra så bra.
Den bullrige och utåtriktade försvararen var alltid stolt över sina prestationer på planen. Något han tyckte var jobbigt var att hans far var blind och aldrig fick se honom spela. Fadern var trots detta omåttligt stolt över sin son. Lloyd spelade 4 landskamper för England. De tre första under Alf Ramsey 1971. Den sista kom åttå år senare under Ron Greenwood.

Hård managerstil och brokigt liv efter karriärens slut.
Efter att Lloyd lämnat Nottingham Forest 1981 så blev han spelande manager i Wigan. Han blev troligen mer känd för sina oneliners än sina förtjänster som manager. Efter en match som Wigan förlorade fick han frågan om vad han tyckte om att nio av hans spelare hade fått gula kort så blev svaret: Jag får bötfälla de andra två, deras engagemang var för dåligt.

Efter avslutad karriär har Lloyd provat lite olika branscher. Bland annat så har han haft en pub i Nottingham som hette Stage Door samt en bar i Calahonda,Spanien, vid namn Lloyd No 5 bar. Den rörelsen sålde Lloyd sina medaljer för att kunna öppna, något han har ångrat i efterhand. Under perioder har Lloyd även lidit av depressioner.

Han är sedan många år tillbakaflyttad till Nottingham där han bland annat fungerat som pundit för Nottingham Radio.

Betyg: 8

  

 

Jon Lidberg2023-01-08 16:25:20
Author

Fler artiklar om Old School Football