Old Schoolprofilen: Peter Shilton
I Erik Nivas eminenta podd “When we were kings” omnämnde han Peter Shilton som en av “de oskönare karaktärerna i engelsk fotboll”. Huruvida det stämmer ska vi lämna därhän men vi kan slå fast att utöver att det var en erkänt skicklig skottstoppare så är det en målvakt som skapat känslor, såväl positiva som negativa.
Året är 1962 och på Leicester Citys träningsplan står några av de mer rutinerade spelarna och kliar sig i pannan. Det är den skotske landslagsbacken Frank McLintock,lagkaptenen Colin Appleton,anfallaren Mike Stringfellow samt ytterligare en skotsk landslagsspelare i form av Davie Gibson. Anledningen till deras höjda ögonbryn är att coachen George Dewis har tagit med sig en målvakt som han vill att de ska peppra med skott. Efter att de hållit på en god stund och knappt lyckats få ett enda skott i nät så frågar McLintock : “Gaffer, signed him up?” George Dewis svarar att det inte är möjligt. “Tell them how old you are, son”, uppmanar Dewis den unge målvakten. “I am thirteen” svarade Peter Shilton.
Peter Shilton (272 matcher/0 mål)
Peter Shilton föddes 1949 som son till en specerivaruhandlare. Under Shiltons första levnadsår så flyttade familjen runt mycket i trakten och inte sällan så bodde familjen ovanpå affären. Tidigt utvecklade han ett intresse för att vara just målvakt. Som 5-6 åring så stod han ofta och sköt med bollen på baksidan av familjens affär. Pang i väggen för att sedan dyka efter bollen.
Att det till sist blev målvaktsspel i organiserade sammanhang var däremot delvis en slump. Målvaktsjobbet alternerade i “schoolboy-laget” och ofta spelade Shilton centerforward. Just den positionen uppgav Shilton att han med tiden tyckte var extra intressant att spela på. Han kunde på så sätt få en känsla för anfallare tänkte när de närmade sig straffområdet och avslutningsläge.
Att konkurrera med den bäste
På Filbert Street blev Shilton ett namn och ett ansikte redan i ung ålder. Det var inte sällan så att den blivande A-lagsmålvakten i ung ålder, tillsammans med någon kompis, “plankade” in på arenan för att träna. Oftast med följden att de blev bortjagade av vaktmästaren. Shiltons involvering växte efter hand och efter att ha imponerat på skotträningar med A-lagsspelarna och spelat bra i diverse ungdomsserier så fick han apprenticekontrakt som 16-åring. Det var dock en lång väg till spel i A-laget. Där hade man ingen mindre än den engelske landslagsmålvakten Gordon Banks.
Det blev trots Banks närvaro en mycket tidig debut för Shilton. Redan som 16-åring så fick unge Shilton i rollen som apprentice lägga fram sina egna matchkläder som han skulle använda senare på kvällen. Trots att Shilton höll nollan och att Leicester vann med 3-0 så blev det att träda tillbaka och vara back-up till Banks ytterligare ett tag.
Shilton tog efter hand större och större plats och som 17-åring stövlade han helt frankt in på managern Matt Gillies kontor för att få “Clearification of my position”: Leicester insåg snart att man hade en sådan guldklimp att man kunde sälja Banks och få in en massa pengar utan att för dens skull sänka standarden och kvalitén nämnvärt. Shilton ville spela A-lagsfotboll och hade inte gjort någon hemlighet av detta.
Noggrann persedelvård
Man ska inte påstå att Peter Shilton saknade talang för det hade varit en osanning. Det som däremot i ännu större mått var hans grej var hans oerhörda sinne för detaljer. Han hade haft Banks som sin idol och ville i så stora drag som möjligt kopiera, och gärna förbättra, Banks nivå av arbetsmoral. Shilton spelade i en räcka olika klubbar under sin karriär och överallt så är han beskriven som extremt dedikerad och på gränsen till besatt när det gällde att träna och fila på alla detaljer han kunde. I den svenska versionen av Här är ditt liv så berättade Peter Shiltons mor att han som ung kille både tvättade och strök sina skosnören!
I Leicester hade Shilton slagit sig fram till förstahandskarna och bl.a så blev han en av de yngsta målvakterna i FA-cupfinalhistorien när han som 19-åring stod när Leicester förlorade finalen 1969 mot Manchester City. Matchen avgjordes när Citys forward dunkade upp matchens enda mål i nättaket bakom en chanslös Shilton. Den unge målvakten såg emellertid ljust på det och tänkte att han skulle komma tillbaka. Detta blev dock SHiltons enda FA-cupfinal i karriären.
Tvåa bakom Banks-ett tag till
I landslaget var det däremot fortfarande Banks som spelade förstafiolen. Shilton fick göra debut mot Östtyskland som 20-åring. Matchen vanns med 3-1 men det var ändå Banks som skulle vara ohotad etta ännu ett tag. I VM-truppen 1970 så ingick Shilton i bruttotruppen men blev en av de sex som Alf Ramsey skickade hem innan turneringen.
Shiltons snudd på fanatiska dedikation inför målet att bli nummer ett skulle snart se till att han kunde göra även den engelska landslagströjan till sin. Gordon Banks karriär förkortades när han råkade ut för en allvarlig bilolycka 1972 och Shilton stod redo att ta över.
En mörk kväll mot Polen
I VM-kvalet till VM 1974 så var England illa ute inför den sista matchen när man var tvungna att vinna hemma mot Polen. Den gamle hjälten Bobby Moore hade missat grovt i bortamatchen och bjudit på Polens segermål och nu var han petad till förmån för Leeds Norman Hunter. England missade VM efter att Peter Shilton släppt in ett inte helt otagbart skott från Domarski. Upprinnelsen till målchansen hade emellertid uppstått när en av de engelska försvararna drällt med bollen och blivit överspelad. Mannen som inte spelat resolut nog vid mitten var Moores ersättare Hunter. Detta skulle bli en av de sista matcherna som ordinarie i landslaget för Shilton. I alla fall på ett tag.
Ballroomdancing och avblåst tak
1974 flyttade Shilton till Stoke. Återigen hamnade han i ett sammanhang med Gordon Banks. Nu blev det emellertid inte en konkurrenssituation då Banks elitkarriär mer eller mindre kommit till ett slut. Banks skulle nu komma att fungera som målvaktscoach,mentor och inspiratör åt Shilton.
En mer anonym herre skulle under åren i Stoke bli en ännu viktigare del av Shiltons utveckling. Mannen i fråga var Len Hepple. Det är inga konstigheter att som allmänt fotbollsintresserad inte känna till vem denne Hepple var. Mannen ifråga var svärfar till Bryan “Pop” Robson som var framgångsrik anfallare i såväl Sunderland som West Ham. Hepple var en professionell “ballroomdancer” och hade många innovativa idéer när det gällde balans,fotarbete och löpning. Shilton fick lära sig hur han skulle arbeta med sina höfter för att kunna få ännu bättre effekt i sina målvaktsrörelser. Andra saker som Shilton plockade upp från Hepple var kroppshållningen och att få fart när han tryckte ifrån med fötterna. Idag är de här egenskaperna självklara och alla klubbar har folk som har kunskap om detta. På denna tiden var det inte alls lika självklart.
Tiden i Stoke fick ett ganska snabbt och snöpligt slut. Vid en West Midlandsstorm så flög taket på Butler Street Stand av och det visade sig att klubben inte hade någon försäkring. Lösningen blev att sälja stjärnor för att finansiera reparationerna. Förutom Peter Shilton så var Jimmy Greenhoff,Alan Hudson och Mike Pejic några av de som fick nya klubbadresser.
Om det var tråkigheter på Victoria Ground var det inte direkt roligare för Shilton i det engelska landslaget. Don Revie hade tagit över efter Alf Ramsey och även om det blev någon enstaka match för Shilton så stod det snart klart att Revie tänkte satsa på Liverpools Ray Clemence mellan stolparna.
Life with Brian
Det blev Nottingham Forest och Brian Clough som lade vantarna på Shilton. Brian Clough som för övrigt på sitt karakteristiska oefterhärmliga sätt lade ut texten i en dokumentär om Shilton. Frågan gällde Shilton versus Clemence i landslaget. Cloughs omdöme var det var “a disgrace” samt att Shilton var “Streets ahead”. Clough påstod också att Shilton, på den tiden det begav sig, var världens bäste målvakt när det gällde reflexer och en mot en spel. Han hade helt klart fog för den åsikten.
Shilton hade skapat en relation till Clough redan under tiden i Stoke. I samband med att han tappade landslagsplatsen till Clemence så ringde han den frispråkige managern för råd. De bägge träffades över en lunch och Shilton har berättat hur boostad han kände sig efter att ha träffat Clough.
Några som däremot inte fick den bästa starten med Clough var Shiltons bägge finansiella rådgivare Jon Holmes och Jeff Pointon. När de skulle träffa Clough för att förhandla Shiltons personliga avtal så gömde sig Clough bakom dörren när sällskapet visades in. Shilton gick bakom sina rådgivare och blev minst sagt förvånad när han fick se sina bägge rådgivare ligga i en hög på golvet bland papper och portföljer. Inte nog med att Clough hade gömt sig bakom dörren. Han hade dessutom sträckt fram sitt klassiska squashracket och fällt de bägge herrarna Holmes och Pointon. Det var ju bara sånt som Cloughie gjorde.
Flera timmars förhandlande ledde inte till något. Shilton hade tjänat 22000 pund om året i Stoke. Clough och Peter Taylor erbjöd 15000. Till sist tröttnade Clough på det hela och avvek från förhandlingarna med skälet “ I am going for a meal”
Champagne löste knutarna
Dagen efter bjöds Shilton in av Clough till ett hotell i Derby. Inga rådgivare var på plats utan bara Shilton tillsammans med Peter Taylor och Clough. Champagnen stod på kylning när Shilton anlände till mötet. Det tog bara en mycket kort stund innan de tre var överens om en ersättning på 20000 pund om året. Shilton fick efter sin karriär ofta frågan varför han aldrig spelade för någon av de stora klubbarna. Hans förklaring på detta var att han aldrig skrev på för en klubb utan att han skrev på för en manager som han ville jobba med.
Gyllene år
Det blev minst sagt framgångsrika år för Shilton på City Ground. Shilton hade en stark “impact” på hela laget. Hans talang i kombination med ett oerhört hårt arbete färgade av sig på övriga laget. Han fick till sitt förfogande det minst sagt karismatiska och iögonfallande mittbacksparet Kenny Burns och Larry Lloyd. De bägge mittbackarna gav ofta Shilton gliringar. Han fick ofta rubrikerna fast att de gjorde precis lika viktiga insatser.
Shiltons en mot en spel samt hans blixtrande reflexer var dokumenterade när han kom till Forest. Däremot så kunde han ibland bli tveksam i inläggs och luftspel. Han gav därför ofta sina mittbackar i order att hålla en linje utanför sitt sexmetersområde. Han ville ha det området fritt att operera i själv. Om han var minsta tveksam så höll han sig ofta sig kvar på sin linje och litade till sina reflexer och sina skottstopparförmågor. Han hade styrka,fysik,närvaro och kunde med hjälp av dessa karakteristika bibehålla en status som en av de bästa i världen under den här tiden.
Malmös vägg
För oss svenskar så är Shilton kanske mest förknippad med att han var målvakt i Europacupfinalen mot Malmö FF 1979. Han hade en ganska lugn afton då det skadedrabbade Malmö egentligen inte alls hade förmågan att hota Shilton. Det var bara efter en sällsynt svagt ingripande av mittbacken Kenny Burns som Malmöanfallaren Jan-Olof Kinnvall fick ett friläge. Avslutet gick dock rakt i händerna på en utstormande Shilton och Nottingham vann efter det avgörande målet som gjordes av Trevor Francis.
Det som ledde fram till att Shilton fick vara med och lyfta Europacuptiteln 1979 var den överraskande ligasegern 1978. Shilton var en av de absolut viktigaste pusselbitarna. Hans jämnhet i kombination med några riktiga fantomräddningar. En av de vassaste stod Shilton för i den matchen där titeln säkrades. I en 0-0 match mot Coventry lyckades Shilton vända i luften och parera en nick från Coventrys Mick Ferguson. Shilton spelade 37 av säsongens 42 ligamatcher och släppte på dessa 37 matcher endast in 18 mål. PFA Player of the year award har sällan varit mer välförtjänt.
Cloughs man-management
En av de stora anledningarna till Sholton och Nottinghams framgångar var Cloughs genialiska men ibland oförklarliga sätt att bemöta sina spelare. Han hade rena skrocksaker för sig. Till exempel var det strikt förbjudet för spelare som ej var skadade att få tillträde till “The Treatment Room”. Det medförde otur ansåg Clough.
En annan sak var Brian Cloughs och Peter Taylors förmåga att få spelare att slappna av. Inför stora matcher som till exempel matchen i Europacupen mot Liverpool 1978 och semifinalen mot Ajax 1980 så ville Clough få spelarna att koppla av-genom att dricka öl!
Dagen innan den avgörande semifinalen mot Ajax 1980 så beordrades spelarna ut på en promenad. Promenaden startade med att Clough läxade upp ett antal skrikiga Ajax-fans, fortsatte med att spelarna strosade genom det ökända Red Light District och avslutades med att spelarna fick besöka en pub där de fick beskedet att det förväntades dricka en eller max två flaskor öl, för att koppla av! Det var andra tider!
England days are back again
Under tiden i Nottingham så kom Peter Shilton tillbaka i landslagsdiskussionen. Förbundskaptenen Ron Greenwood ville till skillnad från sin företrädare Don Revie inte enbart satsa på Ray Clemence. Däremot fick Shilton inte ensamrätt på förstatröjan utan Greenwood valde att rotera de bägge. Ett bra alternativ tyckte Greenwood men vare sig Shilton eller Clemence var imponerade av arrangemanget. Det skulle hålla i sig ända fram till VM 1982.
Rondellträning i Madrid
Den andra vinsten i Europacupen blev för Shiltons del ännu mer händelserik och laget blev ännu mer beroende av hans fina målvaktsspel. Efter en holmgång mot Ajax i semifinalen så kvalificerade sig Forest för en ny final. Denna gång i Madrid mot Hamburg SV. På den här tiden var Hamburg Tysklands i särklass bästa lag och Hamburgs Kevin Keegan blev förärad med Ballon D Ór såväl 1978 som 1979.
Uppladdningen inför finalen blev inte optimala för Shilton. Inte nog med att träningsmöjligheterna var undermåliga för laget. Att kunna träna rena målvaktsövningar blev också omöjligt och Shilton blev nära nog desperat när han gick till Clough och förklarade att han var tvungen att hitta gräsmöjligheter innan matchen. Clough förklarade att han inte skulle oroa sig och att han skulle hitta gräs. Dagen efter så blev Shilton beordrad av coachen Jimmy Gordon att följa med honom. Hyrbilen stannade mitt i den värsta trafiken och Shilton blev dirigerad över en trafiktät rondell för att ta plats på den gräsyta som fanns mitt i rondellen. Gordon hade ett bollnät med sig och det var där som den matchförberedande träningen fick ske.
Nordtysk anstormning
Matchen i sig blev periodvis ett bombardemang mot Shilton och Forest. Allt som Keegan och hans lagkamrater skickade iväg mot Shilton under matchens 90 minuter kunde han, med eller utan hjälp från sina försvarare, parera. Matchen kunde vinnas efter det att John Robertson i den 21:a minuten hade skickat in en myra mot Hamburgs målvakt Rudi Kargus som denne släppte in.
Moving on-again
Efter de fantastiskt gyllene åren så föll Forests lag samman ganska snabbt. Spelare som Tony Woodcock, Larry Lloyd,Kenny Burns och Martin O´Neill flyttade vidare efter 1980-81 och Shilton följde efter året därpå. Flyttlasset gick då till Southampton och Lawrie McMenemy.
Förutom att spelare försvann så blev Shiltons relation med Clough mer ansträngd under de sista åren. Vid något tillfälle när Clough skulle ha pressträff så beordrades Shilton dit. Målvakten trodde att han skulle vara med och svara på frågor men i själva verket blev Shiltons uppgift att servera drinkar till de gästande journalisterna. För att gnugga in förödmjukelsen extra så sade Clough inför journalisterna att Shilton gott kunde servera drinkarna och att han inte skulle tro att han var för stor och fin för det. Clough hade outgrundliga metoder ibland.
1982 flyttade Shilton som sagt till Southampton. I en klubb med begränsade ekonomiska resurser blev Shilton en av de avgörande orsakerna att man under målvaktens tid i klubben dels blev tvåa i ligan men också nådde semifinal i såväl FA-cupen som ligacupen.
Englands no 1
I landslaget så valde Greenwood till sist
vem han skulle satsa på som förstemålvakt. Inför VM 1982 i Spanien var det Shilton som fick förtroendet och detta fick i praktiken följden att Ray Clemence avslutade sin landslagskarriär. Han gjorde i och för sig landskamper så sent som 1984 men nu var platsen Shiltons. VM 1982 slutade, trots att engelsmännen förblev obesegrade i turneringen, i en besvikelse. I den andra gruppomgången spelade England 0-0 mot såväl Spanien som Västtyskland och blev utslagna.
Hand of god
Shiltons bästa tid i landslaget var, trots hans stigande ålder, fortfarande framför honom. 1986 gick England till kvartsfinal och i den turneringen blev Shilton mest berömd för att släppa in två av världshistoriens mest spektakulära mål. Först det s.k “Hand of god” målet där Shilton och Maradona satsade på samma boll och där den två och en halv decimeter kortare Maradona kom högre än Shilton och med lite extra hjälp av handen förpassade in bollen i nätmaskorna. Shilton har i alla år haft ganska svårt att smälta “Hand of god-målet” och ansåg sig ,såklart med rätta, lurad. När Maradona gick bort så kunde Shilton inte hålla sig utan kände sig nödgad att kommentera att en stor fotbollsspelare, men ingen stor sportsman ,hade gått bort.
“Let´s see what happens”-taktiken
Det blev ytterligare en stor stund på den internationella scenen för Shilton. Vid 40 års ålder så var Shilton burväktare i det landslag som så när hade tagit sig hela vägen till final. Semifinalen mot Västtyskland slutade med förlust på straffar. Shilton, som var dokumenterat ganska svag på straffar, hade efter att han i ligan hade tagit en av få straffar bestämt sig för att adoptera en taktik som gick ut på att han skulle vänta ut straffskyttarna för att “se vad som hände”. Detta fick till följd att Shilton gick på rätt håll på samtliga straffar men också att han egentligen inte var nära att ta en enda av tyskarnas välslagna straffar. I omklädningsrummet efteråt ska Shilton ha poängterat att han gick åt rätt håll på alla straffar och hade otur. Detta ska inte ha fallit i god jord hos lagkamraterna som ifrågasatte hans taktik med att “vänta och se”. De var av åsikten att det hade varit bättre att chansa och på så sätt vinna värdefulla tiondelar.
I tredjeplatsfajten mot Italien gjorde Shilton sin 125:e och sista landskamp.
Kontroverserna
Erik Niva omnämnde alltså Shilton som en av de oskönare personerna i engelsk fotboll och även om hans kvalitéer som målvakt inte kan ifrågasättas så ska man även ha klart för sig att det under åren varit en mängd kontroverser runt personen Peter Shilton.
Spelberoende och dåliga investeringar
Under tiden i Nottingham Forest så fick Peter upp ögonen för det som på den här tiden lanserades som “telephone-betting”. Man kunde på så sätt ringa in sina vad från telefonen på t.ex hästrace och greyhound racing. Shilton hade i tidig ålder utvecklat ett intresse för hästar och har under åren vid ett flertal tillfällen investerat ganska stora pengar som delägare i tävlingshästar och detta med synnerligen blandade resultat. Han har även investerat i sk breedingprojekt.
I takt med att Shilton spelade allt kraftigare så investerade han även pengar i fastigheter. Han åkte på en rejäl ekonomisk smäll när priserna sjönk och han inte hade möjlighet att sälja fastigheterna med vinst vilket han var tvungen till för att betala skulder. Det gick så långt att han tvingades inteckna sin sign-onbonus med Derby County hos banken. Pengarna som skulle betalas ut över tre år gick alltså direkt till banken.
Rattfyllan
Efter en kväll ute med polarna i Nottingham Forest 1981 så beslutade Shilton sig för att skjutsa hem en dam som hade anslutit till sällskapet. När de hade kommit en bit på vägen så fick Shilton kraftiga strålkastare bländade i backspegeln. I tron att det var polisen fick Shilton för sig att köra långsammare och noggrannare och låta polisen köra förbi. När damen i sätet bredvid Shilton förkunnade att det var hennes man fick landslagsmålvakten panik och ökade hastigheten. Det slutade med att Shilton körde rakt in i en stolpe och svimmade. Efterspelet gav en dom för rattonykterhet och det var början till slutet av Shiltons tid i Nottingham.
2013 var det dags igen. Shilton dömdes då för rattonykterhet ytterligare en gång och fick körkortet indraget i 20 månader.
Brexitkonflikten
Peter Shilton är en uttalad Tory och är även kraftig förespråkare för Brexit. När han hyllade Torypolitikern Jacob Rees-Mogg på twitter så replikerade hans gamla rumskamrat för landslagstiden Gary Lineker att “You should never read tweets from your old heroes”. Detta fick Lineker i sin tur kritik för då han inte i sin roll som företrädare för BBC ska vädra sina politiska åsikter.
Solkigt arv?
Vissa inom det engelska fotbollsetablissemanget har ifrågasatt vilket arv Peter Shilton lämnar till eftervärlden. Han var utan tvekan en person som gick sina egna vägar och det i kombination med de kontroverser han hamnat i genom åren gör att hans eftermäle satts under lupp. För att sätta hans position i det engelska riket i perspektiv ska man anföra att han faktiskt erhållit såväl en OBE som en MBE för sina insatser för det brittiska imperiet.
För att väga in fotbollsaspekten så har han fortfarande det engelska rekordet med 125 landskamper. Han har även över 1000 proffsmatcher under en 31 år lång karriär. Han sista och 1005:e match gjorde han för Leyton Orient. En sån karriär får ingen slarver.
Han har på senare år även varit engagerad som after-dinner och motivational speaker.
Egensinnet gav en plats på toppen
Shilton var tveklöst en driven,hårt arbetande fotbollsspelare. Han var ingen som delade med sig av sin visdom och sina erfarenheter. De målvakter som har arbetat med honom har ofta uppgett att det var att se och lära som gällde. Shilton hade hundraprocentigt fokus på sitt eget spel.
Han var också en man som var ung i sinnet, något som han själv anfört som en av anledningarna att han ibland hamnade i trubbel. Han ville vara en i gänget och när han åkte på törnar så tog han sig alltid upp igen.
Så gör bara stora mästare.
Old Schoolbetyget: 9
