The Perfect Match: "Brooking eller Ferguson"
Old School Football matchar olika uppställningar från historien i vad som skulle kunna bli riktigt bra fighter. Nu West Ham 1981 mot Everton 2005.
West Ham - 1981
West Ham United vann FA-cupen 1980, då man fortfarande spelade i den andra divisionen, men lyckades inte ta steget upp i högsta divisionen. Påföljande säsong körde man dock över allt motstånd och kan nog anses vara ett av de allra främsta lagbyggena någonsin i den andra divisionen. Dess status som familjeklubb med en tydlig spelidé som gick ut på en flytande anfallsglad fotboll fick storstjärnor som Trevor Brooking att stanna kvar, trots att han inte fick spela på den allra högsta nivån.
Den 14 mars 1981 tog man sig till Wembley för att möta Liverpool i en ligacupfinal. Laguppställningen var den som bar klubben till titeln i division 2, där det också fanns begåvade avbytare som veteranerna Stuart Pearson och Pat Holland, såväl som löftet Paul Allen, för att nämna några.
Laget:
Målvakt: Phil Parkes - ansedd som Englands fjärde bästa målvakt. Stabil och rutinerad.
Högerback: Ray Stewart - en hårskjutande skotte som aldrig missade en straff.
Mittback: Billy Bonds - lagkapten och lagets store härförare.
Mittback: Alvin Martin - blivande engelsk landslagsman som bildade ett osannolikt starkt mittlås med Bonds.
Vänsterback: Frank Lampard sr - rutinerad och pålitlig.
Högermittfält: Jimmy Neighbour - rutinerad, men kanske inte den starkaste länken i laget.
Mittmittfält: Geoff Pike - fick jobba lite i skymundan för de större stjärnorna.
Mittmittfält: Trevor Brooking - eleganten, spelgeniet och lagets store fixstjärna. En av de bästa i klubbens historia.
Vänstermittfält: Alan Devonshire - en lirare som tillsammans med Brooking kunde skapa magi. Också blivande landslagsman för England.
Forward: Paul Goodard - en kille som kompletterade en stor centerforward och var under många år aktuell som landslagsman.
Centerforward: David Cross - just denna säsong en sanslös målspottare. Höll kanske inte lika hög nivå när West Ham gick upp.
Inhoppare: Stuart Pearson - forward
Just denna uppställning fick 1-1 mot Liverpool i ligacupfinalen. Ray Sterwart stod för kvitteringen på straff i den allra sista minuten under förlängningen. West Ham förlorade sedan omspelet, men vann som sagt divsion 2 i överlägsen stil.
Everton - 2005
David Moyes byggde ett lag med knappa resurser, men ändå lyckades han ta dem till kval i Champions League. En helt osannolik utveckling och den kröntes med ett mål av Duncan Fergsuon när Everton besegrade Manchester United hemma på Goodison Park, den 20 april 2005.
Laget:
Målvakt: Nigel Martyn - en rutinerad gammal landslagsmålvakt.
Högerback: Tony Hibbert - trotjänaren som tackalde som en landslagsman på 1980-talet.
Mittback: Joseph Yobo - den nigerianske landslagsmannen som också var en elegant mittback.
Mittback: David Weir - ledartyp och skotsk landslagsman.
Vänsterback - Steve Watson - användbar "utility player".
Högermittfält: Mikel Arteta - "The Best Little Spaniard", när han använde sin förmåga att ta sig förbi och skapa lägen på högerkanten.
Mittmittfält: Tim Cahill - den kanske främste djupledslöpande mittfältaren Everton har haft under detta decennium.
Mittmittfält: Lee Carsley - stabilt ankare som sittande mittfältare.
Vänstermittfält: Kevin Kilbane - "Kinedine Kilbane" kanske inte hade världens vassaste teknik, men tog sig ändå fram på vänsterkanten med häpnadsväckande effektivitet.
Centerforward: Duncan Ferguson - Evertons store talisman, vars briljans aldrig riktigt nådde de nivåer som den lovade. Här i slutet på karriären.
Forward: Marcus Bent - en lågprisvariant av Big Dunc, men gjorde en stabil insats under sin tid i Everton.
Inhoppare: Leon Osman - mittfält, James McFadden - forward, James Beattie - centerforward
Samma dag som Big Dunc sätter matchens enda mål mot United och får Goodison att explodera, sker även uruppförandet av stycket "Barlinnie 9", som är en symfoni komponerad av finländaren Osmo Tapio Räihälä och framfördes av Finlands radiosymfoniker. Den handlar om Ferguson och att han aldrig når ett förväntat creschendo. Just den dagen skickar han dock Everton till Europa. Barlinnie är för övrigt det skotska fängelset där Big Dunc spenderade en tid på 1990-talet.
Vem vinner?
Ja, vad tror vi? Det märkliga med denna Moyes-uppställning (som många andra) är att man vet att den är tagen ur fyndlådan, men sett med historiska glasögon är den ändå oerhört stark. Inte minst om man ser till avbytarna. West Hams gäng 1981 är nog kanske en av deras bästa upplagor genom tiderna. Så frågan är vem som avgör: Trevor Brooking eller Duncan Ferguson? Eller kanske Tim Cahill eller David Cross?
Bill Kenwright var den som värvade David Moyes till Everton
